Stig Lindberg

Stig Lindberg
Stig Lindberg, 1967.
Född17 augusti 1916[1][2][3]
Umeå[4], Sverige
Död7 april 1982[2][5][3] (65 år)
Terracina[6], Italien
Medborgare iSverige[7][8][9]
Utbildad vidKonstfack
SysselsättningIllustratör[10], keramiker[10], universitetslärare, målare, formgivare
ArbetsgivareGustavsbergs porslinfabrik[11]
Utmärkelser
Prins Eugen-medaljen (1968)
Professors namn
Namnteckning
Redigera Wikidata
Wilhelm Kåge och Stig Lindberg, 1945.
Sex stycken keramiska plattor där varje platta visar ett bröd, brödkaka eller bulle.
Fagersta centrum, f d Domus. Blommor och bröd av Stig Lindberg 1974.  Verket listades i fel stad (Ludvika istället för Fagersta) i ett referensverk redan 1975 och antogs vara "försvunnet" vid konstinventeringar. Verket består av 40 st sandgjutna fasadplattor som är placerade över två väggytor. Foto: Annika Hansson Wretman september 2024

Stig Lindberg, född 17 augusti 1916 i Umeå, död 7 april 1982 i San Felice Circeo i Italien, var en svensk formgivare och illustratör. Från 1949 till 1957 var han konstnärlig ledare på Gustavsbergs porslinsfabrik. Några av hans mest kända serviser är Adam, Berså och Spisa Ribb. Han illustrerade också barnböcker, till exempel Lennart Hellsings Nyfiken i en strut från 1947 med bland andra Krakel Spektakel och Herr Gurka.

Uppväxt och studier

Stig Lindberg föddes som det yngsta av fem barn till Helof och Lydia Lindberg. Han tog studenten 1935 i Jönköping och började samma år på Tekniska skolan i Stockholm. År 1936 hade han sin första kontakt med Gustavsbergs porslinsfabrik. Fabriken gick dåligt och chefen för fabriken, Axel Odelberg, kunde inte ens lova en sommarpraktikantanställning, varpå den självsäkre unge Lindberg svarade: "Om ni anställer mig så skall jag se till att det blir jobb på fabriken". Under två sommarmånader fick han visa för Gustavsbergs konstnärlige ledare Wilhelm Kåge vad han kunde och blev därefter Kåges elev.

Verksamhet

Gustavsbergs "Studio".
Gustavsbergs "Studio".

Under tidigt 1940-tal formgav Lindberg skulpturer i chamotte som Susanna i badet och trädkvinnan Daphne. Ett urval av dessa gjordes sedan i parian under 1970-talet. Redan 1942 blev Stig Lindbergs fajanser kända genom utställningen "Fajanser målade i vår". Åren 1947–1949 formgav han glas åt Målerås glasbruk och textilier åt Nordiska Kompaniet (NK), och arbetade samtidigt som bokillustratör bland annat illustrerade han Britt G. Hallqvists ABC[12]. 1949 efterträdde han Wilhelm Kåge som konstnärlig ledare på Gustavsberg. Under de följande åren introducerade han flera nya keramikserier som den eleganta Pungo (1953), den grafiska Domino (1955), den flamfasta Terma (1955) och en mängd vardagsporslin. På Gustavsberg tillverkades även föremål i plast som Lindberg formgav, till exempel serveringsbrickan Kvartett (1959), termosen Termic (1957) och sparbössan Skotten för Handelsbanken. Han ritade vidare spelkort, textilmönster och omslagspapper.

År 1957 lämnade Lindberg arbetet som konstnärlig ledare på Gustavsberg och blev huvudlärare i keramik vid Konstfack fram till 1972. Två av hans mera kända elever är glaskonstnärerna Ulrica Hydman-Vallien och Bertil Vallien. Under denna tid formgav han glas åt Kosta glasbruk och danska Holmegaard Glasværk, samtidigt som han designade vardagsporslin och mycket annat för Gustavsberg.

Några av hans mer kända serviser är Adam, Aveny, Berså, Birka, Coq, Kanton, Linnea, Löv, Spisa Ribb, Traktör och Åland. Han fortsatte att illustrera barnböcker, till exempel Lennart Hellsings Nyfiken i en strut[13] och Krakel Spektakel.

