Niccolò Cacciatore
| Niccolò Cacciatore | |
 | |
| Född | 26 januari 1770[1] Casteltermini[2], Italien |
|---|---|
| Död | 28 januari 1841[3] (71 år) Palermo[2] |
| Sysselsättning | Astronom |
| Utmärkelser | |
| Fellow of the American Academy of Arts and Sciences | |
| Redigera Wikidata | |
Niccolò Cacciatore, född den 26 januari 1770 i Casteltermini, på Sicilien, död den 28 januari 1841 i Palermo, Italien, var en italiensk astronom.[4]
Biografi och vetenskapligt arbete
Cacciatore blev, medan han studerade matematik och fysik i Palermo, bekant med Giuseppe Piazzi, chef för Palermos astronomiska observatorium, och blev doktorandassistent vid observatoriet 1798. Två år senare, år 1800, året innan Piazzi upptäckte Ceres, anställdes Cacciatore formellt.[4]
Cacciatore hjälpte Piazzi att sammanställa den andra upplagan av Palermo Star Catalogue (1814). Han utförde huvuddelen av arbetet och ledde projektet med start 1807. Han publicerade också verk om kometerna från 1807 och 1819.[4]
Cacciatore efterträdde Piazzi som chef för Palermoobservatoriet 1817. Hans mest anmärkningsvärda observation var upptäckten av den klotformiga stjärnhopen NGC 6541 den 19 mars 1826. Observatoriet attackerades och han fängslades under den sicilianska revolutionen 1820, men han överlevde för att restaurera anläggningen och leda den i ytterligare två decennier.[4]
Förutom astronomi var Cacciatore expert på meteorologi och skrev ett antal böcker i ämnet. Efter de politiska oroligheterna 1820 tjänstgjorde han dessutom som medlem av den lagstiftande församlingen i Kungariket Bägge Sicilierna.[4]
Han gifte sig med Emmanuela Martini år 1812, med vilken han fick fem barn. Hans son, Gaetano Cacciatore, efterträdde honom som observatoriets chef.,[4] som emellertid måste avstå från sin befattning till följd av revolutionen 1848.
Sualocin and Rotanev
Alfa och Beta Delfini är ett par visuellt oansenliga stjärnor av magnitud 4. När Palermokatalogen publicerades 1814 kopplades de okända namnen Sualocin och Rotanev till dem. Så småningom kom pastor Thomas William Webb, en brittisk astronom, på förklaringen.[4][5] Cacciatores namn, Nicholas Hunter i engelsk översättning, skulle latiniseras till Nicolaus Venator. Genom den omvända ordningen av bokstäverna i namnet får man fram de två stjärnnamnen. De har bestått, resultatet av Cacciatores lilla skämt att namnge de två stjärnorna efter sig själv. Hur Webb kom fram till denna förklaring 45 år efter katalogens publicering är fortfarande ett mysterium.[6] År 2016 godkändes de två namnen som officiella av Internationella astronomiska unionen (IAU).[7]
Arbeten
Cacciatore skrev åtskilliga astronomiska avhandlingar, utgav astronomiska tabeller och bestämde Etnas höjd.
- Cacciatore, Niccolò (1832). Sul modo di ridurre ad unico sistema le osservazioni meteorologiche. Palermo: dalla Tipografia di Filippo Solli. https://gutenberg.beic.it/webclient/DeliveryManager?pid=6300321
Utmärkelser och erkännanden
Cacciatore valdes till utländsk hedersmedlem av American Academy of Arts and Sciences år 1837.[8]
Se även
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Niccolò Cacciatore, 29 juli 2025.
- Cacciatore, Niccolò i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1905)
Noter
- ↑ www.accademiadellescienze.it, Accademia delle Scienze di Torino-ID: nicolo-cacciatore.[källa från Wikidata]
- 1 2 www.accademiadellescienze.it, Accademia delle Scienze di Torino-ID: nicolo-cacciatore, läst: 1 december 2020.[källa från Wikidata]
- ↑ www.accademiadellescienze.it, Accademia delle Scienze di Torino-ID: nicolo-cacciatore, läst: 1 december 2020.[källa från Wikidata]
- 1 2 3 4 5 6 7 ”Description of a small Observatory at Poonah”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 6: sid. 29–31. 1844. doi:.
- ↑ Webb, T.W. (1859). Celestial Objects for Common Telescopes. London: Longmans, Green and Co. sid. 193–194
- ↑ Hurn, Mark. ”Secrets of the 1814 Palermo Star Catalogue”. Apollo. Mark Hurn, Institute of Astronomy Library, Univ. of Cambridge. https://www.repository.cam.ac.uk/handle/1810/270122. Läst 11 december 2017.
- ↑ ”Naming Stars [includes "List of IAU-approved Star Names as of 10 August 2018"”]. International Astronomical Union. 10 augusti 2018. Arkiverad från originalet den 10 mars 2025. https://web.archive.org/web/20250310063743/https://www.iau.org/public/themes/naming_stars/. Läst 2 april 2020.
- ↑ ”Book of Members, 1780–2010: Chapter C”. American Academy of Arts and Sciences. http://www.amacad.org/publications/BookofMembers/ChapterC.pdf. Läst 9 september 2016.
Vidare läsning
- Cacciatore at NGC/IC observers; includes picture
- For NGC 6541 see Olbers AN #104, "Ein neuer Nebelfleck" AN #113, and Biela AN #120
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Niccolò Cacciatore.- Baldini, Ugo (1973). "CACCIATORE, Niccolò". Dizionario Biografico degli Italiani (in Italian). Vol. 16: Caccianiga–Caluso. Rome: Istituto dell'Enciclopedia Italiana. ISBN 978-88-12-00032-6.
|