Skogsblodbi
| Skogsblodbi | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Vägbin Halictidae |
| Släkte | Blodbin Sphecodes |
| Art | Skogsblodbi Sphecodes gibbus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Sphecodes gibbus | |
| Auktor | (Linné, 1758)[1] |
| Synonymer | |
|
Sphecodes angarensis Cockerell, 1937[1] | |
| Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen | |
Skogsblodbi (Sphecodes gibbus) är en biart som först beskrevs av Carl von Linné 1758.[1][2] Den ingår i släktet blodbin och familjen vägbin.[1][2] Inga underarter finns listade.[3]
Beskrivning
Ett glest behårat bi med blodbinas typiska teckning; hela kroppen är svart, med undantag för främre delen av bakkroppen, som är röd.[4] Hos honan är tergit[a] 1 röd, i regel med en liten svart, U-formad markering framtill, tergit 2 helröd, och tergit 3 övervägande röd, men med svarta kanter, och resten av bakkroppen svart. Hos hanen är tergit 2 och 3 röda, tergit 3 precis som hos honan med svarta kanter. Hanen har dessutom tät vit behåring i ansiktet. Honan blir 7 till 12 mm lång, hanen 7 till 11 mm.[5]
Ekologi
Arten är en värmeälskande art, som gärna söker sig till bland annat sanddyner, sandtag, militära övningsområden[6] och halvöknar, men också gräsmarker, buskageområden, betesmarker, trädgårdar[7] och inte minst i Norden skogar, skogsbryn och -hyggen, vägrenar och grusbackar[5]. Som de flesta blodbin har den två faser per år; en vårfas bestående av parade, övervintrande honor som flyger i april till maj, och en sommarfas med både honor och hanar med flygtid i juni till september.[8] Arten är generalist vad gäller födovalet och hämtar nektar från blommande växter ur många familjer: korgblommiga växter som maskrosor, gråfibbla och renfana, flockblommiga växter som kirskål och vildmorot, klockväxter som blåmunkar, dunörtsväxter som mjölkört samt ljungväxter som ljung och lingon.[5]
Fortplantning
Likt alla blodbin är honan boparasit; hon bygger inga egna bon, utan lägger sina ägg i bon av bandbina skogsbandbi (speciellt i Norden[5]), storbandbi, sexbandbi och Halictus simplex, smalbiet Lasioglossum malachurum, eventuellt även bandbiet Halictus maculatus och mera osäkert sandbiet sälgsandbi och sidenbiet vårsidenbi.[7] I samband med äggläggningen dödar honan värdägget eller -larven, så hennes avkomma ostört kan leva på det insamlade matförrådet[4].
Utbredning
Arten finns i hela Europa från Iberiska halvön och Kreta i söder upp till Skandinavien i norr, och från Brittiska öarna i väster till Ukraina och Ryssland i öster.[7] Dessutom förekommer den i Nordafrika och i Asien[7] till Japan[5].
I Sverige är arten vanlig i Götaland och Svealand, men mindre vanlig i södra Norrland.
I Finland finns arten från Åland och sydkusten norrut till Kajanaland, Norra Österbotten och sydvästra Lappland.[9]
Status
Som en värmeälskande art rapporteras skogsblodbiet vara vanligare i Sydeuropa än längre norrut;[6] exempelvis är arten klassificerad som akut hotad (CR) på Irland[10]. Emellertid är den klassificerad som livskraftig (LC) globalt[7], i Sverige[5] och i Finland[11].
Kommentarer
- ↑ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Källor
- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 ”Sphecodes gibbus (Linnaeus, 1758)” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=759949#null. Läst 20 maj 2025.
- 1 2 3 ”Skogsblodbi Sphecodes gibbus (Linné, 1758)”. Taxonomi. Artdatabanken. 2025. https://artfakta.se/taxa/103169/taxonomi. Läst 20 maj 2025.
- ↑ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/sphecodes+gibbus/match/1. Läst 24 september 2012.
- 1 2 ”Blodbin Sphecodes Latreille, 1805”. Artdatabanken. 2025. https://artfakta.se/taxa/1005525/information. Läst 6 juli 2025.
- 1 2 3 4 5 6 ”Skogsblodbi Sphecodes gibbus (Linné, 1758)”. Information. Artdatabanken. 2025. https://artfakta.se/taxa/103169/information. Läst 7 juli 2025.
- 1 2 Petr Bogusch & Jakub Straka, Prag (2012). ”Review and identification of the cuckoo bees of central Europe (Hymenoptera: Halictidae: Sphecodes)” (på engelska) (PDF, 5,97 MB). Zootaxa (3311): sid. 8. ISSN 1175-5326. Arkiverad från originalet den 10 maj 2013. https://web.archive.org/web/20130510214302/http://www.nev.nl/hymenoptera/Bogusch_Straka_Sphecodes_key_Europe.pdf. Läst 23 september 2013.
- 1 2 3 4 5 Bogusch, P. & Straka, J. 2014 Sphecodes gibbus . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 7 juli 2025.
- ↑ ”Blutbienen: Sphecodes gibbus” (på tyska). Wildbienen. http://www.wildbienen.de/eb-sgibb.htm. Läst 21 september 2013.
- ↑ ”Sphecodes gibbus – Bläddra observationer”. Finlands Artdatacenter. 2024. https://laji.fi/sv/observation/map?target=MX.204859&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 6 juli 2025.
- ↑ Brian Nelson. ”Sphecodes gibbus - a bee” (på engelska). National Museums Northern Ireland. http://www.habitas.org.uk/priority/species.asp?item=9732. Läst 7 juli 2025.
- ↑ Juho Paukkunen (2019). ”Skogsblodbi Sphecodes gibbus”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204859. Läst 6 juli 2025.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Skogsblodbi.
|