Salomon Jadassohn
| Salomon Jadassohn | |
| |
| Född | 13 augusti 1831[1][2][3] Wrocław[4] |
|---|---|
| Död | 1 februari 1902[1][2][3] (70 år) Leipzig[4] |
| Andra namn | L. Lübbenau[5], Oliver[5], Hector Ollivier[5] och H. Olivier[5] |
| Medborgare i | Konungariket Preussen |
| Utbildad vid | Hochschule für Musik und Theater „Felix Mendelssohn Bartholdy“ Leipzig |
| Sysselsättning | Kompositör, universitetslärare, körledare, pianist[6], teoretiker[4], musikteoretiker, dirigent, musikpedagog, musikvetare, musiklärare[6] |
| Arbetsgivare | Hochschule für Musik und Theater „Felix Mendelssohn Bartholdy“ Leipzig |
| Redigera Wikidata | |
Salomon Jadassohn, född den 13 augusti 1831 i Breslau, död den 1 februari 1902 i Leipzig, var en tysk pianist, musikteoretiker och tonsättare. Han var far till Alexander Jadassohn.
Biografi
Salomon Jadassohn föddes 1831 i Breslau. Jadassohn blev, efter fullbordade studier för Franz Liszt och Moritz Hauptmann, 1866 dirigent för sångföreningen Psalterion i Leipzig. Han var 1867–1869 kapellmästare för Euterpe och blev 1871 lärare i musikteori, komposition och instrumentation vid Leipzigkonservatoriet. Jadassohn blev 1887 filosofie hedersdoktor vid Leipzigs universitet och fick 1893 professors titel. Han blev 1900 ledamot av svenska Kungliga Musikaliska Akademien. Jadassohn avled 1902 i Leipzig.[7]
Hans kompositioner vann erkännande för behagliga idéer och tadellös faktur. Särskilt bekanta blev Jadassohns arbeten i kanonform: sångduetter, orkestermusik och pianoserenader, fyrhändig balettmusik. För övrigt skrev han fyra symfonier, ouvertyrer, konserter, pianotrior, pianokvartetter, pianokvintetter och en pianosextett, stråkkvartetter, preludier och fugor samt körverk.[7]
Bibliografi
- Lehrbuch der Harmonie (1883; tionde upplagan 1907; översattes till flera språk).[7]
- Lehrbuch des Kontrapunkts (1884, flera upplagor; svensk översättning 1901).[7]
- Die Lehre vom Canon und von der Fuge (1884; andra upplagan 1898).[7]
- Lehrbuch der Instrumentation (1889; andra upplagan 1907).[7]
- Das Tonbewusstsein. Die Lehre vom musikalischen Hören (1899).[7]
- Das Wesen der Melodie in der Tonkunst (1899).[7]
- Der Generalbass (1901).[7]
Referenser
- Jadassohn, Salomon i J. Leonard Höijer, Musik-Lexikon (1864)
Noter
- 1 2 SNAC, SNAC Ark-ID: w6057svx, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- 1 2 International Music Score Library Project, IMSLP-ID: Category:Jadassohn,_Salomon, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- 1 2 Musicalics, Musicalics kompositörs-ID: 91503.[källa från Wikidata]
- 1 2 3 arkiv Storico Ricordi, Archivio Storico Ricordi person-ID: 2255, läst: 3 december 2020.[källa från Wikidata]
- 1 2 3 4 Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: xx0064082, läst: 30 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- 1 2 Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1192580217749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]
- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Jadassohn, Salomon i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1910)
|
.jpg)