Skogsand

Skogsand
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningAndfåglar
Anseriformes
FamiljÄnder
Anatidae
SläktePteronetta
Salvadori, 1895
ArtSkogsand
P. hartlaubii
Vetenskapligt namn
§ Pteronetta hartlaubii
Auktor(Cassin, 1859)
Synonymer
  • Hartlauband
  • Hartlaubs and

Skogsand[2] (Pteronetta hartlaubii) är en afrikansk fågel i familjen änder inom ordningen andfåglar.[3]

Utseende och läte

Skogsanden är en relativt stor and, lätt igenkänd på kombinationen av svart huvud och hals, mörkt kastanjefärgad kropp och blågrå övre vingtäckare, mest synliga i flykten. Hanen har vita teckningar på huvudet. Dessa saknar honan, som dessutom är mer dovt färgad.[4] Lätena består av olika visslingar och kvackande läte i flykten.

Utbredning och systematik

Fågeln förekommer lokalt i Guineo-kongoliska regionen. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktskap

Fågeln placeras numera som ensam art i släktet Pteronetta från att tidigare ha placerats i Cairina. DNA-studier visar att fågeln är närmast släkt med blåvingad gås (Cyanochen cyanoptera) och att dessa båda är nära besläktade med änder i Marmaronetta, Asarcornis, Aythya och Netta.[5] Individer från nordöstra Demokratiska republiken Kongo med mycket vitt på huvudet urskiljdes tidigare som en egen underart, albifrons, men denna egenskap varierar individuellt.[6]

Levnadssätt

Skogsanden är Afrikas enda äkta skogslevande and som hittas i undanskymda våtmarker, dammar och små floder. Födan består mestadels av vattenlevande ryggradslösa djur som insekter, spindlar, mollusker och kräftdjur, men även vegetabilisk föda. Inga bon har hittats i det vilda, men tros häcka under regnperioden.[7]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen tros bestå av mellan 26 000 och 110 000 individer.[8] Den verkar vara lokalt vanlig i Centralafrika, allra vanligast i Kamerun, men väldigt ovanlig och minskande i antal i Västafrika där möjligen färre än 1 000 individer återstår.[9][10]

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den tyske ornitologen och samlaren Gustav Hartlaub (1814–1900).[11]

Referenser

  1. 1 2 3 Birdlife International 2024 Pteronetta hartlaubii . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 1 december 2024.
  2. ↑ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ↑ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ↑ Sinclair, Ian & Ryan, Peter (2003) Birds of Africa south of the Sahara, Struik, Cape Town.
  5. ↑ Gonzalez, J., H. Düttmann and M. Wink (2009), Phylogenetic relationships based on two mitochondrial genes and hybridization patterns in Anatidae, J. Zool. 279, 310-318.
  6. ↑ Carboneras, C. & Kirwan, G.M. (2017). Hartlaub's Duck (Pteronetta hartlaubii). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från http://www.hbw.com/node/52849 14 april 2017)
  7. ↑ Carboneras, C. & Kirwan, G.M. (2020). Hartlaub's Duck (Pteronetta hartlaubii). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52849 13 april 2020).
  8. ↑ Wetland International - China Office. 2006. Relict Gull surveys in Hongjianao, Shaanxi Province. Newsletter of China Ornithological Society 15(2): 29.
  9. ↑ Callaghan, D. A.; Green, A. J. 1993. Wildfowl at risk, 1993. Wildfowl 44: 149-169.
  10. ↑ Scott, D. A.; Rose, P. M. 1996. Atlas of Anatidae populations in Africa and western Eurasia. Wetlands International, Wageningen, Netherlands.
  11. ↑ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar