Shirley Williams

Shirley Williams 2014.

Shirley Vivian Teresa Brittain Williams, baronessa Williams av Crosby, född den 27 juli 1930 i Chelsea, London, död 12 april 2021, var en brittisk politiker och akademiker. Ursprungligen parlamentsledamot för Labourpartiet, tjänstgjorde hon i Labours kabinett från 1974 till 1979. Hon var en av de "Gang of Four"-rebeller som grundade Social Democratic Party (SDP) 1981 och var vid tiden för sin pensionering från politiken liberaldemokrat.[1]

Williams valdes in i brittiska underhuset för valkretsen Hitchin i parlamentsvalet 1964. Hon tjänstgjorde som utbildnings- och vetenskapsminister från 1967 till 1969 och som biträdande inrikesminister från 1969 till 1970. Hon tjänstgjorde som skugginrikesminister från 1971 till 1973. År 1974 blev hon minister för priser och konsumentskydd i Harold Wilsons kabinett. När Wilson efterträddes av James Callaghan tjänstgjorde hon som utbildnings- och vetenskapsminister samt Paymaster General från 1976 till 1979. Hon förlorade sin plats till det konservativa partiet vid parlamentsvalet 1979.

Besviken över Labourpartiets förflyttning vänsterut under Michael Foot var hon en de fyra tunga Labour-politiker, kallade "Gang of Four", som 1981 bildade SDP. Williams vann fyllnadsvalet i Crosby 1981 och blev den första SDP-ledamoten som valdes in i parlamentet, men förlorade mandatet i parlamentsvalet 1983. Hon var ordförande för SDP från 1982 till 1987 och stödde SDP:s sammanslagning med Liberal Party som bildade Liberaldemokraterna.

Mellan 2001 och 2004 tjänstgjorde hon som ledare för Liberaldemokraterna i brittiska överhuset och från 2007 till 2010 som rådgivare om kärnvapenspridning åt premiärminister Gordon Brown. Hon förblev en aktiv medlem av brittiska överhuset fram till att hon meddelade sin pensionering i januari 2016, och var professor emerita i valpolitik vid Harvard Kennedy School vid sin död vid 90 års ålder, efter att ha varit en av de sista överlevande medlemmarna i Labourregeringarna på 1970-talet.

Tidiga år och utbildning

Williams föddes den 27 juli 1930 på 19 Glebe Place i Chelsea, London. Hon var dotter till statsvetaren och filosofen Sir George Catlin och den pacifistiska författaren Vera Brittain.[2] Williams mormor föddes i Aberystwyth i Wales.[3] Hon utbildades vid olika skolor, bland annat Mrs Spencer's School i South Kensington; Christchurch Elementary School i Chelsea; Talbot Heath School i Bournemouth; och St Paul's Girls' School i London. Under andra världskriget, från 1940 till 1943, evakuerades hon till Saint Paul, Minnesota i USA, där hon gick på flickskolan Summit School.[4][5]

När hon var grundutbildningsstudent och Open Scholar vid Somerville College i Oxford, var Williams medlem i Oxford University Dramatic Society (OUDS) och turnerade i USA där hon spelade rollen som Cordelia i en OUDS-uppsättning av Shakespeares Kung Lear regisserad av en ung Tony Richardson.[2] År 1950 blev hon ordförande för Oxford University Labour Club, då hon ansåg sig vara den första kvinnan att inneha posten[6], även om det har visats att Betty Tate hade lett en session 1934.[7] Efter att ha tagit en kandidatexamen i filosofi, politik och ekonomi tilldelades Williams ett Fulbright-stipendium och studerade amerikansk fackföreningsrörelse vid Columbia University i New York City för en magisterexamen, som tilldelades av Oxford 1954.[8]

När hon återvände till Storbritannien började hon sin karriär som journalist, först för Daily Mirror och sedan för Financial Times. År 1960 blev hon generalsekreterare för Fabianerna, en position hon hade till 1964.[9][6]

