Polsk riksdag

Polsk riksdag är en benämning på en stormig politiskt sammankomst utan resultat.^[1] I överförd bemärkelse kan begreppet avse oreda eller kaos i allmänhet.

Uttrycket härstammar från de historiska polska riksdagarna (sejmerna) mellan åren 1652 och 1791. Under denna period hade varje adelsman absolut veto (polskt veto eller liberum veto^[1]). För att ett beslut skulle vinna laga kraft krävdes absolut enighet, vilket endast med svårighet kunde uppnås.^[1] Detta omständighet utnyttjades tidvis av Preussen och kejsardömet Ryssland, som fick politiskt inflytande i Polen genom att muta olika riksdagsmän. Det har beräknats att 53 av de 150 riksdagar som sammankallades mellan 1573 och 1763 inte kunnat fatta beslut om nya lagar eller lagändringar; detta berodde i 32 fall på den fria vetorätten.^[1]