Skjuvzon
En skjuvzon är en tabulär volym i jordskorpan eller den övre manteln där duktil deformation är koncentrerad.[1][2][3] Skjuvzoner bildas vanligtvis i jordskorpans övergångszon mellan sprödhet och duktilitet, där spröda förkastningar föregås – eller helt ersätts som anpassningsmekanism – av skjuvning.[4] Skjuvzoner anses vara motsvarigheten till spröda förkastningar på djup större än 10 till 15 km.[1] Skjuvzoner genereras som plan mellan två block med relativ rörelse mellan dem och skjuvspänning; i verkligheten är dock de flesta skjuvzoner mycket mer komplexa än denna förenklade modell.[1][5]
Duktila deformationens dynamik vid skjuvzoner gör att kringliggande berg ofta uppvisar foliering.[2] Denna foliering är i stort sett parallell med skjuvzonen, men kan ha systematiska eller andra betydande avvikelser.[2]
En geologisk miljö där skjuvzoner som exponerats genom exhumering kan hittas är höggradigt metamorfa terränger.[1]
Källor
- Fossen, Haakon (2018) (på engelska). Structural Geology (2:a). Cambridge University Press. ISBN 978-1-107-05764-7
- Hobbs, Bruce E.; Means, Winthrop D.; Williams, Paul F. (1976) (på engelska). An Outline of Structural Geology. John Wiley & Sons. https://archive.org/details/outlineofstructu00hobb
- Park, R.G. (1989) (på engelska). Foundations of structural Geology. Blackie. ISBN 0-216-92491-X