Stig Facht

Stig Vilhelm Facht, född 11 juli 1906 i Örebro, död 21 februari 2002 i Stockholm,[1] var en svensk militär och idrottsledare.

Facht, som var son till kapten Karl Facht och Ellen Ekendahl, avlade studentexamen i Stockholm 1926 och officersexamen 1929. Han blev fänrik vid Livregementets husarer 1929, löjtnant 1931, kapten vid Gotlands infanteriregemente 1940 och major i reserven 1946. Han studerade vid Krigshögskolan 1938. Han var Österrikes turistchef för Sverige, Norge och Danmark sedan 1950.[2] Han var även verksam som översättare,

Facht stiftade 1931 Västergötlands Handbollförbund (ordförande 1931–1936). Han var styrelseledamot i Svenska Handbollförbundet 1932–1945 (vice ordförande 1944–1945), i Sveriges Militära Idrottsförbund 1938–1942, i Svenska Fäktförbundet 1936–1940, i Svenska Badmintonförbundet 1944–1945 och i Svenska Cykelförbundet sedan 1946. Han var vice ordförande i badmintonklubben Fjäderbollen sedan 1943 och ordförande i Stockholmsscouternas IF sedan 1946. Han blev 1946 generalsekreterare i Cykelfrämjandet. Han var 1941 initiativtagare till idrottsavdelningen vid arméstaben och var 1941–1943 arméns förste idrottsofficer. Facht var som aktiv idrottsman främst en god fäktare.[3]

Bibliografi

  • Svensk-engelsk militärordbok (utgivare, 1933)
  • Österrike med båt, flyg, tåg, cykel och motorfordon (1958, nionde upplagan 1976)
  • Våra stofamiljer. En sammanfattning av den utredning beträffande stofamiljerna och deras betydelse för tävlingssporten under åren 1935–1975 (1976)
  • Lilla hästboken (1979)

Referenser

  1. ↑ Facht, Stig Vilhelm på svenskagravar.se
  2. ↑ Facht, Stig V i Vem är Vem?: Stor-Stockholm (andra upplagan, 1962)
  3. ↑ Facht, Stig V. i Nordisk familjeboks sportlexikon (supplement, 1949)