Noreia

Noreia, var en synkretisk romersk-keltisk gudinna. Under romartiden ansågs " Isis-Noreia" vara ödets härskarinna, lyckans, fertilitetens, bergens överflöd och i synnerhet vattnets helande kraft. ^[1]

Noreia ansågs tidigare vara epitetet för en förromersk, möjligen keltisk, modergudinna, känd från inskriptioner från den romerska kejsarperioden. Eftersom en etymologi för namnet ännu inte har fastställts har en förkeltisk/illyrisk gudom till och med föreslagits. Eftersom inga privatpersoner eller infödda Norici har identifierats bland Noreias dyrkare, är Noreia sannolikt en romersk uppfinning.