Post-Scarcity Anarchism
| Post-Scarcity Anarchism | |
| Författare | Murray Bookchin[1] |
|---|---|
| Land | USA |
| Språk | engelska |
| Genre | icke-fiktion[1] och essä |
| Ämne | anarkism, post-knapphet och socialekologi |
| Utgivningsdatum | 1971 |
| Redigera Wikidata (för vissa parametrar) | |
Post-Scarcity Anarchism är en samling essäer av Murray Bookchin, först publicerad 1971 av Ramparts Press.[2] I den skisserar Bookchin den möjliga form anarkismen kan ta under förhållanden av postknapphet. Det är ett av Bookchins viktigaste verk,[3] och författarens radikala teser blev kontroversiella och betraktade som utopiska i sin tro på teknologins befriande potential.[4]
Sammanfattning
Bookchins "post-knapphetsanarkism" är ett ekonomiskt system baserat på Murray Bookchins socialekologi, libertariansk kommunalism och ett överflöd av grundläggande resurser. Bookchin menar att postindustriella samhällen har potential att utvecklas till post-knapphetssamhällen, och kan därmed komma att "uppfylla den sociala och kulturella potential som finns latent i en överflödsteknologi".[4] Samhällets självstyre möjliggörs då tack vare tekniska framsteg, och när tekniken används på ett ekologiskt anpassningsbart sätt kommer samhällets revolutionära potential att förändras avsevärt.[5]
Bookchin hävdar att den utökade produktionen som möjliggjordes av 1900-talets tekniska framsteg skedde i strävan efter marknadsvinst och på bekostnad av människors behov och ekologisk hållbarhet. Kapitalackumulering kan inte längre betraktas som en förutsättning för befrielse, och uppfattningen att hinder som staten, den sociala hierarkin och politiska avantgardistpartier är nödvändiga i arbetarklassens kamp för frihet kan avfärdas som en myt.[5]
Mottagande
Bookchins tes har setts som en form av anarkism som är mer radikal än Noam Chomskys. Även om båda är överens om att informationsteknologi som kontrolleras av borgarklassen inte nödvändigtvis är befriande, så avstår Bookchin inte från att motverka denna kontroll genom att utveckla nya, innovativa och radikala teknologier för självet.[4] Den postanarkistiske forskaren Lewis Call jämför Bookchins språkbruk med Marcel Mauss, Georges Bataille och Herbert Marcuse, och noterar att Bookchin förutser den cybernetiska teknologins betydelse för utvecklingen av mänsklig potential mer än ett decennium före cyberpunkens uppkomst.[4] Essäsamlingen har omnämnts av Marius de Geus som "inspirerande skisser" av framtiden,[6] och som "en insiktsfull analys" och "en diskussion om revolutionär potential i ett teknologiskt samhälle" av Peggy Kornegger i hennes essä "Anarchism: The Feminist Connection".[7]
Se även
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Post-Scarcity Anarchism, 27 juni 2025.
- 1 2 hämtat från: engelskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
- ↑ Post-scarcity anarchism, [WorldCat.org]. WorldCat.org. OCLC 159676
- ↑ Smith, Mark (1999). Thinking through the Environment. New York: Routledge. ISBN 0-415-21172-7
- 1 2 3 4 Call, Lewis (2002). Postmodern Anarchism. Lexington: Lexington Books. ISBN 0-7391-0522-1
- 1 2 ”Post-Scarcity Anarchism”. AK Press. https://www.akpress.org/catalog/product/view/id/807/s/postscarcityanarchism/. Läst 1 augusti 2016.
- ↑ Geus, Marius (1998). Ecological Utopias. Utrecht: International Books. ISBN 90-5727-019-6
- ↑ Kornegger, Peggy (2003). ”Anarchism: The Feminist Connection”. i Roxanne Dunbar-Ortiz. Quiet Rumours. Stirling: AK Press. ISBN 1-902593-40-5
Vidare läsning
- Battersby, Mark (1973). ”Review of Post-Scarcity Anarchism”. Alternatives 3 (1): sid. 8–9. ISSN 0002-6638.
- Gitlin, Todd (1972-03-06). ”To the Far Side of the Abyss” (på engelska). The Nation: s. 309.
- Perlin, Terry M. (1972). ”Radical Mavericks” (på engelska). Dissent: ss. 538–539.
- Book Review Digest 1972