Milano-Turin
| Detaljer | |
|---|---|
| Datum | Mitten av mars |
| Region |  Lombardiet och Piemonte Italien |
| Disciplin | Landsväg |
| Typ | Endagslopp |
| Status | UCI ProSeries 1.Pro |
| Historia | |
| Antal upplagor | 107 (2026) |
| Första upplaga | 1876 |
| Första vinnare | Paolo Magretti |
| Flest segrar | 5 segrar: Costante Girardengo |
| Senaste vinnare | .svg.png){kind=small} Thomas Pidcock (2026) |
Milano–Turin (italienska: Milano–Torino) är ett endagslopp i cykel och en så kallad semi-klassiker. Loppet hölls första gången 1876, vilket gör det till ett av de äldsta loppen i världen. Loppet arrangeras av RCS Sport, ett dotterföretag till RCG Media Group som äger sporttidningen La Gazzetta dello Sport. RCS Sport arrangerar också andra lopp däribland Giro d'Italia, Milano-Sanremo och Tirreno-Adriatico. Loppet ingår sendan 2020 i UCI ProSeries och kategoriseras som 1.Pro. Dessförinnan ingick det, från 2005, i UCI Europe Tour som kategori 1.HC.
2005 återgick loppet till sitt traditionella datum. Sedan 1987 hade man avgjort loppet i oktober eftersom man inte gillade väderförhållandena i norra Italien i början av mars. Men 2008 var den tillbaka i oktober igen, för att 2022 åter flyttas till mars. Det är den inledande tävlingen i "Trittico d'autunno" som även innefattar Gran Piemonte och Lombardiet runt.
Loppet startar i Novate Milanese precis utanför Milano och går över floden Ticino efter 40 km och man är då ute ur Lombardiet och kommer in i Piemonte. De första 95 km går i sydvästlig riktning på breda och platta vägar. Man kommer sedan till klättringen Vignale Monferrato (293 m) och sen en serie backar innan man kommer till Asti efter 130 km. Efter Asti svänger loppet mot nordväst och det går stadigt uppför innan man kommer till det tuffa Colle di Superga (620 m) bara 16 km före mål, det är oftast här de avgörande attackerna sker. Efter Superga är det utförskörning in till målet i Fausto Coppi-velodromen i Turin.
Tävlingen ställdes in 2000 på grund av översvämning runt banan. Tävlingen har ställts in flera gånger på grund av krig och ekonomiska problem.
Costante Girardengo har rekordet i antal segrar - fem stycken medan Pierino Favalli har vunnit tävlingen tre gånger under sin karriär.
Podieplaceringar
| År | Vinnare | Tvåa | Trea |
|---|---|---|---|
| 1876 | .svg.png){kind=small} Paolo Magretti |
Carlo Ricci Gariboldi |
Bartolomeo Balbiani |
| 1893 | Luigi Airaldi |
Giacomo Capella |
Luigi Masetti |
| 1896 | Giovanni Moro[1] |
Nino Compagnoni[1] |
"Perla"[1] |
| 1903 | Giovanni Gerbi |
Giovanni Rossignoli |
Ferdinando Coppa |
| 1905 | Giovanni Rossignoli |
Giovanni Cuniolo |
Giulio Tagliavini |
| 1911 |  Henri Pélissier |
Carlo Durando |
Domenico Allasia |
| 1913 | Giuseppe Azzini |
Carlo Durando |
Ezio Corlaita |
| 1914 | Costante Girardengo |
Giuseppe Azzini |
Carlo Durando |
| 1915 | Costante Girardengo |
Giovanni Roncon |
Lauro Bordin |
| 1917 | .svg.png){kind=small} Oscar Egg |
Leopoldo Torricelli |
Luigi Lucotti |
| 1918 | Gaetano Belloni |
Alfredo Sivocci |
Angelo Vay |
| 1919 | Costante Girardengo |
Giuseppe Olivieri |
Giuseppe Azzini |
| Costante Girardengo |
Gaetano Belloni |
Leopoldo Torricelli | |
| 1921 | Federico Gay |
Giovanni Brunero |
Bartolomeo Aymo |
| 1922 | Adriano Zanaga |
Emilio Petiva |
Federico Gay |
| 1923 | Costante Girardengo |
Gaetano Belloni |
Giovanni Brunero |
| 1924 | Federico Gay |
Michele Gordini |
Angelo Gremo |
| 1925 | Adriano Zanaga |
