Nils Claesson

Nils Taki Claesson, född 6 september 1958, är en svensk regissör, konstnär, författare och konstnärlig forskare. Han är lektor vid Stockholms konstnärliga högskola.

Claesson har under 2019–2025 varit verksam som konstnär och curator inom en rad projekt, filmer och utställningar.

• 2019: Valentina Dobrovas liv, dokumentärt filmprojekt i samarbete med Denis Romanovski. Visades på TEGEN2 och Konstepidemin i Göteborg.
• 2020:
  • Texter som ingen läser – bok utgiven på Förlag Ruin. Läs online
  • Peering intoo the Black Box – sexkanalig videoinstallation, soloutställning på Galleri TEGEN2. Recension i Dagens Nyheter
• 2021: Grupputställning: Arbete, liv och kärlek på Konstakademien. Verk: Black Painting – White Painting. Curator: Sara Arrhenius.
• 2022: Medredaktör för boken After Work – En rapport om ett konstnärligt forskningsprojekt om arbetets mening. Källa
• 2023:
  • Konsten tar time out – fem sekunder för rättvisa, TEGEN2
  • Five buckets of potatoes, visades på konstmässan Supermarket
• 2024:
  • En ö – videoverk i grupputställningen Nutopia, visad 23 feb–17 mars i Stockholm. DN-recension
  • Ro en ko – novellfilm visad i utställningen Öar på Galleri Verkligheten i Umeå. Vernissage VK-recension
• 2025: En konstnär får inte vara för malling – film, premiärvisas under grupputställningen Konsthändelse 2025 i Midsommarkransen.

Claesson har verkat som curator inom ramen för konstnärlig utveckling i ETC Solpark i Katrineholm, där han initierat fyra sommarutställningar och en studentutställning. Han har också varit verksam i utställningsprogrammet på Galleri TEGEN2 i Stockholm.

ETC Solpark (Katrineholm)

• 2021: Det gränslösa vildsvinet (Carl Johan Erikson och Karin Willén)
• 2022: Förflytta berg (Lars Bergström, Mats Bigert, Hannah Ljung, Tina Nyqvist)
• 2023: Först var det mörkt (Takao Momiyama, Gunnel Pettersson, Nisse Bergman)
• 2025: Blått blod (Alexander Mood)
• Studentutställning: Awesome Ararat Källa

Galleri TEGEN2 (Stockholm)

• 2022: Animate or die (Assar Tallinger, Sarah Gampel, Emma Hjelm)
• 2023: Röda linjer (Elin Wikström och Denis Romanovski) – Källa

Följande publikationer av Nils Claesson finns listade i DiVA-portalen:

• Texter som ingen läser (2020) – fulltext
• After Work (2022), red. Nils Claesson, Karin Hansson och Georg Kentros – Källa
• Se även fullständig lista i DiVA: https://www.uniarts.se/english/people/phd-students/nils-claesson

regissör, filmare, författare och konstnärlig forskare knuten t Kungliga Konsthögskolan.^[1][2] Han disputerade 2017 vid Stockholms dramatiska högskola på avhandlingen Spökmaskinen: Sju förändringar och förflyttningar – gestaltningsprocesser i animerad film.^[3][4] Han är son till författaren och illustratören Stig Claesson.

Nils Claesson var med och startade tidningen ETC 1979–1984, där han under en period var delägare.^[5][6] Han hade spelroller i två filmer på 1980-talet, bland annat i Stig Larssons film Ängel,^[7] men har annars främst regisserat, skrivit manus samt arbetat med animerad film och radiodokumentärer. Han har arbetat med konst i digitala medier sedan mitten av 1990-talet och har spelat en central roll i utvecklingen av svensk digital konst genom sitt arbete för konstnärsdrivna Creative Room For Art and Computing (CRAC), där han var ordförande 2002–2005.^[8][9] I samband med detta etablerade han ett brett internationellt nätverk och organiserade internationella utställningar som ”Pengar, en kommentar till den nya ekonomin”,^[10][11] samt seminarier och utbytesprojekt med andra medielabb i Europa. Han ledde även nätverket för medielabb i Norge, Pnek 2001–2002, och var en av konstnärerna bakom the Association for Temporary Art [a:t], en plattform för konst på nätet (1997–2007).^[12][13] Han har även varit aktiv i de konstnärsdrivna gallerierna TEGEN2 och ID:I gallery.^[14] Claesson har ställt ut flitigt i Sverige och Europa.

Boken Blåbärsmaskinen, utgiven 2009, handlar om fadern Stig Claesson.^[15]

Regi

• 2016 – Love and Solidarity
• 2012 – sliN
• 2006 – Snö - ur det vita man minns^[16]
• 1998 – Lilla skräckfilmpaketet
• 1995 – Kameleonten
• 1995 – Folkets filmer
• 1995 – Världens längsta julafton
• 1994 – Tre minuter varje sommar
• 1993 – Månansiktet
• 1986 – Man som rakar sig vid Seine
• 1984 – Den som viker med blicken är en råtta

Manus

• 2006 – Snö - ur det vita man minns
• 1995 – Kameleonten
• 1993 – Månansiktet

Roller

• 1989 – Ängel
• 1987 – Uppvaknandet

• 2022 – After Work a book about the meaning of Work (redaktör)
• 2020 – Texter som ingen läser
• 2017 – Sju förändringar och förflyttningar – gestaltningsprocesser i animerad film^[17]
• 2016 – Vi ser ännu inte resultatet av konstnärlig forskning^[18]
• 2014 – När fotografi var bild och inte konst^[19]
• 2013 – Labbtanken : 12 röster om laboratorium och bibliotek^[20]
• 2012 – sliN, Föreställningar om det gemensamma^[21]
• 2012 – Vägen till Husby
• 2012 – Introduktion till den animerade rörliga bilden^[22]
• 2009 – Blåbärsmaskinen^[23]
• 2002 – Pengar^[24]
• 1985 – Jag och Angela Davis^[25]

• 2018 – Du har inget val
• 2018 – Böcker som ingen laser
• 2015 – Lost and found in translation
• 2016 – A train to Spain^[26]
• 2013 – Skuggmaskinen
• 2012 – sliN, Föreställningar om det gemensamma^[27]
• 2009 – Kontraktet
• 2007 – Kroppen i nätet^[28]
• 2007 – SWIZHE
• 2006 – Video-Dnevnik
• 2006 – Re-approaching New Media, Ram 7
• 2005 – Re:produktion^[29]
• 2005 – 40 år av seger
• 2004 – Solidaritet utan hjältar
• 2002 – Pudaslådan^[30]
• 2002 – Pengar, en utställning om den nya ekonomin^[31]
• 2001 – Den allmänna opinionen^[32]
• 2000 – Konsten att organisera
• 2000 – The Minsk connection
• 2000 – Tala med Ingmar^[33]
• 1998 – "Say Voff"
• 1998 – Tidstittare
• 1998 – Resor till länder som inte längre finns
• 1998 – Öppnas om tusen år - ett meddelande till framtiden från Vallhornsgatan i Rågsved (Opens in a thousand years - a message to the future from Vallhornsgatan in Rågsved), Port
• 1997 – Minnets filmer