Rudolf Lange

Den här artikeln handlar om den tyske SS-officeren Rudolf Lange, född 1910. För den svenske arkitekten född 1874 se Rudolf Lange (arkitekt).
Rudolf Lange
Rudolf Lange cirka år 1942.
Rudolf Lange cirka år 1942.
SS-Standartenführer
Född18 april 1910
Weißwasser, Provinsen Schlesien, Preussen, Kejsardömet Tyskland
Död23 februari 1945 (34 år)
Posen, Västpreussen, Tyskland
BegravningsplatsOkänd
Inträde1936
Tjänstetid1936–1945
BefälEinsatzkommando 2
(1941–1944)
UtmärkelserTyska korset i guld
SS-Ehrenring

Martin Franz Erwin Rudolf Lange, född 18 april 1910 i Weißwasser, död 23 februari 1945 i Poznań (tyska Posen), var en tysk promoverad jurist och SS-Standartenführer. I egenskap av chef för Sicherheitspolizei (Sipo) och Sicherheitsdienst (SD) i Riga var han i stor utsträckning ansvarig för förintelsen i Lettland. Från 1941 till 1944 var Lange befälhavare för Einsatzkommando 2 (EK 2) inom Einsatzgruppe A. Lange var en av deltagarna vid Wannseekonferensen den 20 januari 1942.[1]

Rudolf Lange fick öknamnet "Lettlands blodhund".[2][3]

Biografi

Lange studerade rättsvetenskap vid Jena universitet. År 1932 lade han fram avhandlingen Das Direktionsrecht des Arbeitgebers och promoverades till juris doktor.[4]

Lange var 1941–1944 befälhavare för Einsatzkommando 2 inom Einsatzgruppe A. Han var ansvarig för massmord på sammanlagt drygt 60 000 judar i Lettland, bland annat i Liepāja och Rumbula. Lange deltog vid Wannseekonferensen den 20 januari 1942 i egenskap av expert på massarkebuseringar.[5]

I början av 1942 uttalade sig Lange om den slutgiltiga lösningen av judefrågan: ”Målet, som EK 2 inledningsvis anade, innebar en radikal lösning på judeproblemet genom avrättning av alla judar.”[6]

Lange dog i Poznań (Posen) i februari 1945. Han antas ha stupat i samband med försvaret av staden, men det existerar även uppgifter om att han begick självmord.[7][8]

I filmen Konspirationen (2001) som handlar om Wannseekonferensen porträtteras Rudolf Lange av Barnaby Kay.

Befordringshistorik

Rudolf Langes befordringshistorik inom
Datum Tjänstegrad
6 juli 1938 Untersturmführer
20 april 1940 Hauptsturmführer
20 april 1941 Sturmbannführer
9 november 1943 Obersturmbannführer
1945 Standartenführer

Källor

Noter

  1. ↑ Wildt 2009, s. 317.
  2. ↑ Press 2000, sid. 133.
  3. ↑ ”Jeanette Wolff: I Survived Riga...”. Deutsches Riga-Komitee. https://www.riga-komitee.eu/en/fates/jeanette-wolff-i-survived-riga. Läst 20 april 2025.
  4. ↑ Klee 2007, s. 356.
  5. ↑ Browning & Matthäus 2004, s. 411.
  6. ↑ Browning & Matthäus 2004, s. 515. ”Das Ziel, das dem EK 2 von Anfang an vorschwebte, war eine radikale Lösung des Judenproblems durch die Exekution aller Juden.”
  7. ↑ ”The Participants at the Conference” (på engelska). Haus der Wannsee-Konferenz – Gedenk- und Bildungsstätte. Arkiverad från originalet den 19 juli 2011. https://www.webcitation.org/60Ii3Aq9i?url=http://www.ghwk.de/engl/cateng6a.htm. Läst 8 augusti 2011.
  8. ↑ Schneider 2001, s. 4.

Webbkällor

Tryckta källor

  • Browning, Christopher R.; Matthäus, Jürgen (2004). The Origins of the Final Solution: The Evolution of Nazi Jewish Policy, September 1939 – March 1942. London: Heinemann. ISBN 0-434-01227-0 
  • Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8 
  • Press, Bernhard (2000) (på engelska). The Murder of the Jews in Latvia, 1941–1945. Evanston, Illinois: Northwestern University Press. ISBN 0-8101-1728-2 
  • Schneider, Gertrude (2001) (på engelska). Journey into Terror: Story of the Riga Ghetto. Westport, Connecticut: Praeger. ISBN 0-275-97050-7 
  • Wildt, Michael (2009) (på engelska). An Uncompromising Generation: The Nazi Leadership of the Reich Security Main Office. George L. Mosse Series in Modern European Cultural and Intellectual History. Madison, Wisconsin: University of Wisconsin Press. ISBN 978-0-299-23464-5 

Externa länkar