Strandloka
| Strandloka | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Araliaordningen Apiales |
| Familj | Flockblommiga växter Apiaceae |
| Släkte | Strandlokor Ligusticum |
| Art | Strandloka L. scothicum |
| Vetenskapligt namn | |
| § Ligusticum scothicum | |
| Auktor | L. |
| Synonymer | |
|
Angelica scothica (L.) Lam. Haloscias scothicum (L.) Fr. Meum scothicum (L.) Baill. Till L. s. subsp. hultenii: Angelica hultenii (Fernald) M.Hiroe Haloscias hultenii (Fernald) Holub Ligusticum hultenii Fernald Ligusticum scothicum var. hultenii (Fernald) B.Boivin Till L. s. subsp. scothicum: Apium ternatum Schltdl. ex Schult. Haloscias scothicum monstr. phyllomana Rosenv. Ligusticum biternatum Stokes Ligusticum boreale Salisb. Petroselinum ternatum Mutel | |
 | |
Strandloka (Ligusticum scothicum) är en växtart i familjen flockblommiga växter.[1]
Beskrivning
Strandlokan är en grov och kraftig men lågväxt ört, omkring tre decimeter hög, med fasta, glänsande blad och en skarp lukt som liknar selleri[2] eller libbsticka.[3] Stjälken är ofta rödbrun, och är sparsamt grenad upptill. Bladslidorna är rödkantade och bladen är en till två gånger trefingrade, samt kala och något köttiga.[3]
Blomningen sker i juli till augusti, och de små och vanligen grönvita blommorna sitter i flockar. Frukterna är långsmala med mycket höga, skarpt kölade åsar.[2][3]
Arten är till delfrukter och svepe lik björnlokan, men bladflikarnas bredd och frukternas storlek ger den ett karakteristisk utseende som gör att den knappast kan förväxlas med någon annan art.[2][3] Sterila exemplar av strandloka skulle kunna misstas för unga plantor av strandkvanne.[3]
Habitat och utbredning
Strandlokans ståndorter är uteslutande klippiga och steniga havsstränder, där den i Sverige förekommer från Skåne till Bohuslän och därefter längs Norges kust ända till Varanger.[2] Den förekommer även vid ostkusten upp till södra Bottenviken,[3] och finns även på de Brittiska öarna, vid Rysslands ishavskust, i Sibirien och i Nordamerika.[1][2]
Den första fynduppgiften i Sverige publicerades av Pehr Kalm i Förtekning på några örter fundna i Bohus-Län 1742, där den uppges förekomma på flera platser i Bohuslän.[3]
Underarter
Strandlokan har två giltiga underarter:[1]
Källor
- 1 2 3 ”Ligusticum scothicum”. Plants of the World Online. https://powo.science.kew.org/taxon/urn:lsid:ipni.org:names:844602-1. Läst 24 september 2025.
- 1 2 3 4 5 Strandloka i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
- 1 2 3 4 5 6 7 ”Strandloka”. Den virtuella floran. Arkiverad från originalet den 29 november 2020. https://web.archive.org/web/20201129014106/http://linnaeus.nrm.se/flora/di/apia/ligus/ligusco.html.
- ↑ ”Ligusticum scothicum subsp. hultenii”. Plants of the World Online. https://powo.science.kew.org/taxon/urn:lsid:ipni.org:names:140064-2. Läst 24 september 2025.
- ↑ ”Ligusticum scothicum subsp. scothicum”. Plants of the World Online. https://powo.science.kew.org/taxon/urn:lsid:ipni.org:names:77223414-1. Läst 24 september 2025.
|