Peo Bengtsson
| Födelsedatum | 18 augusti 1933 |
|---|---|
| Dödsdatum | 28 december 2025[1] (92 år) |
| Sport | orientering |
| Redigera uppgifter i faktarutan | |
Peo (Per-Olof) Bengtsson, född 18 augusti 1933,[2] död 28 december 2025[3] var en svensk orienterare och missionär för orienteringssporten.[4] Han var 1965 medgrundare till O-Ringen.
Biografi
Bengtsson föddes på Egeside gård vid Helge å, 5 kilometer från Everöd, 8 kilometer från Åhus och 4 kilometer från Vittskövle (cirka 20 km söder om Kristianstad).[5]
Utbildningar och yrken
Bengtsson utbildade sig till officer 1954–1957. Han blev därefter artilleriofficer 1957–1977. 1972 utnämndes han till major. Inom det militära gick han GIH högskoleutbildning i Stockholm 1966–1968. Han verkade som klubbkonsulent i föreningen IF Hagen i Skövde åren 1978-1980 och var distriktskonsulent i Skåne 1980-1985.[6] Därefter har han på heltid verkat för att sprida orienteringssporten till nya länder och världsdelar. Sedan 1984 sker detta genom företaget World Wide Orienteering Promotion (WWOP).[7]
Aktiv karriär
Bengtsson började orientera 1949. Såsom junior blev han 21:a och 11:a på Svenska Mästerskapen 1952 resp 1953. Bästa senior-SM-placeringar var 3:a på natt-SM 1961 och 1964, 6:a på natt-SM 1962 och 8:a på dag-SM 1964. Han har sedan 1953 varit kopplad till orienteringsklubben Pan-Kristianstad[8].
Bengtsson deltog sporadiskt deltagit i Sveriges landslag åren 1961–1971. Han blev 24:a på Nordiska Mästerskapen 1963.
Som pensionär har han (fram till våren 2011) tagit sex VM-guld och ett VM-silver.[8]
Orienteringsmission
Bengtsson har arrangerat drygt 300 resor, varav cirka 15 Europaturnéer 1961-1980, 50 Höst Öst-resor 1966–2017[9][10], drygt 50 resor till andra världsdelar och drygt 150 resor till träningsläger och tävlingar i Europa. Under dessa resor har Bengtsson utövat orientering i 112 länder:[11] Afrika (12 länder), Amerika (14 länder), Asien (20 länder), Europa (52 länder), Oceanien (6 länder).
Tillsammans med Sivar Nordström startade Bengtsson första O-Ringens 5-dagars 1965 i Danmark (en etapp), Skåne (tre etapper) och Blekinge (en etapp). Han vann dessutom den allra första etappen 1965.[12]
Resultat och utmärkelser
Resultat som senior (urval)
- 3:a på natt-SM 1961
- 3:a på natt-SM 1964
Resultat som veteran
- Veteran-världsmästare H65, 23 juli 1999 i Danmark.[13]
- Veteran-världsmästare H70, 7 juli 2006 i Österrike.[14]
- Veteran-Världsmästare H75 Sprint 30 juni 2008 i Portugal.[15]
- Veteran-Världsmästare H75 Lång 5 juli 2008 i Portugal.[16]
- Veteran-Världsmästare H75 Sprint 11 oktober 2009 i Australien.[17]
- Veteran-Världsmästare H75 Lång 6 juli 2010 i Schweiz.[18]
- Veteran-Världsmästare H80 Sprint 5 augusti 2013 i Italien.[19]
- Veteran-Världsmästare H80 Lång 10 augusti 2013 i Italien.[20]
- Veteran-Världsmästare H80 Sprint 3 november 2014 i Brasilien.[21]
- Veteran-Världsmästare H80 Lång 8 november 2014 i Brasilien.[22]
- Veteran-Världsmästare H80 Sprint 24 april 2017 i Nya Zeeland.[23]
Utmärkelser
- Idrottsskölden vid Kristianstads Högre Allmänna Läroverk 1954
- SH:s minne från Malmö Idrottsjournalister 1970
- Skogskarlarnas Guldmärke som ledare 1972
- TT (Torsten Tegnér)- plaketten 1978
- Skånes idrottsförbund Jubileumspokal 1981
- Kristianstadsbladet Ledarepris 1981
- IOF(Internationella orienteringsförbundets) pins of honour, Bronze number 16, 1981
- IOF pins of honour, Silver number 14, 1985
- Bertil Nordenfelt Priset 1996
- Millenniets Meste Missionär, Skånes Orienteringsförbund 1999
- Kristianstadsbladets Veteranpris 1999
- O-Ringen Heders-Ambassadör fr o m 18 okt, 2008.
- Skånes Idrottsförbunds Guldplakett, 17 jan, 2009.