Politisk karriär

Efter att utan framgång ha ställt upp i valkretsen Harwich vid fyllnadsvalet 1954 och parlamentsvalet året därpå, samt i valkretsen Southampton Test vid valet 1959, valdes Williams i parlamentsvalet 1964 som Labour-parlamentsledamot för valkretsen Hitchin i Hertfordshire.[2] Hon behöll mandatet, som bytte namn till Hertford and Stevenage efter valkretsändringar 1974, fram till 1979.[6] Som utbildnings- och vetenskapsminister (augusti 1967 – oktober 1969) lanserade Williams det första Women in Engineering Year 1969.[10]

Hennes kollega David Owen mindes henne: "Man såg henne arbeta i ett rum på ett lokalt Labour-evenemang och hon började aldrig med att ställa in sig för en regional ledare eller en kommunfullmäktigeledamot. Hon slog sig ner bredvid någon hon inte hade någon politisk anledning att prata med – en stabil partiarbetare – och man såg den här personens ansikte lysa upp. Detta gjordes alltid spontant, utan några dolda motiv. Hon gillade bara människor och ville att de skulle tycka om henne."[11]

Mellan 1971 och 1973 tjänstgjorde hon som skugginrikesminister. 1974 blev hon minister för priser och konsumentskydd i Harold Wilsons kabinett. När Wilson meddelade sin avgång 1976 och efterträddes av James Callaghan blev hon utbildningsminister och löneminister, och innehade båda kabinettposterna samtidigt. Williams kandiderade till vice partiledare för Labourpartiet i oktober samma år men förlorade mot Michael Foot.[6]

Enhetsskolor

När hon tjänstgjorde som utbildningsminister mellan 1976 och 1979 drev Williams den policy som Anthony Crosland införde 1965 för att införa enhetsskolor istället för Grammar school.[12] 1972, när hennes dotter Rebecca närmade sig gymnasieåldern, hade Williams flyttat in i upptagningsområdet för den frivilligt stödda skolan Godolphin and Latymer School, vilket gjorde att hennes dotter kunde få en plats där.[13] Men när Godolphin and Latymer School senare röstade för att bli självständiga 1977, valde Rebecca att lämna den skolan och gick istället till Camden School for Girls eftersom den hade valt att gå över till en enhetsskola.[14]

Europatanken

Williams var genom livet en passionerad och engagerad förespråkare för europeisk integration,[15][16] och hon var en av 68 Labour-ledamöter som trotsade partipiskan i underhusets omröstning den 28 oktober 1971 om medlemskap i Europeiska gemenskaperna.[6][17][18] Fyra år senare var hon en av ledarna för kampanjen Britain in Europe under folkomröstningen om Europeiska gemenskapernas medlemskap 1975.[16] Labours anti-europeiskhet under Michael Foot-åren var en av faktorerna som fick henne att lämna partiet 1981.[16]

I sitt avslutningstal 2016 i brittiska överhuset inför årets andra medlemsfolkomröstning beskrev hon Storbritanniens medlemskap i Europeiska unionen (EU) som "den mest centrala politiska fråga som detta land har att besvara" och sade att det var anledningen till hennes pensionering. Avslutningsvis uppmanade hon sina kollegor att "tänka mycket noga innan de tillåter Storbritannien att dra sig ur ... sin stora plikt gentemot världen – den som landet kommer att möta och sedan leverera genom Europeiska unionen".[15][19]

Sociala frågor

Williams var romersk-katolik livet igenom och en långvarig motståndare till legalisering av abort.[20][21] Hon var en av de två kvinnliga parlamentsledamöterna som röstade emot Abortion Act 1967, som legaliserade abort.[22] Lord Harries of Pentregarth rapporterade dock att Williams "vägrade att ansluta sig till Society for the Protection of Unborn Children (SPUC), och i allmänhet höll en låg profil i frågan om abort."[23]

Torsdagen den 21 juni 2007 medverkade hon i TV-programmet Question Time för att diskutera om Salman Rushdie skulle hedrads. Hon var starkt emot åtgärden.[24]

Social Democratic Party

Williams 1984

Williams förlorade sin plats när Labourpartiet besegrades i parlamentsvalet 1979.[25] Hennes nederlag kom två år efter hennes framträdande och arrestering av strejkvaktarna i Grunwick, för vilka hon hade fått hård kritik i pressen.[6] När hon kort därefter intervjuades av Robin Day för BBC:s TV-bevakning av valresultatet, hyllades hon av både Norman St John-Stevas – de konservativas talesperson för utbildning som ofta hamnat i konflikt med henne i underhuset – och den avgående inrikesministern Merlyn Rees.[26]

