Svartstrupig fruktduva

Svartstrupig fruktduva
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningDuvfåglar
Columbiformes
FamiljDuvor
Columbidae
SläkteRamphiculus
ArtSvartstrupig fruktduva
R. leclancheri
Vetenskapligt namn
§ Ramphiculus leclancheri
Auktor(Bonaparte, 1855)
Synonymer
Ptilinopus leclancheri

Svartstrupig fruktduva[2] (Ramphiculus leclancheri) är en östasiatisk fågel i familjen duvor inom ordningen duvfåglar som huvudsakligen förekommer i Filippinerna.[3]

Utseende och läten

Svartstrupig fruktduva är en rätt liten (26-28 cm) fruktduva med svart haka. Den har blekgrått på huvudet och vidare ner i nacken och på övre delen av bröstet, kantat nertill av ett purpurfärgat band. Buken är grågrön och undergumpen kanelbrun. Ovansidan är lysande grön förutom brunsvarta vingpennor och stjärt. Honan har mörkare undersida samt grönt huvud och nacke. Näbben är starkt gul med röd näbbas (hanen) eller blekgul (honan). Lätet är ett djupt och utdraget "brrrooooo" som lätt drunknar i andra ljud från skogen.[4]

Utbredning och systematik

Svartstrupig fruktduva delas in i fyra underarter med följande utbredning:[3]

Arten har tillfälligt påträffats i Yaeyamaöarna.[4]

Släktestillhörighet

Arten placerades tidigare i släktet Ptilinopus. Genetiska studier[5] visar dock att detta släkte är parafyletiskt i förhållande till Alectroenas. När Ptilinopus delades upp i flera släkten[1] bröts svartstrupig fruktduva med släktingar ut till ett eget släkte, Ramphiculus.

Svartstrupig fruktduva tros vara nära släkt med de indonesiska arterna kastanjestrupig fruktduva (Ramphiculus gularis), banggaifruktduva (Ramphiculus subgularis) och sulafruktduva (Ramphiculus mangoliensis).[6]

Levnadssätt

Svartstrupig fruktduva förekommer i skog och tät ungskog i låglänta områden upp till åtminstone 700 meters höjd. Inga detaljer om dess föda är kända, men den har setts ta frukt från grenar. Bo med ägg har hittats på Luzon i april och på Camiguin Norte i april och juni.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av habitatförstörelse.[7] Den minskar dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som generellt ovanlig.[8]

Svartstrupig fruktduva på ett filippinskt frimärke från 2007.

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Charles René Augustin Léclancher (1804-1857), fransk läkare, naturforskare och upptäcktsresande.[9]

Referenser

  1. 1 2 3 4 Birdlife International 2012 Ramphiculus leclancheri Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ↑ BirdLife Sverige: Taxonomikommittén. 2025. Officiella svenska namn på alla världens fågelarter, version 2025. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/
  3. 1 2 AviList Core Team. 2025. AviList: The Global Avian Checklist, v2025. https://doi.org/10.2173/avilist.v2025
  4. 1 2 Brazil, Mark (2018). Birds of Japan. Helm Field Guides. ISBN 978-1472913869
  5. ↑ Cibois, A., J.-C. Thibault, C. Bonillo, C.E. Filardi, D. Watling, and E. Pasquet (2014), Phylogeny and biogeography of the fruit doves (Aves: Columbidae), Mol. Phylogenet. Evol. 70, 442--453.
  6. ↑ Baptista, L. F., P. W. Trail, H. M. Horblit, G. M. Kirwan, P. F. D. Boesman, and E. F. J. Garcia (2020). Black-chinned Fruit-Dove (Ptilinopus leclancheri), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.bcfdov1.01
  7. ↑ Tracewski, L.; Butchart, S.H.M.; Di Marco, M.; Ficetola, G.F.; Rondinini, C.; Symes, A.; Wheatley, H.; Beresford, A.E.; Buchanan, G.M. 2016. Toward quantification of the impact of 21st-century deforestation on the extinction risk of terrestrial vertebrates. Conservation Biology.
  8. ↑ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 1997. Handbook of the Birds of the World, Vol. 4: Sandgrouse to Cuckoos. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  9. ↑ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar