Ruth First

Ruth First
Född4 maj 1925[1][2][3]
Johannesburg[4], Sydafrika
Död17 augusti 1982[1][2][3] (57 år)
Maputo, Moçambique
Medborgare iSydafrika
Utbildad vidUniversity of the Witwatersrand[4]
SysselsättningPolitiker, journalist[4], författare, universitetslärare, politisk aktivist[4]
ArbetsgivareDurhams universitet
Politiskt parti
African National Congress
MakeJoe Slovo
(g. 1949–1982)[4]
BarnShawn Slovo (f. 1950)[4]
Gillian Slovo (f. 1952)[4]
Robyn Slovo (f. 1953)[4]
Redigera Wikidata

Heloise Ruth First, född 4 maj 1925 i Johannesburg i Sydafrika, död 17 augusti 1982 i Maputo i Moçambique, var en sydafrikansk aktivist, författare och journalist som blev känd för sitt ihärdiga motstånd mot apartheidsystemet i Sydafrika.[5]

Biografi

Ruth First föddes som dotter till Julius och Matilda First, judiska invandrare från Lettland som var med och grundade Sydafrikanska kommunistpartiet (det som då var CPSA, Communist Party of South Africa). Ruth skulle själv senare även hon engagera sig i partiet. År 1946 avlade hon kandidatexamen i sociala studier vid universitetet i Witwatersrand (beläget i Johannesburg).[5]

Aktivism på universitetet

Under studietiden hade First drivit Progressiva studenters federation (Federation of Progressive Students), en radikal studentförening som var öppen för alla raser och som motsatte sig apartheid. I arbetet med den progressiva föreningen träffade hon en rad personer som med tiden kom att få ett betydande politiskt inflytande inom antiapartheidrörelsen, däribland Ismail Meer, Yusuf Dadoo och J.N. Singh. Bland de engagerade studenterna fanns även Joe Slovo, som First senare skulle gifta sig med.[5]

Med början 1947 arbetade First på den progressiva tidningen The Guardian, där hon riktade in sig på reportage om svarta arbetares arbetsmiljö. Två år senare, 1949, gifte hon sig med Joe Slovo och fram till 1954 fick paret tre döttrar.[5]

Anti-apartheidorganisationer

Den sydafrikanska regeringen beslutade 1950 att förbjuda CPSA, ett vid tiden vanligt tillvägagångssätt från regeringen för att undertrycka oppositionella rörelser. First blev involverad i att organisera CPSA:s efterföljare, det nya kommunistpartiet South African Communist Party (SACP), som grundades 1953. Samma år deltog First även i att bilda Congress of Democrats, den vita falangen av Congress Alliance, en multietnisk paraplyorganisation för de grupper och rörelser som motsatte sig apartheid. Hon blev redaktör för tidskriften Fighting Talk som stöttade alliansen.[5]

Ett annat av Firsts bidrag inom ramen för arbetet med Congress Alliance var hennes inblandning i framtagandet av Frihetsstadgan (Freedom Charter), ett dokument som uppmanade Sydafrika att bli en socialdemokratisk stat utan åtskillnad mellan raserna i landet. När stadgan skulle antas av Congress of the People 1955 uteblev First från sammanträdet på grund av att hon hade fått en förbudsorder (Banning order).[5] En banning order var en typ av beslut som kunde innehålla olika begränsningar för den det gällde, däribland begränsad rörelsefrihet, samt begränsningar i vilka organisationer en person fick delta i eller inskränkningar i en persons politiska aktiviteter.[6]

Året efter, 1956, stod First åtalad för förräderi tillsammans med 150 andra framstående personer i anti-apartheidrörelsen, däribland Albert Lutuli och Nelson Mandela. Rättegången pågick i över fyra år och slutade med att samtliga tilltalade frikändes. Efter rättegången togs samtidigt beslut om nya förbudsordrar för många av de tilltalade.[5]

ANC förbjuds

Efter Sharpevillemassakern 1960 förklarade den sydafrikanska regeringen att undantagstillstånd rådde i landet. Strax därefter förbjöd man även partiet African National Congress (ANC). Det var i det här läget som First flydde till Eswatini (då Swaziland) tillsammans med sina barn. När undantagstillståndet lyftes ett halvår senare återvände familjen till Sydafrika.[5]

Några år in på 1960-talet, 1963, häktades First i samband med att ledare för ANC, SACP (kommunistpartiet) och Umkhonto we Sizwe (ANC:s militära gren) arresterades. First åtalades aldrig, men häktades i enlighet med den sydafrikanska 90-dagarslagen. Under tiden i häktet försökte hon begå självmord. När hon kom ut ur häktet lämnade First Sydafrika med sina barn i mars 1964 och flyttade till London där maken Joe Slovo redan befann sig.[5]

Exil och död

När hon 1982 mördades av en brevbomb arbetade First som forskningschef vid Eduardo Mondlane University i Maputo, Moçambique.

Under tiden i exil fortsatte First sitt motstånd mot apartheidsystemet, samtidigt som hon forskade och undervisade på universitet. Hon skrev även ett antal böcker, däribland en självbiografisk bok om sin tid i häkte. Hon forskade och agerade redaktör för flera böcker av kända afrikanska nationalistledare som Govan Mbeki (South Africa: The Peasants' Revolt (1964)), Nelson Mandela (No Easy Walk to Freedom (1965)) och Oginga Odinga (Not Yet Uhuru (1967)).[5]

År 1977 utsågs First till forskningschef för centret för Afrikastudier vid Eduardo Mondlane University i Maputo, Moçambique. Under sin tid som chef för forskningscentret fortsatte hon sin tidigare forskning om migrantarbete.[5]

Fem år senare, 1982, mördades First av en brevbomb som hade skickats till forskningscentret av agenter på uppdrag av den sydafrikanska apartheidregimen. Vid hennes begravning i Maputo närvarade statschefer, parlamentsledamöter och ambassadörer från över 30 länder.[5]

Bibliografi

  • 1963 - South West Africa
  • 1965 - 117 Days: An Account of Confinement and Interrogation Under the South African 90-Day Detention Law
  • 1970 - Power in Africa
  • 1980 - Olive Shreiner

Referenser

Noter

  1. 1 2 Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Ruth-Firsttopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 SNAC, SNAC Ark-ID: w6cm3h6g, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. 1 2 FemBios databas, FemBio-ID: 9792, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. 1 2 3 4 5 6 7 8 Virginia Blain, Isobel Grundy & Patricia Clements, The Feminist Companion to Literature in English : Women Writers from the Middle Ages to the Present, 1990, s. 375.[källa från Wikidata]
  5. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 ”Ruth First”. Britannica. 26 november 2025. https://www.britannica.com/biography/Ruth-First. Läst 24 februari 2026.
  6. ↑ ”South Africa: Overcoming Apartheid”. overcomingapartheid.msu.edu. https://overcomingapartheid.msu.edu/sidebar/kid=163-581-1/. Läst 25 februari 2026.