Stig Lindberg arbetade också som industridesigner. År 1959 formgav han en TV-apparat med vridbar skärm, Lumavision, för Luma och 1962 en transistorradio till samma företag.[14] År 1961 formgav han Bonniers lexikon [15] Han gjorde också ett antal offentliga verk, där hans sista arbete var två keramiska väggar i Hotell Al Rashid i Bagdad 1981.

Åren 1971–1980 var Stig Lindberg för en andra period konstnärlig ledare på Gustavsberg. Därefter flyttade han till Italien, där han, liksom i sin sommarbostad i Domsten, fortsatte att arbeta i egen studio. År 1974 insjuknade han i lungcancer, men återhämtade sig. År 1978 formgav Stig Lindberg två bronsskulpturer för Scandia Present AB, "Månfisken" och "Solfågeln". Han lämnade efter sig en rik produktion av former, färger och illustrationer som inte återspeglar det typiskt strama och svala skandinaviska, utan är mera lekfull, färgglatt och humoristiskt.

Offentliga verk i urval

  • Fasadmålningar i stål och emalj, 1963, Hagaskolan i Västerås (numera nedplockade)
  • Funderingar i väntrum, en 38 meter lång komposition i sandgjutet stengods, Nacka sjukhus 1962-64
  • Sekvens, förgyllt järn, Alfa Laval i Tumba, 1965
  • Mitt i Cirkus, Ekedalsskolan i Gustavsberg, 1969[16]
  • Fontänskulptur i kopparplåt, 1976, Renmarkstorget i Umeå
  • Blommor och bröd, väggdekorationer i stengods, 1974, Domus i Fagersta. Redan ett år efter uppförandet av verket, listades konstverket i fel stad – Ludvika i stället för Fagersta. Felet "etablerades" i ett referensverk som gavs ut 1975, med anledning av Gustavsbergs 150-årsjubileum. Felet upprepades sedan under nästan femtio år, i bok efter bok om Stig Lindberg. Det gav upphov till uppfattningen/konstaterandet vid konstinventeringar att verket var försvunnet (tagits bort). Verket "återfanns" i september 2024 när felet upptäcktes av en privatperson som också överlämnade ärendet och egna efterforskningar till byggantikvarier på avdelningen för Kulturmiljö på Västmanlands läns museum.[17]

Utmärkelser i urval

Stig Lindbergs signatur i början av 1940-talet.
  • 1948 Guldmedalj Triennalen
  • 1951 och 1954 Grand Prix Triennalen
  • 1954 Guldmedalj Konstindustriutställningen Madrid
  • 1955 Guldmedalj vid Första Internationella Keramikfestivalen i Cannes
  • 1962 Guldmedalj vid Första Internationella Keramikfestivalen i Prag
  • 1968 Prins Eugen-medaljen
  • 1970 Hedersprofessor av regeringen

Samlingar

Lindbergs arbeten finns bland annat på:

Bildgalleri

Källor

  • Larsdotter, Anna (2014) Stig Lindberg: människan, formgivaren, Lund Historiska media ISBN 9789175450353
  • Eronn, Gisela (2003). Tusenkonstnären Stig Lindberg. Stockholm: Prisma. ISBN 91-518-4100-2 
  • Ola Kellgren, red (2005). ”Tema-nummer om Stig Lindberg” (pdf). Västerbotten (Umeå: Västerbottens läns hembygdsförening) (2). ISSN 0346-4938. https://www.vbm.se/wp-content/uploads/2017/09/2005_2.pdf. Läst 10 maj 2022. 
  • Stig Lindberg (utställningskatalog), Nationalmuseum, 2006
  • Stig Lindberg i Gustavsberg, Gösta Arvidsson, Gustavsbergs porslinsmuseum, 2006
  • Stig Lindberg – en Folkhemmets formgivare, Margareta Norlin, Plantago Media, 2007

