Silomal
| Silomal | |
.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Fjärilar Lepidoptera |
| Överfamilj | Malfjärilar Tineoidea |
| Familj | Äkta malar Tineidae |
| Släkte | Tinea |
| Art | Silomal T. pallescentella |
| Vetenskapligt namn | |
| § Tinea pallescentella | |
| Auktor | Stainton 1851[1] |
| Synonymer | |
| Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen | |
Silomal (Tinea pallescentella)[7] är en fjäril som beskrevs 1851 av Henry Tibbats Stainton. Arten ingår i släktet Tinea och familjen äkta malar.[8][7]
Utseende
Silomalen är beige- och brunflammig med ganska smala vingar och långa antenner.[7] Den har ett vingspann på 14–22 mm, där honan är större än hanen. Huvudet är täckt av hårlika fjäll i en gråbeige till ljust gråbrun ton. Antennerna mäter 0,8–0,9 av framvingens längd.[7] Framvingarna är ljust eller mörkt brunbeiga med mörka längsskuggor och streck. Ett kort streck finns vid vingbasen och ett längre mitt på vingen. Det finns två diskfläckar, varav den yttre är störst, samt oftast en stor och diffus mörkbrun fläck vid vingspetsen. En mycket smal hyalinfläck finns under framkanten, men den är oftast dold av fjäll.[7] Vingfransarna har en mörk delningslinje och en ibland otydlig, svartbrun baslinje. Bakvingarna är glänsande ljusgrå med en svag brun ton mot spetsen. Larven är vitaktig med mörkbrunt huvud som har svartbruna kanter, samt rödbrun nackplåt.[7]
.jpg)
Utbredning
Silomalen härstamma möjligen från Patagonien, varifrån den av människan har spridits till västra USA, sydöstra Australien och Nya Zeeland.[7] Den förekommer även i ett drygt dussintal länder i Europa[7], främst i de centrala och norra delarna, och utbredningen sträcker sig från stora delar av de Brittiska öarna till södra delarna av Norden samt i Estland och Lettland. I Central- och Östeuropa sträcker sig utbredningen från Nederländerna, Belgien och Tysklands nordsjökust söderut och österut genom Tjeckien, Slovakien, Österrike, Ungern och Rumänien samt vidare österut in i Europeiska Ryssland. Arten verkar helt saknas i Sydeuropa och på den Iberiska halvön.[9][7]
Förekomst i Norden
I Norden förekommer arten isolerat på enstaka platser i hamnområden längs Norges sydväst- och västkust, i Danmark samt i södra delarna av Sverige, i Skåne, Göteborgstrakten, Stockholmstrakten och på Gotland. Det finns även isolerade fynd i södra Finland.[7]
Ekologi
Larven lever i fågelbon där den livnär sig på dött organiskt material som hår, ull, fjädrar och djurrester.[7] Den har även noterats utvecklas i getingbon.[7] Larven tillverkar ett silkesspunnet rör, i vilket den drar sig tillbaka och vilar under hudömsningarna mellan de olika larvstadierna.[7] Arten förekommer också inomhus i miljöer kopplade till spannmålshantering, som kvarnar, silos och liknande förrådsbyggnader. Den fullbildade fjärilen är nattaktiv och flyger från juni till september. Den attraheras av ljus och söker sig under dagtid till mörka skrymslen på väggar och tak.[7]
Källor
- ↑ Stainton (1851) Systematic Catalogue of the British Tineidae and Pterophoridae, Suppl., Page: 2
- ↑ Zagulajev (1954) Zoologicheskii Zhurnal, Volume: 33 Page: 452
- ↑ Knaben (1944) Bergens Museum Arbog (Arbok) Afhandlingar og Arsberetning, Volume: 1944 Part: 2 Page: 10
- 1 2 Meyrick (1931) Anales del Museo Nacional de Historia Natural de Buenos Aires, Volume: 36 Page: 413
- ↑ Mabille (1888) Mission Scientifique du Cap Horn 1882-1883, Volume: 6 Part: 2 Page: 34
- ↑ Gregson (1856) Zoologist, London, Volume: 14 Page: 5295
- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 SLU Artdatabanken (2026). Artfakta: silomal (Tinea pallescentella), läst 2026-05-29
- ↑ Catalogue of life (2026). Tinea pallescentella Stainton, 1851, läst 2026-05-29
- ↑ Global Biodiversity Information Facility (2026). Tinea pallescentella Stainton, 1851, läst 2026-05-29
Externa länkar
Wikispecies har information om Tinea pallescentella.
|