Efter valet var hon programledare för BBC1:s TV-serie Shirley Williams in Conversation, där hon i sin tur intervjuade flera politiska figurer, inklusive den tidigare västtyska förbundskanslern Willy Brandt, den tidigare konservative premiärministern Edward Heath och hennes nyligen avsatte kollega James Callaghan.[27] Hon medverkade senare i många TV- och radioprogram i Storbritannien – särskilt BBC:s Question Time, där hennes 58 framträdanden gav henne utmärkelsen "Mest frekventa paneldeltagare".[12][6] Under denna period var Williams fortfarande medlem i Labourpartiets nationella styrelse.[28] Från 1980 till 1981 var hon ordförande för Fabianerna.[9]

Missnöjd med inflytandet från de mer vänsterorienterade medlemmarna i Labourpartiet, lämnade hon partiet 1981 för att – tillsammans med sina medavgångare Roy Jenkins, David Owen och Bill Rodgers – bilda Social Democratic Party (SDP). De fick sällskap av 28 andra Labour-ledamöter och en konservativ. Senare samma år, efter den konservative parlamentsledamoten Sir Graham Pages död, vann hon fyllnadsvalet i Crosby och blev den första SDP-ledamoten som valdes in i parlamentet. Två år senare, efter att ha blivit SDP:s ordförande, förlorade hon platsen vid parlamentsvalet 1983. Vid parlamentsvalet 1987 ställde Williams upp för SDP i Cambridge, men förlorade mot den sittande konservativa kandidaten Robert Rhodes James. Hon stödde sedan SDP:s sammanslagning med Liberal Party som bildade Liberaldemokraterna.[6]

Harvard University

Shirley Williams och Peter Ustinov i ett avsnitt av TV-programmet After Dark, 1989

År 1988 flyttade Williams till USA för att arbeta som professor vid Harvard Kennedy School, där hon stannade till 2001, och därefter som professor emerita i valpolitik för offentlig tjänst.[29] Trots detta förblev hon aktiv inom politik och offentlig tjänst i Storbritannien, USA och internationellt. Under dessa år hjälpte Williams till att utarbeta konstitutioner i Ryssland, Ukraina och Sydafrika.[6] Hon var också chef för Harvards Project Liberty, ett initiativ utformat för att stödja framväxande demokratier i Central- och Östeuropa; och som styrelseledamot och tillförordnad direktör för Harvards Institute of Politics (IOP). När hon utnämndes till Life peer i House of Lords 1993 återvände hon till Storbritannien.[20][30]

Life peer

Williams blev life peer den 1 februari 1993 som Baronessan Williams av Crosby, av Stevenage i Hertfordshire,[31] och tjänstgjorde därefter som ledare för Liberaldemokraterna i överhuset från 2001 till 2004.[32]

Bland andra ideella styrelser var Williams medlem i Council on Foreign Relations, EU:s Comité des Sages (Reflection Group) för socialpolitik,[33] Twentieth Century Fund, Ditchley Foundation, Institute for Public Policy Research och Nuclear Threat Initiative. Hon tjänstgjorde också som ordförande för Royal Institute of International Affairs, som kommissionär för International Commission on Nuclear Non-proliferation and Disarmament samt som ordförande för Cambridge University Liberal Association. Williams deltog också vid Bilderberggruppens konferenserna 2013 och 2010 i Watford i Hertfordshire, England, respektive Sitges i Spanien.[34]

Efter att Gordon Brown i juni 2007 ersatte Tony Blair som premiärminister, accepterade Williams en formell regeringsposition som rådgivare för kärnvapenspridning, förutsatt att hon kunde fungera som oberoende rådgivare; hon förblev liberaldemokrat. Hennes intresse och engagemang för utbildning fortsatte, och hon tjänstgjorde som ordförande för domarna vid British Teaching Awards. Williams var medlem i Top Level Group of UK Parliamentarians for Multilateral Nuclear Disarmament and Non-proliferation, som inrättades i oktober 2009.[35]

