Monkesolbi

Monkesolbi
Status i världen: Sårbar[1]
Status i Sverige: Sårbar[2]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljVägbin
Halictidae
SläkteSolbin
Dufourea
ArtMonkesolbi
Dufourea halictula
Vetenskapligt namn
§ Dufourea halictula
Auktor(Nylander, 1852)
Synonymer

Rhophites halictulus Nylander, 1852[3]

Dufourea halictula amethystina Ebmer, 2008[3]
Hitta fler artiklar om djur med
Djurportalen

Monkesolbi (Dufourea halictula) är en biart som först beskrevs av Nylander 1852.[4] Monkesolbi ingår i släktet solbin, och familjen vägbin.[5][3][4] Inga underarter finns listade.[5]

Beskrivning

Ett litet bi med mattsvart grundfärg och vit till ljusgrå behåring. Längden uppgår till 4–5 mm.[2]

Ekologi

Monkesolbiet uppträder främst på marker med upprepad mekanisk störning som militära skjutfält, betesmarker och sandtäkter, gärna stäppliknande områden med finkornig sand, men den kan även uppträda på trädesåkrar[2], andra gräsmarker, buskageområden och sanddyner[1]. Flygtiden varar från mitten av juni till slutet av augusti; hanarna börjar flyga tidigare än honorna.[2]

Arten är oligolektisk, pollen till larvernas näring hämtas bara från en familj, klockväxter, och speciellt från blåmunkar. Vissa honor (det är bara de som samlar pollen), kan även besöka andra arter i samma familj, som nässelklocka.[1]

Som alla solbin är monkesolbiet en solitär art, som gräver ut sitt larvbo i marken, för denna art gärna i stenig, packad sandjord.[6]

Utbredning

Monkesolbiet förekommer i stora delar av Europa med sydgräns i Spanien och Italien (Sardinien), östgräns i Ryssland och nordgräns till omkring 62°N[1], dock med undantag för Island, Brittiska öarna (där den senast sågs i England 1953[6]) och italienska fastlandet.[7] Arten minskar, och Internationella naturvårdsunionen (IUCN) har rödlistat den som sårbar (VU). Främsta hotet är förändringar i åkerbruk (ökad kvävegödsling och användning av ogräsmedel) som hotar den huvudsakliga näringsväxten, blåmunkar. Klimatförändringen är en annan negativ faktor.[1]

I Sverige förekommer arten i Götaland med nordgräns i Halland och norra Småland; inklusive Öland men exklusive Gotland. Den svenska förekomsten minskar, och arten är rödlistad som sårbar (VU).[2]

Arten saknas i Finland.[8]

Källor

  1. 1 2 3 4 5 Flaminio, S., Radchenko, V., Gérard, M., Ortiz Sánchez, F.J., Wood, T.J., Devalez, J., Straka, J., Ruiz, C. & Santerre, R. 2023 Dufourea halictula . Från: IUCN 2023. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 11 februari 2026.
  2. 1 2 3 4 5 ”Monkesolbi Dufourea halictula (Nylander, 1852)”. Information. Artdatabanken. 2024. https://artfakta.se/taxa/100869/information. Läst 19 maj 2025.
  3. 1 2 3 ”Dufourea halictula, (Nylander, 1852)”. Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=757294#null. Läst 18 maj 2025.
  4. 1 2 ”Monkesolbi Dufourea halictula (Nylander, 1852)”. Taxonomi. Artdatabanken. 2024. https://artfakta.se/taxa/100869/taxonomi. Läst 19 maj 2025.
  5. 1 2 Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.” (på engelska). Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/dufourea+halictula/match/1. Läst 11 februari 2026.
  6. 1 2 G W Allen (2012). ”Dufourea halictula (Nylander,1852)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/bee/halictidae/dufourea-halictula. Läst 25 maj 2017.
  7. ↑ Pierre Rasmont et al. (13 juni 2013). ”Dufourea (Dufourea) halictula (Nylander, 1852)” (på franska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://www.atlashymenoptera.net/pagetaxon.asp?tx_id=3754. Läst 21 maj 2017.
  8. ↑ Juho Paukkunen (2019). ”Solbin – Dufourea”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204847. Läst 19 maj 2025.