San Biagio della Fossa

San Biagio della Fossa
Kyrka
San Biagio della Fossa (nummer 592) på Giovanni Battista Nollis topografiska karta över Rom från år 1748.Övriga kyrkobyggnader: 532) San Salvatore in Primicerio, 586) Santi Simone e Giuda, 599) Santa Maria della Pace, 600) Santa Maria dell'Anima, 603) San Nicola dei Lorenesi, 608) Sant'Agnese in Agone och 615) San Tommaso in Parione.
San Biagio della Fossa (nummer 592) på Giovanni Battista Nollis topografiska karta över Rom från år 1748.
Övriga kyrkobyggnader: 532) San Salvatore in Primicerio, 586) Santi Simone e Giuda, 599) Santa Maria della Pace, 600) Santa Maria dell'Anima, 603) San Nicola dei Lorenesi, 608) Sant'Agnese in Agone och 615) San Tommaso in Parione.
Land Italien Italien
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Plats Via della Pace / Vicolo degli Osti
Invigd 1100-talet
Dekonsekrerad/
Riven
 
 - Dekonsekrerad början av 1800-talet
 - Riven 1820

San Biagio della Fossa, även benämnd San Biagio de Circlo,[1] var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den helige biskopen och martyren Blasius (död 316). Kyrkan var belägen vid Via della Pace i Rione Ponte. Tillnamnet ”Fossa” betyder ”grop” eller ”dike”. ”Circlo” kan åsyfta den närbelägna Circus Agonalis, dagens Piazza Navona.[2]

Historia

Kyrkans omnämns för första gången i en bulla promulgerad 1186 av påve Urban III och uppräknas där bland filialerna till församlingskyrkan San Lorenzo in Damaso.[1][2]

Kyrkan restaurerades år 1541 och 1658, då barockfasaden tillkom. Under 1700-talet tillhörde kyrkan Università degli Osti, gästgivarnas skrå.[2]

Kyrkan San Biagio della Fossa dekonsekrerades i början av 1800-talet och revs år 1820.[2][3]

Omnämningar i kyrkoförteckningar

KatalogÅrBenämning
Catalogo di Cencio Camerario1192sco. Blasio de Circlo[4]
Il Catalogo di Torinocirka 1320Ecclesia sancti Blasii de Cerclariis[5]
Il Liber Anniversariorum Sancti Salvatoris ad Sancta Sanctorum1461Ecclesia S. Blasii de Fossa[6]

Källor

Noter

  1. 1 2 Hülsen 1927, s. 216
  2. 1 2 3 4 Lombardi 1998, s. 170
  3. ↑ Hülsen 1927, s. 217
  4. ↑ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#301. Läst 18 januari 2022.
  5. ↑ ”Il Catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#130. Läst 18 januari 2022.
  6. ↑ ”Il Liber Anniversariorum Sancti Salvatoris ad Sancta Sanctorum (1461)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/8.html#S66. Läst 18 januari 2022.

Tryckta källor

  • Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. sid. 368. OCLC 9269651 
  • Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. sid. 1265–1266. OCLC 2997278 
  • Carpaneto, Giorgio et al. (2001). La grande guida dei rioni di Roma (2). Roma: Newton & Compton Editori. sid. 358. ISBN 88-8289-388-X 
  • Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. sid. 216–217. OCLC 3696954 
  • Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. sid. 170. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329 
  • Pautrier, Massimo (2013) (på italienska). I Santi delle Chiese medievali di Roma (IV–XIV secolo). Roma. sid. 72. ISBN 978-1-291-37077-5 

Externa länkar