Williams motsatte sig ursprungligen Cameron–Clegg-koalitionens Health and Social Care Bill och beskrev det som "smygprivatisering" under 2011.[36] Regeringen gjorde vissa ändringar i lagförslaget, som Williams beskrev som "stora eftergifter",[37] men avfärdades som "mindre" av The Guardian-kommentatorn Polly Toynbee.[38] Williams uppmanade Liberaldemokraterna att stödja det ändrade lagförslaget under konferensen i mars 2012,[39] och sade: "Jag skulle inte ha hållit fast vid lagförslaget om jag för ett ögonblick trott att det skulle undergräva NHS."[40]

Williams talade mot samkönade äktenskap i House of Lords och sade att "jämlikhet inte är samma sak som likhet. Det är det grundläggande misstaget i detta lagförslag" och att kvinnor och män "kompletterar varandra", och hävdar att äktenskap mellan personer av samma kön inte bör kallas äktenskap utan bör ha "olika namn". Detta baserades på hennes tro att äktenskap är "en ram för fortplantning och uppfostran av barn."[41] I slutet av 2015 meddelade hon sin avsikt att gå i pension från House of Lords.[42] Den 28 januari 2016 höll hon sitt avskedstal i kammaren, och den 11 februari gick hon officiellt i pension i enlighet med avsnitt 1 i House of Lords Reform Act 2014.[19] I nyårsutmärkelserna 2017 utnämndes Williams till Order of the Companions of Honour för "insatser för det politiska och offentliga livet".[43]

Privatliv

Williams gifte sig två gånger. I Oxford träffade hon Peter Parker (den blivande chefen för British Rail) och de hade en relation. I sin självbiografi (Climbing the Bookshelves) sade Williams att "... våren 1949 var jag förälskad i honom, och han, litegrann, i mig...". År 1955 gifte hon sig med moralfilosofen Bernard Williams. Bernard lämnade Oxford för att tillgodose sin frus växande politiska ambitioner, och fick först en tjänst vid University College London (1959–64) och sedan som professor i filosofi vid Bedford College i London (1964–67), medan hon arbetade som journalist för Financial Times och som sekreterare för Fabianerna. Äktenskapet upplöstes 1974.[44] Bernard Williams gifte sig senare med Patricia Skinner och fick två söner med henne.[45] Shirley sade om sitt äktenskap med Bernard:

... [D]ett var något av en belastning som kommer från två saker. Ett är att vi båda var för upptagna med vad vi gjorde – vi tillbringade inte så mycket tid tillsammans; den andra, för att vara helt ärlig, är att jag är ganska ickedömande och jag tyckte att Bernards förmåga att ganska skarpt förminska folk han tyckte var dumma var oacceptabel. Patricia har varit smartare än jag i det avseendet. Hon bara kör på. Han kan vara väldigt smärtsam ibland. Han kan slakta någon. De som blir kvar är, så att säga, döda personligheter. Döm inte för att ni inte ska bli dömda. Jag påverkades av kristet tänkande, och han sa "Det där är fruktansvärt pompöst och det är egentligen inte poängen." Så vi hade en viss oro över det och över katolicismen..[45]

Hennes första äktenskap annullerades 1980.[20][46] År 1987 gifte hon sig med Harvardprofessorn och presidenthistorikern Richard Neustadt, som avled 2003.

Hon fick en dotter med Bernard Williams, en styvdotter och två barnbarn. Hennes dotter Rebecca blev advokat.[47] Hon var under en lång tid bosatt i Hertfordshire, bodde i Furneux Pelham efter att ha valts till parlamentsledamot för Hitchin, och flyttade senare i livet till Little Hadham i Hertfordshire, innan hon tillbringade sitt sista år på ett vårdhem.[2][48]

Williams var romersk-katolik och gick från 2009 i kyrkan varje söndag.[49] I Who's Who listade hon sina fritidsaktiviteter som "musik, poesi, vandring i bergen".[9]

Williams avled den 12 april 2021 vid 90 års ålder.[2][50][51][52] Liberaldemokraternas ledare Ed Davey kallade Williams för ett "liberalt lejon och en sann banbrytare" och sade att "det politiska livet kommer att vara fattigare utan hennes intellekt, hennes visdom och hennes generositet".[51]

