Thecadactylus rapicauda

Thecadactylus rapicauda
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
FamiljGeckoödlor
Gekkonidae
SläkteThecadactylus
ArtThecadactylus rapicauda
Vetenskapligt namn
§ Thecadactylus rapicauda
AuktorHouttuyn 1782
Synonymer
Thecadacrylus rapicaudus Amaral 1949
Thecadactylus rapicaudus Boulenger 1885[2]
Pachydactylus tristis Hallowel 1854
Platydactylus theconyx Duméril 1836[3]
Gekko surinamensis Daudin 1802[4]
Gekko laevis Daudin 1802[4]
Stellio perfoliatus Schneider 1792[5]
Gekko rapicaudata Houttuyn 1782[6]
Hitta fler artiklar om djur med
Djurportalen

Thecadactylus rapicauda[6] är en ödleart som beskrevs av Houttuyn 1782. Thecadactylus rapicauda ingår i släktet Thecadactylus och familjen geckoödlor.[7][8] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[7]

Denna geckoödla förekommer i Centralamerika från södra Mexiko till Panama. För populationerna i norra och nordöstra Sydamerika samt på några öar i södra Karibien är oklar om de blev introducerade eller om de har en annan ursprung. Djuret lever i låglandet och i bergstrakter upp till 1050 meter över havet. Habitatet utgörs av fuktiga skogar och savanner. ödlan har bra förmåga att klättra på lodrätta ytar som trädstammar och byggnadernas väggar. Thecadactylus rapicauda gömmer sig under lösa barkskivor, i trädens håligheter eller mellan palmernas blad när den vilar. Honor lägger ägg. Exemplaren jagas av ormar som Siphlophis cervinus och Leptophis ahaetulla samt av bladnäsor (fladdermöss). Den undviker kontakt med geckoödlan Hemidactylus frenatus.[1]

Denna ödla är vanlig förekommande. Arten listas av IUCN som livskraftig (LC).[1]

Källor

  1. 1 2 3 Avila-Pires, T.C.S. et al. 2014 Thecadactylus rapicauda . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 16 juli 2026.
  2. ↑ Boulenger, G.A. (1885) Catalogue of the Lizards in the British Museum (Nat. Hist.) I. Geckonidae, Eublepharidae, Uroplatidae, Pygopodidae, Agamidae., London: 450 pp.
  3. ↑ Duméril, A.M. C. and G. Bibron. (1836) Erpetologie Générale ou Histoire Naturelle Complete des Reptiles. Vol.3., Libr. Encyclopédique Roret, Paris, 528 pp.
  4. 1 2 Daudin (1802) Histoire Naturelle, Générale et Particulière des Reptiles, Vol. 4., F. Dufart, Paris.
  5. ↑ Schneider, J.G. (1792) Beschreibung und Abbildung einer neuen Art von Wasserschildkröte., Schriften der Gesellschaft Naturforschender Freunde zu Berlin 10: 259-283
  6. 1 2 Houttuyn, M. (1782) Het onderscheid der salamanderen van de haagdissen in 't algemeen, en van de gekkos in 't byzonder aangetoond., Venhandelingen Uitgegeven door het Zeeuwsch Genootschap der Wetenschappen te Vlissingen, ser. 1 , 9: 305-336.
  7. 1 2 Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (16 juli 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/thecadactylus+rapicauda/match/1. Läst 24 september 2012.
  8. ↑ Thecadactylus rapicauda i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 4 mars 2018.

Externa länkar