Talltaggsvamp

Talltaggsvamp
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeSvampar
Fungi
DivisionBasidiesvampar
Basidiomycota
KlassAgaricomycetes
OrdningThelephorales
FamiljBankeraceae
SläktePhellodon
ArtTalltaggsvamp
Phellodon fuligineoalbus
Vetenskapligt namn
§ Phellodon fuligineoalbus
Auktor(J.C. Schmidt) Coker & Beers ex Pouzar 1955
Synonymer
Dentipellis macrodon (Pers.) H. Furuk. 1974[1]
Mycoacia macrodon (Pers.) L.W. Mill. & J.S. Boyle 1943[2]
Hydnum virginianum Murrill 1940[3]
Oxydontia macrodon (Pers.) L.W. Mill. 1933[4]
Odontia macrodon (Pers.) Bourdot & Galzin 1914[5]
Hydnum reticulatum (Banker) Sacc. & Trotter 1912[6]
Sarcodon reticulatus Banker 1906[7]
Hydnum sparsoaculeatum Britzelm. 1894[8]
Dryodon macrodon (Pers.) Quél. 1886[9]
Sarcodon fuligineoalbus (J.C. Schmidt) Quél. 1886[10]
Tyrodon fuligineoalbus (J.C. Schmidt) P. Karst. 1882[11]
Acia macrodon (Pers.) P. Karst. 1879[12]
Hydnum fuligineoalbum J.C. Schmidt 1817[13]
Hydnum macrodon Pers. 1801[14]

Talltaggsvamp (Phellodon fuligineoalbus[15]) är en svampart[16] som först beskrevs av J.C. Schmidt, och fick sitt nu gällande namn av Coker & Beers ex Pouzar 1955. Talltaggsvamp ingår i släktet Phellodon och familjen Bankeraceae.[17][18]

Beskrivning

Talltaggsvamp bildar mykhorriza med tall och växer främst i äldre, ostörda tallskogar med sandig mark. Den växer både enstaka och i grupp. Hatten är 9-12 cm i diameter. Hos den unga svampen är den ljust vitaktig, men blir med tiden allt mörkare brun. Taggarna är oföränderligt vita-smutsvita. Foten är av hattens färg. Svampen doftar angenämt, likt buljong eller curry. Arten är reproducerande i Sverige.[19][20]

Förekomst och hot

Talltaggsvamp förekommer i större delen av Sverige, framförallt i den boreala zonen. I Norge och Finland är arten väldokumenterad, men sällsynt i Danmark. Den hotas främst av avverkning, och tål inte slutavverkning, men även av utebliven störning såsom brand eller renbete.[19][21] Arten är klassad som nära hotad i rödlistan 2025.[19]

Källor

  1. ↑ H. Furuk. (1974), In: Bull. Govt Forest Exp. Stn Meguro 261:53
  2. ↑ L.W. Mill. & J.S. Boyle (1943), In: Univ. Iowa Stud. nat. Hist. 18(2):39
  3. ↑ Murrill (1940), In: Bull. Torrey bot. Club 67:276
  4. ↑ L.W. Mill. (1933), In: Mycologia 25:294
  5. ↑ Bourdot & Galzin (1914), In: Bull. Soc. mycol. Fr. 30(3):264
  6. ↑ Sacc. & Trotter (1912), In: Syll. fung. (Abellini) 21:363
  7. ↑ Banker, H.J. (1906), In: Mem. Torrey bot. Club 12:139
  8. ↑ Britzelm. (1894), In: Ber. naturw.-lichen Ver. Schwaben und Neuburg 31:175
  9. ↑ Quél. (1886), In: Enchir. fung. (Paris):193
  10. ↑ Quél. (1886), In: Enchir. fung. (Paris):189
  11. ↑ P.A. Karsten (1882), In: Bidr. Känn. Finl. Nat. Folk 37:91
  12. ↑ P.A. Karsten (1879), In: Meddn Soc. Fauna Flora fenn. 5:42
  13. ↑ J.C. Schmidt (1817), In: Mykologische Hefte (Leipzig) 1:88
  14. ↑ Pers. (1801), In: Syn. meth. fung. (Göttingen) 2:560
  15. ↑ ”Artfakta från SLU Artdatabanken”. artfakta.se. https://artfakta.se/taxa/3100/information. Läst 16 juli 2026.
  16. ↑ Pouzar (1955), In: Ceská Mykol. 9:96
  17. ↑ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (26 juli 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/bankera+fuligineoalba/match/1. Läst 24 september 2012.
  18. ↑ Species Fungorum. Kirk P.M., 2010-11-23
  19. 1 2 3 ”Artfakta från SLU Artdatabanken”. artfakta.se. https://artfakta.se/. Läst 16 juli 2026.
  20. ↑ Jaederfelt, Klas (1914). STORA Svampboken med uppdaterad Tickbok. sid. 139. ISBN 978-91-87247-62-0
  21. ↑ ”Renbete – en fallstudie – Biodiverse”. https://biodiverse.se/artikel/renbete-%e2%80%93-en-fallstudie/. Läst 16 juli 2026.