Utmärkelser

Williams blev hedersledamot vid sitt alma mater Somerville College i Oxford, 1970 och vid Newnham College, Cambridge 1977. Williams mottog flera hedersdoktorat:

Verk av och om Shirley Williams

Shirley Williams skrev flera böcker däribland:

  • Climbing the Bookshelves: The Autobiography of Shirley Williams, Virago Press (2009). ISBN 9781844084753.[54]
  • God and Caesar: Personal Reflections on Politics and Religion, University of Notre Dame Press (2003). ISBN 9780268010461.[55]
  • Ambition and Beyond: Career Paths of American Politicians, with Edward L. Lascher Jr, Institute of Governmental Studies Press, University of California, Berkeley (1993). ISBN 9780877723387.[56]
  • New Party – The New Technology Social and Liberal Democrats by Hebden Royd, (1988). ISBN 9781851870752.[57]
  • Politics is for People Harvard University Press, (1981). ISBN 9780140058888.[58]

Hennes självbiografi gavs ut 2013: Shirley Williams: The Biography, Mark Peel (Biteback Publishing)

För detaljer om Williams tidiga liv se:

  • Vera Brittain: A Life av Paul Berry och Mark Bostridge (1995).[59]
  • Testament of Experience av Vera Brittain (1957).[60]

Det finns en omfattande artikel om Shirley Williams av Phillip Whitehead i Dictionary of Labour Biography, redigerad av Greg Rosen, Politico's Publishing, 2001, samt en av Dick Newby i Dictionary of Liberal Biography, redigerad av Duncan Brack, Politico's Publishing, 1998.

Se även:

  • John Campbell (2014). Roy Jenkins, a Well-Rounded Life. Jonathan Cape. ISBN 978-0-224-08750-6. [61]

