Reinhold Antonsson

Reinhold Antonsson
Född27 mars 1717
Kilstad i Alsters socken
Död30 juli 1800
Nedre Föskeds bruk i Nyeds socken
NationalitetSvensk
Yrke/uppdragLagman, företagare
Känd förAntonssonska träbron

Reinhold Antonsson, född 27 mars 1717 i Kilstad i Alsters socken, död 30 juli 1800 på Nedre Föskeds bruk i Nyeds socken, var en svensk lagman och företagare.

Reinhold Antonsson var son till smeden Anton Reinholdsson (1675-1756) och Brita Kihlstedt i Alster i Värmland. Han var entreprenör och aktiv i borgarståndet som riksdagsfullmäktig för Karlstad och Kristinehamn. Han gjorde 1765 ett misslyckat försök att bli borgarståndets talman.

Han var en av Värmlands rikaste män[1] och grundade bland annat Lövstaholms bruk i Lysviks socken omkring 1750 efter tillstånd att dit flytta verksamheten från Edsvalla bruk.[2] År 1783, då han innehade Höglunda gård, tog han initiativ till att bygga nya Nors kyrka.[3]

Han är känd för Antonssonska träbron, en omkring två kilometer lång transportled för kärror förbi Trollhättefallen på 1780- och 1790-talen, vilken gick från omkring nuvarande Klaffbron i Trollhättan till Åkersvass vid Göta älv, där senare nedströmsinfarten låg till 1800 års och 1844 års slussleder.[4] Antonsson ledde det entreprenörskonsortium, som anlade och sedan drev denna körled på entreprenad. Han lade också 1892 fram ett förslag om byggande av den första slussleden förbi Trollfallen, men förvägrades att delta i upphandlingen.[4]

Carl von Linné ogillade Reinhold Antonsson:

” Lagman Antonsson, en förmögen herre i Wermeland, mächtig vid riksdagarne. Alt det han tog sig före måste gå. Landshöfding och Biskop tordes ej giöra emot. Handlar med gods och gårdar; när han åstundar en gård, skulle han hafwa honom, äller uppwäcker processer. Bergmästare mutar och påckar att giöra äfter sitt behag; ... han blifiver usel och ej mer än enfaldig karl. „
– Carl von Linné i Nemesis Divina, texten skriven tidigast 1765 under rubriken "Fåfänglighet - exempel"

Han var i första äktenskapet gift från 1745 med Elisabeth von Nackreij (1727-1768) och i andra äktenskapet med Birgitta Ferner (1737-1785).[5] Vid sin död 1800 var han bosatt på Nedre Föskeds bruk i Nyeds bergslag.

Källor

Noter