Domenico Piemontesi |
Giuseppe Pancera |
| 1931 |  Giuseppe Graglia |
Piero Polano |
Giuseppe Olmo |
| 1932 | Giuseppe Olmo |
Giuseppe Martano |
Giuseppe Graglia |
| 1933 | Giuseppe Graglia |
Attilio Masarati |
Antonio Folco |
| 1934 | Mario Cipriani |
Orlando Teani |
Giuseppe Graglia |
| 1935 | Giovanni Gotti |
Adalino Mealli |
Aldo Bini |
| 1936 | Cesare Del Cancia |
Olimpio Bizzi |
Mario Cipriani |
| 1937 | Giuseppe Martano |
Cesare Del Cancia |
Augusto Introzzi |
| 1938 | Pierino Favalli |
Giuseppe Olmo |
Fausto Montesi |
| 1939 | Pierino Favalli |
Michele Benente |
Giovanni Gotti |
| 1940 | Pierino Favalli |
Pietro Chiappini |
Francesco Albani |
| 1941 | Pietro Chiappini |
Ruggero Moro |
Pietro Rimoldi |
| 1942 | Pietro Chiappini |
Osvaldo Bailo |
Salvatore Crippa |
| 1945 | Vito Ortelli |
Enzo Coppini |
Guerrino Tomasoni |
| 1946 | Vito Ortelli |
Oreste Conte |
Guido Lelli |
| 1947 | Italo De Zan |
Giovanni Pinarello |
Egidio Feruglio |
| 1948 | Sergio Maggini |
Italo De Zan |
Luciano Pezzi |
| 1949 | Luigi Casola |
Aldo Bini |
Italo De Zan |
| 1950 | Adolfo Grosso |
Fausto Marini |
Livio Isotti |
| 1951 | Fiorenzo Magni |
Giorgio Albani |
Alfredo Martini |
| 1952 | Aldo Bini |
Oreste Conte |
Alfo Ferrari |
| 1953 | Luciano Maggini |
Loretto Petrucci |
Donato Zampini |
| 1954 | Agostino Coletto |
Fiorenzo Magni |
Luciano Maggini |
| 1955 | Cleto Maule |
Aldo Moser |
Giorgio Albani |
| 1956 | Ferdi Kübler |
.svg.png){kind=small} Germain Derycke |
Roberto Falaschi |
| 1957 | .svg.png){kind=small} Miguel Poblet |
Fred De Bruyne |
Guido Messina |
| 1958 | Agostino Coletto |
Miguel Poblet |
Armando Pellegrini |
| 1959 | Nello Fabbri |
Guido Carlesi |
Agostino Coletto |
| 1960 | Arnaldo Pambianco |
Guido Carlesi |
Gastone Nencini |
| 1961 | Walter Martin |
Angelo Conterno |
Alessandro Fantini |
| 1962 | Franco Balmamion |
Vittorio Adorni |
Dino Bruni |
| 1963 | Franco Cribiori |
Carlo Chiappano |
Giovanni Bettinelli |
| 1964 | Valentín Uriona |
Italo Zilioli |
Franco Cribiori |
| 1965 | Vito Taccone |
Marino Vigna |
Romeo Venturelli |
| 1966 | Marino Vigna |
Michele Dancelli |
Dino Zandegù |
| 1967 | Gianni Motta |
Franco Bitossi |
Vittorio Adorni |
| 1968 | Franco Bitossi |
Italo Zilioli |
Michele Dancelli |
.svg.png){kind=small}
.svg.png){kind=small}
.svg.png){kind=small}
Referenser
- Milano–Torino på First Cycling.
- Milano–Torino på ProCyclingStats.
- Milano–Torino på Le site du Cyclisme.
Noter
- 1 2 3 Enligt Le site du Cyclisme, men ProCyclingStats och First Cycling anger Federico Goll som tvåa och Franco Gilardini som trea. Den franska sporttidningen Le Vélo anger dock (den 8 juli 1896, sidan 2, spalt 5 – enligt uppgifter från Turin den 5 juli) att loppet kördes för tre (eller fyra – i resultatlistan finns även "4e catégorie vétérans") klasser: Oberoende ("courreurs libres"), professionella och amatörer. I den oberoende klassen anges: 1. Mouro, 2. Compagnoni och 3. Pera; medan för de professionella anges: 1. Galla, 2. Della Ferrera Giovanni, 3. Donizzetti och för amatörerna: 1. Gillardini, 2. Vernazzi, 3. Boccardo (namnens stavning med reservation för läsfel från nerladdad bild av sidan 2 – zoomen på BNF Gallica fungerar inte på sidan 2). De oberoende hade kortast körtid! Notera också att de oberoendes resultat i Le Velo skiljer sig från resultaten på Le site du Cyclisme från plats fem och nedåt (men vissa namn är desamma – Nani, Placentini, Gatti och Monney).