Ragnar Hoppe

Ragnar Hoppe
Född	19 maj 1885[1][2] Sankt Petri församling, Sverige
Död	22 juni 1967[1][2] (82 år) Oscars församling, Sverige
Medborgare i	Sverige
Utbildad vid	Lunds universitet
Sysselsättning	Konsthistoriker[2]
Redigera Wikidata

Knut Ragnar Johan Hoppe, född 19 maj 1885 i Malmö, död 1967, var en svensk konsthistoriker, museiman och publicist.^[3] Han var brorson till konstnären Bruno Hoppe.

Hoppe blev filosofie licentiat vid Lunds universitet 1916, amanuens vid Nationalmuseum 1917^[4] och därefter filosofie doktor i Lund 1933.^[5] Han var 1:e intendent vid Nationalmuseum 1922–1950 och ordförande i Föreningen för Grafisk Konst 1958–1963. Hoppe var konstkritiker i Svenska Dagbladet 1918–1920 och i Social-Demokraten (Morgon-Tidningen) 1923–1927 och 1935–1947 samt kännare av fransk 1800-talskonst.

Hoppe gjorde stora insatser för konstens demokratisering och gav som kritiker ett verksamt stöd åt den moderna svenska konsten under dess genombrottsår.^[6]

• Degas och hans arbeten i nordisk ägo (1922)
• Elias Martin (1923)
• François Bouchers teckningar i Nationalmuseum (1928-30)
• Honoré Daumier, Gustave Courbet. Två franska mästare och deras arbeten i nordisk ägo (1929)
• Exposition de l'art Suedois ancien et moderne (medförfattare Axel Gauffin, Bengt Thordeman; 1929)
• Städer och konstnärer. Resebrev och essäer om konst (1931)
• Carl Eldh 1933.
• Färg och Form. Utställningskatalog Göteborgs Konsthall 1936.
• Nutida svenskt måleri. En översikt 1936.
• Johan Johansson 1940.
• Axel Fridell 1955.
• Rembrandt 1957.
• William Nording 1884-1956, 1961.

• NE