Williams var en huvudkaraktär i Steve Waters pjäs Limehouse från 2017, som hade premiär på Donmar Warehouse; hon porträtterades av Debra Gillett.[62]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Shirley Williams, 25 april 2026.
  1. ↑ SDP gick 1988 samman med Liberal Party och bildade Liberaldemokraternaemocrats.
  2. 1 2 3 4 5 Liddle, Roger (12 June 2025). Williams [née Catlin], Shirley Vivien Teresa Brittain, Baroness Williams of Crosby (1930–2021), politician. doi:10.1093/odnb/9780198614128.013.90000382684.
  3. ↑ Bostridge, Mark; Berry, Paul (2016). Vera Brittain: A Life. Little, Brown Book Group. Sid. 15. ISBN 9780349008547. https://books.google.com/books?id=hyAlCwAAQBAJ&q=Edith+Mary+(Bervon)+Brittain. Läst 16 september 2021.
  4. ↑ Derrick, Maya (12 April 2021). ”Former Hitchin and Stevenage MP Shirley Williams dies aged 90”. The Comet (Stevenage, Hitchin, Letchworth and Baldock). https://www.thecomet.net/news/shirley-williams-dies-aged-90-7892364.
  5. ↑ Langdon, Julia (12 April 2021). ”Lady Williams of Crosby obituary Labour minister in the 60s and 70s who defected to form the SDP as one of the Gang of Four”. The Guardian. https://www.theguardian.com/politics/2021/apr/12/lady-williams-of-crosby-obituary.
  6. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Langdon, Julia (12 April 2021). ”Lady Williams of Crosby obituary”. The Guardian. https://www.theguardian.com/politics/2021/apr/12/lady-williams-of-crosby-obituary.
  7. ↑ ”Betty Tate obituary”. The Guardian. 1 April 2010. https://www.theguardian.com/theguardian/2010/apr/01/betty-tate-obituary.
  8. ↑ Marquand, Robert (3 April 1991). ”Shirley Williams”. The Christian Science Monitor. https://www.csmonitor.com/1991/0403/03142.html.
  9. 1 2 3 4 ”Williams of Crosby, Baroness, (Shirley Vivian Teresa Brittain Williams) (born 27 July 1930)” (på engelska). WHO'S WHO & WHO WAS WHO. 2007. doi:10.1093/ww/9780199540884.013.u39901. https://www.ukwhoswho.com/view/10.1093/ww/9780199540884.001.0001/ww-9780199540884-e-39901.
  10. ↑ ”The Woman Engineer Vol 10”. www2.theiet.org. Arkiverad från originalet den 21 juni 2020. https://web.archive.org/web/20200621204307/https://www2.theiet.org/resources/library/archives/research/wes/WES_Vol_10.html. Läst 27 april 2026.
  11. ↑ ”Those we lost in 2021: Shirley Williams remembered by David Owen”. TheGuardian.com. 12 December 2021. https://www.theguardian.com/politics/2021/dec/12/obituaries-2021-shirley-williams-remembered-by-david-owen?CMP=twt_gu.
  12. 1 2 ”Shirley Williams: Pioneer who tried to reshape politics”. BBC News. 12 April 2021. https://www.bbc.com/news/uk-10258493.
  13. ↑ Shirley Williams Climbing The Bookshelves: Autobiography of Shirley Williams, Virago, 2009, p. 206.
  14. ↑ Agar, Stephen (24 April 2021). ”Rod's Wrong”. The Spectator: sid. 31.
  15. 1 2 Hansard, House of Lords, 28 January 2016, c1470-71.
  16. 1 2 3 Kettle, Martin (17 December 2015). ”Britain's pro-Europeans need to find a Shirley Williams”. The Guardian. https://www.theguardian.com/commentisfree/2015/dec/17/pro-eu-campaign-shirley-williams-brexit.
  17. ↑ Ludlow, N. Piers (19 November 2014). ”Safeguarding British identity or betraying it?: the role of British 'tradition' in the parliamentary great debate on EC membership, October 1971”. Journal of Common Market Studies (John Wiley & Sons on behalf of UACES) 53 (1): sid. 18–34. doi:10.1111/jcms.12202. ISSN 0021-9886. https://researchonline.lse.ac.uk/id/eprint/57686/.
  18. ↑ Hansard, European Communities, HC Deb 28 October 1971 vol 823 cc2076-217.
  19. 1 2 ”Shirley Williams makes her final speech to House of Lords (video)”. BBC News. 28 January 2016. https://www.bbc.com/news/av/uk-politics-35427305.
  20. 1 2 3 ”Shirley Williams, Labour Cabinet minister who left her party to help form the SDP – obituary”. The Daily Telegraph. 12 April 2021. https://www.telegraph.co.uk/obituaries/2021/04/12/shirley-williams-labour-education-secretary-left-party-help/.
  21. ↑ Moss, Stephen (2009-10-18). ”Shirley Williams: 'I didn't think I was good enough to be leader'” (på brittisk engelska). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/politics/2009/oct/19/shirley-williams-interview.
