Minol

Minol (ibland även kallat Amatonal eller Ammonal) är ett sprängämne som utvecklades av Storbritanniens marinministerium under andra världskriget för att spara in på mängden trotyl i ammunition. Genom att tillsätta ammoniumnitrat, som frigör syre vid detonation, och aluminiumpulver, fick man ett sprängmedel med 40 % högre energiinnehåll än ren trotyl till priset av en någon långsammare detonation. Dessutom kunde det tillverkas av redan befintlig amatol genom att bara tillsätta aluminium.^[1] Indelningsvis experimenterade man med tre olika blandningar:

• Minol-1 – 48 % Trotyl, 42 % ammoniumnitrat och 10 % aluminiumpulver.
• Minol-2 – 40 % Trotyl, 40 % ammoniumnitrat och 20 % aluminiumpulver.^[2]
• Minol-3 – 42 % Trotyl, 38 % ammoniumnitrat och 20 % aluminiumpulver.

Alla blandningar hade dock samma nackdel; de var inte temperaturstabila. Upprepad uppvärmning (i synnerhet över 32°C) och nedkylning fick sprängämnet att svälla, och dessutom var det känsligt för fukt.^[1] För att komma till rätta med det problemet blandade man ut ammoniumnitrat med kaliumnitrat, vilket blev en fjärde blandning:

• Minol-4 – 40 % Trotyl, 36 % ammoniumnitrat, 4 % kaliumnitrat och 20 % aluminiumpulver.^[3]

Minol-2 var den absolut vanligaste varianten. År 1945 var alla flygbomber, torpeder, sjunkbomber och sjöminor som tillverkades i Storbritannien laddade med antingen Minol-2 eller Torpex. Även USA använde Minol-2 i de M117-bomber som tillverkades mellan november 1970 och februari 1972 samt mellan juli 1972 och mars 1973 vilket innebar en besparing på nästan 7 miljarder dollar jämfört med om bomberna laddats med tritonal.^[4]