Stupstock
Stupstocken var en stock (eller plankkonstruktion) med urgröpning i mitten för halsen, motsvarande dels skampåle (i äldre tider även kallad stupa, spöpåle och kåk), dels spöstock (för spö- och risstraff).
Begreppet har även använts avseende träbjälken varpå avrättningsdömdas hals placerades inför halshuggningen.[1] Själva avrättningen skedde vanligen med en speciell yxa, bila. Adelsmän kunde ibland få välja att halshuggas med svärd.
I överförd bemärkelse är stupstock lika med en bortre gräns vid förhandlingar, där resurserna är uttömda och frågan måste lyftas till en högre instans. Benämningen har använts i avtalssammanhang sedan 1970-talet. LO-tidningen skriver: I förhandlarvärlden står begreppet för en tvingande regel i det centrala kollektivavtalet. Den används bara om de lokala parterna misslyckas med att komma överens. Stupstockar finns inte i alla frågor och inte heller på alla avtalsområden.[2]
Se även
- Bödel
- Straffstock
Referenser
- ↑ Johan Henrik Chronwall (22 juli 1902). ”Skarprättaren Dahlman med bödelsyxa och stupstock” (på svenska). Lifvet på Långholmen. Sveriges skarprättare m. m.: s. 25-32. https://runeberg.org/langholmen/0027.html. Läst 2 mars 2015.
- ↑ Tommy Öberg (20 oktober 2006). ”Häng med i avtalsspråket” (på svenska). Arbetet. https://arbetet.se/2006/10/20/hng-med-i-avtalssprket/. Läst 15 mars 2026.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör stupstock.