Mursmalbi

Mursmalbi
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Status i Sverige: Livskraftig[2]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljVägbin
Halictidae
SläkteSmalbin
Lasioglossum
ArtMursmalbi
Lasioglossum nitidulum
Vetenskapligt namn
§ Lasioglossum nitidulum
Auktor(Fabricius, 1804)
Synonymer
Lasioglossum continentalis Bluethgen, 1958[3]
Prosopis nitidula Fabricius, 1804[3]
Hitta fler artiklar om djur med
Djurportalen

Mursmalbi (Lasioglossum nitidulum) är en biart som först beskrevs av Fabricius 1804.[4][3] Den ingår i släktet smalbin och familjen vägbin.[4][3]

Beskrivning

Ett mörkt bi med metalliskt grönt huvud och mellankropp. Clypeus (munskölden)[a] och pannan buktar något utåt. Hanen har dessutom gul spets på munskölden, svart överläpp[a] och bruna käkar. Tergit[b] 2 och 3 har vita hårfläckar; stora hos honan, mindre och med tiden lätt bortnötta hos hanen. Ett tämligen litet bi med en kroppslängd på ungefär 6 mm.[2]

Ekologi

Arten föredrar soluppvärmda mikrohabitat, som stensamlingar och sprickor i stentag, murar och gamla byggnader.[5][2] Arten är polylektisk, den hämtar pollen från blommande växter i många olika växtfamiljer, som korgblommiga växter, korsblommiga växter, flockblommiga växter, kransblommiga växter, strävbladiga växter, solvändeväxter, klockväxter, vallmoväxter, amaryllisväxter, rosväxter, ranunkelväxter och grobladsväxter.[1]

Honorna kommer fram från vintervistet i slutet av mars till början av april, och de unga hanarna från början av juli.[1]

Huruvida arten är solitär eller eusocial råder det skilda meningar om.[2][1] Boet byggs i regel i vägg-, klipp- och mursprickor på torra ruderatområden, jordbankar eller vingårdar.[1]

Underarter och utbredning

Arten delas in i följande underarter:[1]

I Sverige finns arten i Skåne, då framför allt i Lund och Malmö, där den främst är vanlig i Limhamns kalkbrott, ett numera nerlagt kalkbrott och naturreservat, samt i Varberg i Halland.[2]

Arten saknas helt i Finland.[6]

Status

Globalt är arten ohotad och klassificeras av IUCN som livskraftig ("LC").[1]

Arten rödlistades tidigare (2005 och 2010) som nära hotad ("NT") i Sverige, men är numera (sedan 2020) klassificerad som livskraftig ("LC").[2]

Kommentarer

  1. 1 2 Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
  2. ↑ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Källor

  1. 1 2 3 4 5 6 7 Pauly, A. & Michez, D. 2015 Lasioglossum nitidulum . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 15 december 2022.
  2. 1 2 3 4 5 6 ”Mursmalbi Lasioglossum nitidulum (Fabricius, 1804)”. Information. Artdatabanken. 2024. https://artfakta.se/taxa/103147/information. Läst 19 december 2024.
  3. 1 2 3 4 ”Mursmalbi Lasioglossum nitidulum (Fabricius, 1804) ”. Taxonomi. Artdatabanken. 2024. https://artfakta.se/taxa/103147/taxonomi. Läst 19 december 2024.
  4. 1 2 ”Lasioglossum nitidulum (Fabricius, 1804)” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=758903#null. Läst 15 december 2022.
  5. ↑ A. Pauly (5 november 2014). ”Lasioglossum nitidulum (Fabricius 1804)” (på franska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://www.atlashymenoptera.net/pagetaxon.asp?tx_id=412. Läst 24 september 2015.
  6. ↑ Juho Paukkunen (2019). ”Smalbin – Lasioglossum”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204356. Läst 15 december 2022.

Externa länkar