Stefan Nemanja

Stefan Nemanja
Стефан Немања
Född1113 (cirka)[1] ​eller ​1114[2]
Ribnica, Montenegro
Död13 februari 1199
Hilandar
BegravdStudenicaklostret
kartor
SysselsättningHärskare, militär ledare, ortodoks munk
Befattning
Župan
MakaAnastasia av Serbien
BarnStefan Prvovenčani (f. 1165 och 1166)[3]
Vukan Nemanjić (f. 1165)
Sankt Sava (f. 1169, 1174, 1175 och 1176)
FöräldrarZavida
SläktingarStefan Tihomir (syskon)
Namnteckning
Redigera Wikidata

Stefan Nemanja (serbisk kyrilliska: Стефан Немања; kyrkslaviska: Стѣфань Неманꙗ; latin: Stephanus Nemanja), född år 1109 i Ribnica, furstendömet Zeta (nuvarande Slovenien), död 13 februari 1199 i Hilandarklostret, Grekland, var en serbisk adelsman av huset Vukanović och storfurste (Велики Жупан/Veliki Župan) av Rascia (Рашка/Raška) mellan åren 1166 och 1199.[4]

När Nemanja på äldre dagar blev munk, antog han namnet Symeon, varför hans helgonnamn är Simeon Elaiovrytis (Elaiovrytis är grekiska som betyder "han som dryper krisma").

Biografi

Nemanja var son till exilprinsen Zavida av Zachlumia, och far till Serbiens förste kung Stefan Prvovenčani, Helige Sava (som grundade den Serbisk-ortodoxa kyrkan) samt Vukan Nemanjić, kung av Zeta.

Nemanja blev stamfader till huset Nemanjić, och är erkänd som helgon i den Östortodoxa kyrkan efter ett antal mirakler som menas ha skett efter hans död. Han tog herraväldet över de kringvarande serbiska staterna, och förenade dem till en enhetsstat.

År 1170 blev Nemanja genom en revolution stor-župan, såsom härskarna i riket kallades. Han bekämpade grekerna och var förbunden än med Venedig, än med Ungern, än med de genomtågande korsfararna och det nya bulgariska riket. Han erövrade flera av kuststäderna vid Adriatiska havet och återstoden av det dioklitiska riket och utvidgade sitt rikes gränser även åt öster och söder.[5] När Fredrik Barbarossa drog genom landet försökte Stefan få kejsarens stöd och förbund för ytterligare utvidgning, men fick avslag.[6]

Betecknande för de konfessionella förhållandena i landet var att Nemanja först döptes i den Romersk-katolska kyrkan av föräldrarna vid kusten där han var född, och sedan i den Östortodoxa kyrkan inne i landet. Liksom sina närmaste ättlingar var han mycket kyrklig, förföljde bogomiler och hedningar och byggde kyrkor och kloster (Studenicaklostret i Serbien och Hilandarklostret i Grekland).[6]

Se även

  • Lista över Serbisk-ortodoxa kyrkans helgon

Referenser

  1. ↑ läs online, genealogy.euweb.cz .[källa från Wikidata]
  2. ↑ Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1189224597749153-1, läst: 16 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  3. ↑ Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  4. ↑ Obolensky, Dimitri (1974) [1971]. The Byzantine Commonwealth: Eastern Europe, 500-1453. London: Cardinal.
  5. ↑ ”143-144 (Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 25. Sekt - Slöjskifling)”. runeberg.org. 13 juli 1917. https://runeberg.org/nfce/0088.html. Läst 28 juli 2021.
  6. 1 2 Hildebrand, Hans; Hjärne, Harald; Pflugk-Harttung, Julius von. ”680 (Världshistoria / Medeltiden)”. runeberg.org. https://runeberg.org/vrldhist/2/0708.html. Läst 28 juli 2021.