Russell Crowe

Crowe föddes i Strathmore Park, en förort till Wellington i Nya Zeeland. Han är son till John Alexander Crowe och Jocelyn Yvonne, född Wemyss, som båda är cateringansvariga på filminspelningar. Hans morfar Stan Wemyss var filmfotograf under andra världskriget, vilket gav honom utmärkelsen Brittiska imperieorden. Crowe härstammar från maorier på sin mors sida.^[1][2] Crowes farfar, John Doubleday Crowe var walesisk från Wrexham och emigrerade till Nya Zeeland där han gifte sig. Crow är kusin till cricketspelarna Martin och Jeff Crowe som båda spelade i nationallaget.^[3] Han är även brorson till Dave Crowe som också var en erkänd cricketspelare.^[4]

När Crowe var fyra år gammal flyttade familjen till Australien och bosatte sig i Sydney där fadern John började arbeta för sin far Jack, som hade ett patent på rostfria avgasljuddämpare. Det gick inget vidare och föräldrarna började istället med catering som senare, även det via Jack som också var filmproducent, ledde till att de stod för catering på filminspelningar. De gjorde catering för hela den australiske serien Spyforce (1971-1973) där Crowe berättat att han fick växa upp bland kulisser och skådespelare. Han fick också en replik i serien som en föräldralös pojke mot seriens huvudroll Jack Thompson.^[2][5]

I Australien gick han i skolan på Vaucluse Public School och Sydney Boys High School, där han på den senare satte upp egna pjäser varje fredag, oftast om krig och där alla dog. Han blev populär i skolan av sina kändisimitationer och spelade både cricket och rugby.^[1][2] Under en skolutflykt till en TV-studio när han var 12 år gammal råkade han också gå ifrån klassen in i en provspelning, där fick han en kort roll i den australiska serien The Young Doctors.^[6] Familjen flyttade tillbaka till Nya Zeeland 1978 där föräldrarna började arbeta på ett hotell. Crowe gick där i skolan på Auckland Grammar School and Mount Roskill Grammar School, där han istället blev intresserad av musik och startade bandet Roman Antix.^[2][7]

Crowe hoppade av skolan vid 16 års ålder för att hjälpa till att betala räkningarna.^[1] Han började arbeta på nattklubbar där han lärde sig DJ:a och träffade Tom Sharplin, som skulle bli en viktig vägledare för Crowes musikaliska karriär. Han antog scennamnet "Russ Le Roq" och gjorde en mindre solokarriär.^[2][8] Under Russ Le Roq släppte han bland annat singlarna "I Just Wanna Be Like Marlon Brando", "Pier 13" och "Shattered Glass". Ingen av singlarna nådde någon listplacering eller gav några direkta framgångar så istället tog han 1984 arbetet som chef på ett spelställe kallat The Venue i Auckland.^[9][10]

Året därpå, 1985, flyttade Crowe tillbaka till Australien med avsikt att återuppta sin skådespelarkarriär och gå på scenskolan National Institute of Dramatic Art, men ett möte med deras scentekniska chef fick honom att ångra sig. Crowe frågade helt enkelt om det var värt för honom att spendera tre år på skolan, han hade då svarat: "Du gör redan det man går där för att lära sig, och du har gjort det i största delen av ditt liv, så det finns inget att lära dig förutom dåliga vanor".^[11] När han spelade i en amatöruppsättning av Grease träffade han regissören Daniel Abineri som gav honom sin första proffessionella roll som både Eddie och Dr. Scott i en nyzeeländsk uppsättning av Rocky Horror Picture Show 1986. Musikalen fortsatte inpå året därefter där en period på ett halvår följde för Crowe där han inte kunde hitta något arbete för att sedan återuppta rollen igen 1987 för en turné i Australien och Nya Zeeland.^{[2][12][13][14]}

Under tiden med Rocky Horror Picture Show hann Crowe 1987 också med att göra ett kort inhopp i ett avsnitt av Rafferty's Rules och i fyra avsnitt av Grannar.^[6] Han fortsatte med teater i den australiske uppsättningen Blood Brothers (1988) där han spelade rollen som Mickey. Crowe fick ett gott mottagande för rollen men hans motspelare Chrissy Amphlett fick den största uppmärksamheten.^[15] Crowe återförenades med regissören Abineri i huvudrollen som Johnny i musikalen Bad Boy Johnny and the Prophets of Doom (1989) som fick gå i ett halvår.^[16] Trots att Crowe kom för sent till provspelningen för den romantiska Vägvalet (1990) så landade han sin första huvudroll. Regissören George Ogilvie tyckte han såg en desperation i honom som gjorde att han hörde hemma i filmen.^[17] Genom inspelningen blev också Ogilvies protogé Stephen Wallace imponerad av Crowe och anlitade honom till sin film Blood Oath (1990) som trots inspelad efter vägvalet hann få premiär en månad innan.^[18]

När Crowe fick rollen som Andy i Blint bevis (1990) var det första gången ett manus kändes viktigt för honom. Filmen fick ett gott mottagande och gav Crowe bred uppmärksamhet i Australien. I filmen syntes han tillsammans med Hugo Weaving och skulle vinna ett Australian Film Institute Awards för Bästa manliga biroll.^[2] Samma år syntes han också i När toffelfabriken tystnar (1991) tillsammans med Anthony Hopkins samt korta roller i serierna Brides of Christ (1991) och Acropolis Now (1991).^[19][20][21]

I Gladiator (2000) säger Crowes karaktär "Sanning och styrka", vilket han föreslog för regissören Scott. Uttrycket var ifrån Sydney Boys High Schools motto på latin: "Veritate et Virtute".^[2]

South Park skämtade i ett avsnitt om Crowe, där han har ett TV-program, "Fightin' Around the World", där en parodi på Crowe är kolerisk och seglar världen runt för att slåss med folk utan anledning.