Paul Meyer
| Paul Meyer | |
| |
| Född | Marie Paul Hyacinthe Meyer 17 januari 1840[1][2][3] Paris[4] |
|---|---|
| Död | 7 september 1917[2][3][5] (77 år) Saint-Mandé eller Paris[4] |
| Begravd | Montparnassekyrkogården[6] |
| Medborgare i | Frankrike |
| Utbildad vid | Lycée Louis-le-Grand École des chartes |
| Sysselsättning | Språkvetare, romanist[7], filolog[8], universitetslärare[8], medeltidshistoriker, bibliotekarie, professor[9], litteraturhistoriker[7] |
| Befattning | |
| Ordförande, Société historique d'Auteuil et de Passy President, Société de l'École des chartes (1880–1881) Direktör, École des chartes (1882–1916)[10] | |
| Arbetsgivare | École des chartes[11] Collège de France (1876–1906)[9][11] |
| Släktingar | Jean Réville[12] |
| Utmärkelser | |
| Kommendör av Hederslegionen (1907) Hedersdoktor vid Saint Andrews-universitetet Hedersdoktor vid Oxfords universitet | |
| Redigera Wikidata | |
Marie-Paul-Hyacinthe Meyer, född den 17 januari 1840 i Paris, död den 7 september 1917 i Saint-Mandé, var en fransk filolog och paleograf.
Meyer blev arkivarie vid riksarkivet 1866, sekreterare vid École des chartes 1872, professor i sydeuropeiska språk och litteraturer vid Collège de France 1876, chef för École des chartes 1882. År 1872 grundlade han jämte Gaston Paris tidskriften "Romania". Sedan 1883 var han ledamot av Institutet. Han utgav bland annat Alexandre le Grand dans la littérature française du moyen âge (2 band, 1886), Histoire de Guillaume de Maréchal (2 band, 1891–1894) samt åtskilliga utmärkt kommenterade fornfranska "romans" och "chansons", senast Documents linguistiques du midi de la France (1909). Meyer var en av grundläggarna av Revue critique. Från sin professur avgick han 1906, men var direktör för École des chartes ända till 1916. Vid sidan av sin vän Gaston Paris var han en av den franska romanistikens förgrundsfigurer, särskilt känd som utomordentlig vetenskaplig kritiker.
Källor
- Meyer, Marie Paul Hyacinthe i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1913)
Fotnoter
- ↑ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Léonore-ID: LH//1856/22, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- 1 2 Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Paul-Meyertopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- 1 2 SNAC, SNAC Ark-ID: w6dj90w4, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- 1 2 www.accademiadellescienze.it, Accademia delle Scienze di Torino-ID: paul-meyer, läst: 1 december 2020.[källa från Wikidata]
- ↑ www.accademiadellescienze.it, Accademia delle Scienze di Torino-ID: paul-meyer, läst: 1 december 2020.[källa från Wikidata]
- ↑ Alexis Brézet (red.), Le Figaro, Société du Figaro, 9 september 1917, s. 3, läs online .[källa från Wikidata]
- 1 2 Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 11756897X7749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]
- 1 2 Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: mub2016906228, läst: 17 december 2022.[källa från Wikidata]
- 1 2 lista över professorer vid Collège de France, läs online.[källa från Wikidata]
- ↑ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog: 119158830, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
- 1 2 Jean Fourié, Dictionnaire des auteurs de langue d'oc de 1800 à nos jours, Feliberförbundet, 2009, s. 219, ISBN 978-2-9533591-0-7.[källa från Wikidata]
- ↑ Armand Bertin (red.), Journal des débats, Louis-François Bertin, 9 maj 1908, s. 4, läs online .[källa från Wikidata]
|