- Hedersmedlem i Pan-Kristianstad fr o m 8 febr, 2009.
- Skogskarlssilver till ”Löpande karl” från Skånes Skogskarlar 29 januari 2011.
- Riksidrottsförbundet förtjänsttecken i guld vid riksidrottsmötet 28 maj 2011.
- South East European Orienteering Federations förtjänstplakett vid IOF:s 50-årsjubileum vid WOC i Frankrike aug 2011.
- Svenska Orienteringsförbundet förtjänstmedalj i guld 17 mars 2012.
Referenser
- ↑ https://www.orientering.se/utova-och-folj/nyheter/peo-bengtsson-har-gatt-bort/
- 1 2 ”Presentation av Per-Olof Bengtsson”. Wwop.se. Arkiverad från originalet den 14 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140714205806/http://www.wwop.se/per-olof-bengtsson.shtml. Läst 8 juli 2014.
- ↑ ”Peo Bengtsson har gått bort”. Svensk orientering. 29 december 2025. https://www.orientering.se/utova-och-folj/nyheter/peo-bengtsson-har-gatt-bort/. Läst 30 december 2025.
- ↑ Mårten Lång (2018). ”Peo har tagit orienteringen ut i världen”. Skogssport (Mårten Lång) (1): sid. 17-21.
- ↑ ”Varför blir man så passionerad av orientering?”. YUMPU. 1 augusti 2013. https://www.yumpu.com/sv/document/view/20021936/varfor-blir-man-sa-passionerad-av-orientering-foreningen-gamla-.
- ↑ ”Peo Bengtsson – en av orienteringens stora pionjärer”. Svensk orientering. 30 december 2025. https://www.orientering.se/skane/nyheter-skane/peo-bengtsson-en-av-orienteringens-stora-pionjarer/. Läst 31 december 2025.
- ↑ ”World Wide Orienteering Promotion” (på engelska). Yelp. https://www.yelp.com/biz/world-wide-orienteering-promotion-kristianstad. Läst 31 december 2025.
- 1 2 3 Nordgren, paola (2011-04-01): "En prisad veteran". Arkiverad 14 juli 2014 hämtat från the Wayback Machine. Lokaltidningen.se. Läst 8 juli 2014.
- ↑ ”HÖST-ÖST En 24 dagar lång bussresa runt Svarta havet för äventyrslystna orienterare”. https://docplayer.se/5608239-20-skogssport-nr-10-2007-21.html. Läst 23 juli 2018.
- ↑ Bengtsson, Peo (2021). Höst Öst med Peo 2015-2021 : 1993-2006. ISBN 9789152737774. Läst 30 december 2025
- ↑ Stawreberg, Anna-Maria (23 maj 2019). ”Orientera för livet”. Senioren. https://www.senioren.se/halsa-medicin/orientera-for-livet/. Läst 31 december 2025.
- ↑ Svensson, Patric (2013-12-21): "Peo lovar bjuda på en unik etapp". Arkiverad 14 juli 2014 hämtat från the Wayback Machine. Kristianstadsbladet. Läst 8 juli 2014.
- ↑ ”WMOC 1999 Results M65”. https://orienteering.org/events/?event_id=194. Läst 23 juli 2018.
- ↑ ”WMOC 2006 Results M70”. https://orienteering.org/events/?event_id=207. Läst 23 juli 2018.
- ↑ ”WMOC 2008 - Sprint Final - Results M75”. https://orienteering.org/events/?event_id=211. Läst 23 juli 2018.
- ↑ ”WMOC 2008 - Long distance - Results M75”. https://orienteering.org/events/?event_id=211. Läst 23 juli 2018.
- ↑ ”WMOC 2009 - Sprint Final - Results M75”. https://orienteering.org/events/?event_id=212. Läst 23 juli 2018.
- ↑ ”WMOC 2010 - Long distance - Results M75”. https://orienteering.org/events/?event_id=350. Läst 23 juli 2018.
- ↑ ”WMOC 2013 - Sprint Final - Results M80”. https://orienteering.org/events/?event_id=350. Läst 23 juli 2018.
- ↑ ”WMOC 2013 - Long distance - Results M80”. https://orienteering.org/events/?event_id=350. Läst 23 juli 2018.
- ↑ ”WMOC 2014 - Sprint Final - Results M80”. https://orienteering.org/events/?event_id=326. Läst 23 juli 2018.
- ↑ ”WMOC 2014 - Long distance - Results M80”. https://orienteering.org/events/?event_id=326. Läst 23 juli 2018.
- ↑ ”WMOC 2017 - Sprint Final-RESULTS M80”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190623160012/http://wmoc2017.com/wp-content/uploads/2017/04/WMOC2017-Sprint-Final-RESULTS.pdf. Läst 23 juli 2018.