Qasr Tuba

Qasr al-Tuba
ökenslott
Land Jordanien Jordanien
Region Huvudstadsprovinsen
GeoNames 247581
Lägeskarta över ökenslotten
Lägeskarta över ökenslotten

Qasr al-Tuba (även Quṣayr Tuba och Qasr at-Tuba,[1]arabiska قصر طوبة) är en ökenborg[2] i södra[3] Jordanien. Det är det största av de kvarvarande Ökenslotten[4] i Jordanien. Qasr betyder palats eller borg.

Byggnaden

Ökenslottet ligger i Huvudstadsprovinsen, cirka 95 km[2] sydöst[3] om huvudstaden Amman. Området är lite svårtillgängligt och kan bara nås med allhjulsdrivna[4] fordon.

Byggnaden är huvudsakligen uppfört i kalkstensblock[2] och tegelsten[4] med en omgivande mur och fjorton[3] vakttorn. Två lika stora innergårdar[1] bildar ett torg och hela byggnaden mäter[2] cirka 140 meter x 72 meter. Huvudbyggnaden ligger i den norra delen och är delvis utsmyckad med stendekorationer, övriga byggnader är inte färdigställda.[2] Byggnadens konstruktion har stora likheter med ökenslottet Qasr Mushatta.[4]

Historia

Qasr Tuba uppfördes under Umayyadernas Kalifat under kalifen Al-Walid II[1][3] kring år 743[4] men blev aldrig färdigställd.[3] Bygget var troligen tänkt som en central karavanstation.

1898[1] besökte österrikisk-ungerske upptäcktsresande Alois Musil platsen.

Entréporten finns idag i National Archaeological Museum[1] i Amman.

Qasr Tuba är en arkeologisk ruin belägen i östra Jordanien. Anläggningen består huvudsakligen av bevarade ytterväggar och grundstrukturer, vilket visar att byggnadsarbetet avbröts innan komplexet färdigställdes. Trots detta ger planlösningen och murverkets utformning viktig information om hur stora byggnader uppfördes i torra landskap, där stabila konstruktioner och anpassning till miljön var avgörande.

Referenser

  1. 1 2 3 4 5 Qasr at-Tuba Jordan Select Tours (läst 12 juni 2017)
  2. 1 2 3 4 5 Qasr Tuba Atlas Tours (läst 12 juni 2017)
  3. 1 2 3 4 5 Qasr al-Tuba Arkiverad 21 september 2018 hämtat från the Wayback Machine. ArchNet (läst 12 juni 2017)
  4. 1 2 3 4 5 Qasr Tuba Aramco World, September/October 1990, vol 41, nr 5, s 40 (läst 12 juni 2017)

Externa länkar