Noter

  1. ↑ Stig Lindberg, RKDartists (på engelska), RKDartists-ID: 305619.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 KulturNav, KulturNav-ID: 63599eb8-ec79-4cad-b7dd-a367172021aa, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. 1 2 Brockhaus Enzyklopädie, F.A. Brockhaus, 1796, Brockhaus Enzyklopädie-ID: lindberg-stig.[källa från Wikidata]
  4. ↑ läs online, www.scandinaviandesign.com .[källa från Wikidata]
  5. ↑ RKDartists, RKDartists-ID: 305619, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  6. ↑ Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1192969187749153-1, läst: 13 augusti 2015.[källa från Wikidata]
  7. ↑ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016, KulturNav-ID: 63599eb8-ec79-4cad-b7dd-a367172021aac6efd155-8433-4c58-adc9-72db80c6ce50, läst: 27 februari 2016.[källa från Wikidata]
  8. ↑ Museum of Modern Arts webbsamling, MoMA konstnärs-ID: 3555, läst: 4 december 2019.[källa från Wikidata]
  9. ↑ DACS-ID (tidigare): a5a995b4-469b-4b1e-bd1a-766bf8cf3b24, läst: 4 juli 2020.[källa från Wikidata]
  10. 1 2 Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1192969187749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]
  11. ↑ läs online , läst: 5 juni 2023.[källa från Wikidata]
  12. ↑ Libris
  13. ↑ Libris
  14. ↑ Palm, Magnus (2021). Stora boken om Stig Lindberg. Stockholm: Scandinavian Retro. sid. 238-239. ISBN 978-91-88207-14-2
  15. ↑ ”Stig Lindberg besöker tryckeriet för att titta på provtryck av banden för Bonniers Lexikon, som han formgav 1961.”. digitaltmuseum.se. 13 juli 1961. https://digitaltmuseum.se/0210115207164/stig-lindberg-besoker-tryckeriet-for-att-titta-pa-provtryck-av-banden-for. Läst 7 oktober 2025.
  16. ↑ POSTEN, NACKA VÄRMDÖ. ”"Trygga vuxna — viktigare än pärlspont" - NVP.se - Nacka Värmdö Posten på nätet”. www.nvp.se. Arkiverad från originalet den 8 juni 2021. https://web.archive.org/web/20210608101517/https://www.nvp.se/Arkiv/Artiklar/2020/08/trygga-vuxna--viktigare--an-parlspont. Läst 8 juni 2021.
  17. ↑ ”Verk av känd formgivare återfunnet vid Charlies”. Fagersta-Posten. 16 oktober 2024. https://www.fagersta-posten.se/2024-10-16/verk-av-kand-formgivare-aterfunnet-vid-charlies/. Läst 19 oktober 2024.
  18. ↑ Nationalmuseum
  19. ↑ Nordiska museet
  20. ↑ Röhsska museet
  21. ↑ Bohusläns museum
  22. ↑ Moderna museet
  23. ↑ Vänersborgs museum
  24. ↑ Sundsvalls museum
  25. ↑ Mölndals stadsmuseum
  26. ↑ Hallands konstmuseum
  27. ↑ Smålands museum
  28. ↑ Tekniska museet
  29. ↑ Kalmar läns museum
  30. ↑ Enköpings museum
  31. ↑ Örebro läns museum
  32. ↑ Helsingborgs museum
  33. ↑ Kulturen i Lund
  34. ↑ Vänermuseet
  35. ↑ Sörmlands museum
  36. ↑ Örebro läns museum
  37. ↑ Jamtli
  38. ↑ Malmö museum
  39. ↑ Skånes medicinhistoriska samlingar
  40. ↑ Regionmuseet Kristianstad
  41. ↑ Museum of Modern Art
  42. ↑ Victoria and Albert Museum
  43. ↑ Nasjonalmuseet
  44. ↑ Museum Boijmans Van Beuningen
  45. ↑ National Gallery of Victoria
  46. ↑ British Museum
  47. ↑ Cleveland Museum of Art
  48. ↑ Philadelphia Museum of Art
  49. ↑ Minneapolis Institute of Art

Vidare läsning

  • Palm, Magnus; Lindberg Stig, Carlsson Viveca (2016). Stora boken om Stig Lindberg: porslin, keramik, industridesign, textil. [Stockholm]: Scandinavian Retro. Libris 19424121. ISBN 9789188207142 

Externa länkar

Denna artikel är utgiven av Wikipedia. Texten är tillgänglig under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 om inget annat anges. Ytterligare villkor kan gälla för mediefilerna.