Ohiofloden
| Ohiofloden Ohio River | |
| Oyo | |
| Flod | |
![]() Ohioflodens bredaste del ligger strax väster om centrala Louisville, där den är ungefär 1,5 kilometer bred. | |
| Land | |
|---|---|
| Delstater | Pennsylvania, Ohio, West Virginia, Kentucky, Indiana, Illinois |
| Bifloder | |
| - vänster | Kanawha River, Big Sandy River, Kentucky River, Cumberland River, Tennesseefloden, Licking River |
| - höger | Beaver River, Muskingum River, Scioto River, Great Miami River, Wabash River |
| Städer | Pittsburgh, Cincinnati, Louisville, Owensboro, Evansville, Huntington, Paducah, Cairo |
| Källa | Alleghenyfloden |
| - läge | Allegany Township, Pennsylvania |
| - höjdläge | 683 m ö.h. |
| - koordinater | 41°51′24″N 77°52′30″V / 41.85667°N 77.87500°V |
| Sekundärt källflöde | Monongahelafloden |
| - läge | Fairmont, West Virginia |
| - höjdläge | 268 m ö.h. |
| - koordinater | 39°27′53″N 80°09′13″V / 39.46472°N 80.15361°V |
| Biflodsmynning | |
| - läge | Pittsburgh, Pennsylvania |
| - höjdläge | 223 m ö.h. |
| - koordinater | 40°26′32″N 80°00′52″V / 40.44222°N 80.01444°V |
| Mynning | Mississippifloden |
| - läge | Cairo, Illinois |
| - höjdläge | 88 m ö.h. |
| - koordinater | 36°59′12″N 89°07′52″V / 36.98667°N 89.13111°V |
| Längd | 1 579 km |
| Flodbäcken | 490 601 km² |
| Vattenföring | |
| - medel | 7 957 m³/s |
| Geonames | 4401696 |
![]() Ohioflodens avrinningsområde
| |
Ohiofloden, Ohio River, är den största bifloden till Mississippifloden efter volym räknat. Floden är cirka 1 579 kilometer lång och är belägen i nordöstra USA. Den flyter genom städer som Pittsburgh, Pennsylvania och Cincinnati, Ohio.
Vid Pittsburg är bredden 600 meter och vid Evansville 1 kilometer. Ohiofloden hade under början av 1800-talet stor betydelse som trafikled, men minskade efter järnvägsnätets utbyggande. 1835 anlades två kanaler mellan Ohiofloden och Eriesjön: Miami-Eriekanalen och Ohio-Eriekanalen.[1]
Galleri
Allegheny River (till vänster) and Monongahela River (till höger) går ihop till Ohio River i Pittsburgh, Pennsylvania.

Noter
- ↑ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 639-40

