Svartfening
| Svartfening | |
| |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Överklass | Benfiskar Osteichthyes |
| Klass | Strålfeniga fiskar Actinopterygii |
| Ordning | Abborrartade fiskar Perciformes |
| Underordning | Smörfisklika fiskar Stromateoidei |
| Familj | Svartfeningar Centrolophidae |
| Släkte | Hyperoglyphe |
| Art | H. perciformis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Hyperoglyphe perciformis | |
| Auktor | Mitchill, 1818[1] |
| Synonymer | |
|
Coryphaena perciformis Mitchill, 1818 Palinurichthys perciformis (Mitchill, 1818) | |
![]() | |
| Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen | |
Svartfening (Hyperoglyphe perciformis) är en fisk i familjen svartfeningar som huvudsakligen finns i västra Atlanten, även om ungfiskar även kan uppträda i de östra delarna.
Utseende
Svartfeningen har en oval och ganska hög kropp. De vuxna fiskarna har purpuraktigt svart rygg, svarta fenor och grågröna sidor. Ungfiskarna har i stället mörkt grönaktig rygg och vitaktig undersida. Ryggfenan består av två delar, en längre, bakre del med mjukstrålar, och en främre, mycket låg del med taggstrålar.[2] Den kan bli upp till 91 cm lång och väga 12,3 kg.[3]
Vanor
Arten är en djuphavsfisk som håller till över kontinentalsockelns sluttningar. De vuxna fiskarna uppehåller sig vanligen i undervattensdalar, medan ungfiskarna föredrar högre belägna vattenlager. Födan utgörs av småfisk, kräftdjur, blötdjur och bläckfiskar. Under sommaren samlas ungfiskarna i stim under drivved, lådor, tunnor och andra flytande föremål. Litet är känt om fortplantningen, men lektiden tros infalla under våren.[3]
Utbredning
Svartfeningen finns i västra Atlanten från Nova Scotia i Kanada till södra Florida i USA och östra Mexikanska golfen. Ungfiskar kan följa med flytande föremål över Atlanten och uppträda kring Brittiska öarna, utanför portugisiska kusten och i västra Medelhavet.[3] Arten har påträffats i Oslofjorden.[2]
Referenser
- ↑ ”Hyperoglyphe perciformis (Gmlin, 1788)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=172512. Läst 30 augusti 2010.
- 1 2 Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedts. sid. 487. ISBN 91-1-844202-1
- 1 2 3 Froese, Rainer (20 april 2010). ”Hyperoglyphe perciformis (Mitchill, 1818) Barrelfish” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.se/summary/SpeciesSummary.php?id=3921. Läst 14 januari 2011.