  22. ↑ Flello, Rob (2017-10-27). ”Labour's new intolerance of the pro-life cause” (på amerikansk engelska). The Spectator. https://www.spectator.co.uk/article/labour-s-new-intolerance-of-the-pro-life-cause/.
  23. ↑ ”Shirley Williams R.I.P., Christian and Catholic”. www.churchtimes.co.uk. https://www.churchtimes.co.uk/articles/2021/23-april/comment/opinion/shirley-williams-rip-christian-and-catholic.
  24. ↑ ”What you've said” (på brittisk engelska). 2007-06-27. https://news.bbc.co.uk/1/hi/programmes/question_time/6228278.stm.
  25. ↑ ”BBC Rewind: Shirley Williams loses Hertford and Stevenage. Clip taken from Decision 79, first broadcast 4 May 1979.”. BBC Rewind: Shirley Williams loses Hertford and Stevenage. Clip taken from Decision 79, first broadcast 4 May 1979.. BBC News. 17 November 2014. https://www.bbc.com/news/av/uk-politics-29932215.
  26. ↑ Heffer, Simon (7 February 2020). ”Free speech in an uncivil society”. The Critic Magazine. https://thecritic.co.uk/free-speech-in-an-uncivil-society/.
  27. ↑ ”Bfi | Film & Tv Database | Shirley Williams In Conversation”. Bfi | Film & Tv Database | Shirley Williams In Conversation. Ftvdb.bfi.org.uk. Arkiverad från originalet den 17 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121017132425/http://ftvdb.bfi.org.uk/sift/series/13367. Läst 27 april 2026.
  28. ↑ ”MPs and Lords: Baroness Williams of Crosby”. MPs and Lords: Baroness Williams of Crosby. UK Parliament. https://members.parliament.uk/member/740/career. ”"Member, Labour Party National Executive Committee, 1 July 1970 – 1 March 1981"”
  29. ↑ ”Shirley Williams (In Memoriam)”. Harvard Kennedy School. https://www.hks.harvard.edu/faculty/shirley-williams.
  30. ↑ ”Shirley Williams: One of the UK's best-loved politicians”. The Independent. 12 April 2021. https://www.independent.co.uk/obituaries/shirley-williams-dead-age-cause-b1830194.html.
  31. ↑ ”No. 53207”, The London Gazette, 4 February 1993, https://www.thegazette.co.uk/London/issue/53207/page/2049
  32. ↑ ”Shirley Williams”. Liberal History. https://liberalhistory.org.uk/people/shirley-williams/.
  33. ↑ "Commission Establishes a 'Comité des Sages' on Social Policy", 4 October 1995 Retrieved 11 June 2011
  34. ↑ Bilderberg Meetings official website 2010 attendee list ”Bilderberg Meetings - Home”. Bilderberg Meetings - Home. Arkiverad från originalet den 17 juni 2010. https://web.archive.org/web/20100617025004/http://www.bilderbergmeetings.org/meeting_2010_2.html. Läst 27 april 2026.
  35. ↑ Borger, Julian (8 September 2009). ”Nuclear-free world ultimate aim of new cross-party pressure group”. The Guardian (London). https://www.theguardian.com/world/2009/sep/08/nuclear-disarmament-cross-party-group.
  36. ↑ Helm, Toby (12 March 2011). ”Shirley Williams urges Lib Dems to fight Andrew Lansley's NHS plan”. The Guardian (Manchester). https://www.theguardian.com/politics/2011/mar/12/shirley-williams-nick-clegg-nhs.
  37. ↑ Williams, Shirley (3 February 2012). ”Our NHS bill amendments represent a major concession by the government”. The Guardian (Manchester). https://www.theguardian.com/commentisfree/2012/feb/03/nhs-bill-amendments-major-concession.
  38. ↑ Toynbee, Polly (12 March 2012). ”Sorry, Shirley Williams, but I have to nail your health bill myths”. The Guardian. Manchester, UK. https://www.theguardian.com/commentisfree/2012/mar/12/sorry-shirley-williams-nail-health-bill-myths.
  39. ↑ Trilling, Daniel (11 March 2012). ”Could NHS reform be the Lib Dems' downfall?”. New Statesman (UK). http://www.newstatesman.com/blogs/the-staggers/2012/03/party-nhs-bill-lib-social.
  40. ↑ Wintour, Patrick (11 March 2012). ”How Nick Clegg and Shirley Williams lost the great NHS debate”. The Guardian (Manchester). https://www.theguardian.com/politics/2012/mar/11/nick-clegg-shirley-williams-nhs-health-bill.
  41. ↑ ”House of Lords 17 June 2013”. Hansard. 17 June 2013. https://hansard.parliament.uk//Lords/2013-06-17/debates/13061712000472/Marriage(SameSexCouples)Bill#contribution-13061712000105.
  42. ↑ Mason, Rowena (17 December 2015). ”Shirley Williams to retire from Lords after 50 years in politics”. The Guardian. https://www.theguardian.com/politics/2015/dec/17/shirley-williams-retire-lords-after-50-years-politics.
