Ray Strachey

Ray Strachey
Född	Rachel Pearsall Conn Costelloe 4 juni 1887[1][2][3] Westminster[4][5][6]
Död	16 juli 1940[7][1][2] (53 år) London ​eller ​Royal Free Hospital[8]
Medborgare i	Storbritannien och Förenade kungariket Storbritannien och Irland
Utbildad vid	Bryn Mawr College[4][9] Newnham College, 1908[5][8][10] Oxfords universitet[11]
Sysselsättning	Kvinnosakspolitiker[4], ingenjör, sekreterare[8], redaktör[12], biograf[9], politiker, suffragett, författare[8], feminist[13]
Befattning
Styrelsesekreterare (1915–1920)[14]
Make	Oliver Strachey (g. 1911–)[4][15][16]
Barn	Barbara Strachey (f. 1912)[17][15] Christopher Strachey (f. 1916)[17][15]
Föräldrar	Benjamin Francis Conn Costelloe[15][11] Mary Berenson[15][11]
Släktingar	Hannah Whitall Smith[9]
Redigera Wikidata

Ray Strachey, född 4 juni 1887 i London, död där 16 juli 1940, var en brittisk författare och rösträttskvinna.

Strachey är mest känd som författare till boken The Cause (1928), en kortfattad historik över den brittiska kvinnorörelsens historia. Hon skrev även bland annat biografier över Frances Willard och Millicent Fawcett. Utöver sitt författarskap arbetade hon även aktivt för kvinnors rättigheter. Hon var parlamentarisk sekreterare i National Union of Women's Suffrage Societies och redaktör för Woman’s Leader. Efter första världskriget var hon främst inriktad på frågor rörande kvinnors yrkesarbete. Hon var, som oavhängig, en av 16 kvinnor som kandiderade till Storbritanniens parlament, då detta för gången tilläts 1918 (hon kandiderade även 1922 och 1923). När Nancy Astor invaldes 1919 erbjöd sig Strachey att oavlönat arbeta som hennes sekreterare.^[18]

Strachey var deltagare i Inter-Allied Women's Conference i Paris år 1919.