Micrurus proximans
| Micrurus proximans Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Giftsnokar Elapidae |
| Släkte | Korallormar Micrurus |
| Art | Micrurus proximans |
| Vetenskapligt namn | |
| § Micrurus proximans | |
| Auktor | Smith & Chrapliwy, 1958 |
| Synonymer | |
| Micrurus diastema Smith 1958[2] | |
| Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen | |
Micrurus proximans[2] är en ormart som beskrevs av Smith och Chrapliwy 1958. Micrurus proximans ingår i släktet korallormar, och familjen giftsnokar.[3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
Denna orm förekommer i västra Mexiko från norra Nayarit till norra Jalisco. Ett fynd längre söderut i delstaten Jalisco behöver bekräftelse. Arten lever i låglandet och i kulliga områden upp till 500 meter över havet. Den vistas i torra och fuktiga lövfällande skogar samt i skogar med taggiga växter.[1] Micrurus proximans har liksom andra korallormar ett giftigt bett. Honor lägger ägg.[4]
Beståndet hotas regionalt av skogsröjningar. Det finns fortfarande flera lämpliga skogar kvar. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
Källor
- 1 2 3 2007 Micrurus proximans . Från: IUCN 2007. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 24 oktober 2012.
- 1 2 Smith,H.M. & CHRAPLIWY,P.S. (1958) New and noteworthy Mexican herptiles from the Lidicker collection., Herpetologica 13: 267-271
- 1 2 Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (14 juli 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/micrurus+proximans/match/1. Läst 24 september 2012.
- 1 2 Micrurus proximans i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.
|