  43. ↑ ”No. 61803”, The London Gazette, 31 December 2016, https://www.thegazette.co.uk/London/issue/61803/supplement/N27
  44. ↑ ”Mrs Williams agrees to divorce”. The Glasgow Herald: s. 11. 4 May 1974. https://news.google.com/newspapers?id=zo5AAAAAIBAJ&pg=1629%2C1102729.
  45. 1 2 Jeffries, Stuart. "The Quest for Truth" The Guardian, 30 November 2002.
  46. ↑ Jeffries, Stuart (30 November 2002). ”The quest for truth”. Guardian Books. https://www.theguardian.com/books/2002/nov/30/academicexperts.highereducation. ”"After the divorce in 1974, Bernard married Patricia, but Shirley Williams had to wait for the Catholic church to annul the marriage before she could remarry."”
  47. ↑ Padman, Tony (15 May 2015). ”Shirley Williams: My family values”. The Guardian. http://www.theguardian.com/lifeandstyle/2015/may/15/shirley-williams-my-family-values.
  48. ↑ Corr, Sinead (12 April 2021). ”Political pioneer and Little Hadham resident Shirley Williams dies aged 90”. Bishop's Stortford Independent. https://www.bishopsstortfordindependent.co.uk/news/gang-of-four-rebel-and-east-herts-villager-shirley-williams-9195196/. Läst 29 januari 2023.
  49. ↑ Williams, Shirley (2009). Climbing the bookshelves (1st). Virago. Sid. 294. ISBN 978-1-84408-476-0.
  50. ↑ ”In Memory of Shirley Williams”. LibDems.org.uk. 12 April 2021. https://www.libdems.org.uk/in-memory-of-shirley-williams.
  51. 1 2 ”Baroness Shirley Williams: Former cabinet minister dies aged 90” (på brittisk engelska). BBC News. 12 April 2021. https://www.bbc.com/news/uk-politics-56720985.
  52. ↑ Kwai, Isabella (23 April 2021). ”Shirley Williams, 90, Force Who Altered British Politics And Inspired Lawmakers”. The New York Times: s. B11. https://www.nytimes.com/2021/04/16/world/europe/shirley-williams-dead.html. Läst 29 januari 2023.
  53. ↑ ”Heriot-Watt University Edinburgh: Honorary Graduates”. www1.hw.ac.uk. Arkiverad från originalet den 18 april 2016. https://web.archive.org/web/20160418163907/http://www1.hw.ac.uk/graduation/honorary-graduates.htm. Läst 27 april 2026.
  54. ↑ Toynbee, Polly (3 October 2009). ”Climbing the Bookshelves by Shirley Williams | Book review”. The Guardian. https://www.theguardian.com/books/2009/oct/03/climbing-bookshelves-autobiography-shirley-williams.
  55. ↑ Williams, Shirley (September 2003). ”God & Caesar: Personal Reflections on Politics and Religion”. The International Journal of Not-for-Profit Law 6 (1). https://www.icnl.org/resources/research/ijnl/god-caesar-personal-reflections-on-politics-and-religion. Läst 13 april 2021.
  56. ↑ Williams, Shirley (1 January 1993). Ambition and Beyond: The Career Paths of American Politicians. Institute of Governmental Studies Press, University of California, Berkeley. ISBN 9780877723387. https://books.google.com/books?id=MqNGAQAAMAAJ. Läst 13 april 2021.
  57. ↑ Williams, Shirley (1 July 1988). The New Party – the New Technology. Liberal Democrat Publications. ISBN 9781851870752. https://books.google.com/books?id=wLbLAAAACAAJ. Läst 13 april 2021.
  58. ↑ ”Politics is for People — Shirley Williams”. Politics is for People — Shirley Williams. Harvard University Press. https://www.hup.harvard.edu/catalog.php?isbn=9780674593916.
  59. ↑ Gollard, Russell (13 April 1996). ”Vera Brittain: A Life (review)”. Literature and Medicine 15 (2): sid. 266–270. doi:10.1353/lm.1996.0017. https://muse.jhu.edu/article/20146.
  60. ↑ Vera Brittain (1979). Testament of Experience: An Autobiographical Study of the Years 1925-50. Virago. ISBN 9780860681106. https://books.google.com/books?id=MLsEtAEACAAJ.
  61. ↑ ”Roy Jenkins: A Well Rounded Life review – 'a magnificent biography'”. The Guardian. 23 March 2014. http://www.theguardian.com/books/2014/mar/23/roy-jenkins-well-rounded-life-review-chris-mullin.
  62. ↑ ”David Tennant, Roger Allam and more at Limehouse opening night”. WhatsOnStage.com. 9 March 2017. https://www.whatsonstage.com/london-theatre/news/photos-limehouse-opening-david-tennant-roger-allam_43079.html.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Shirley Williams.

Wikiquote har citat av eller om Shirley Williams.
Denna artikel är utgiven av Wikipedia. Texten är tillgänglig under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 om inget annat anges. Ytterligare villkor kan gälla för mediefilerna.