Theon

Theon
FöddΘέων
Romerska kejsardömet
DödAlexandria
SysselsättningMatematiker, astronom
BarnHypatia (f. 360)
Redigera Wikidata

Theon av Alexandria  (forntida grekiska: Θέων ὁ Ἀλεξανδρεύς), född ca 335, död ca 405, var en grekisk[1] forskare och lärare i astronomi och matematik på Museion i Alexandria, omkring. Far till Hypatia som också var känd som matematiker.

Biografi

Lite är känt om Theons liv. Han gjorde förutsägelser och observationer av sol- och månförmörkelser år 364, vilket visar att han var aktiv vid den tiden, och han sägs ha levt under Theodosius I:s regeringstid (379–395).[2]

Suda, ett bysantinskt uppslagsverk från 900-talet, kallar Theon för en "man av Museion".[3] Både biblioteket i Alexandria och det ursprungliga Museion gick dock i nedgång och stängdes så småningom under 200-talet e.Kr., och enligt den klassiska historikern Edward J. Watts var Theon förmodligen chef för en skola kallad "Museion", som fick sitt namn efter det hellenistiska Museion som en gång inkluderade Alexandriabiblioteket, men som hade liten annan koppling till det.[4] Theons skola var exklusiv, mycket prestigefylld och doktrinärt konservativ.[4] Varken Theon eller hans dotter Hypatia verkar ha haft några kopplingar till de militanta jamblicheanska neoplatonisterna som undervisade i Serapeion i Alexandria och istället föredrog plotinsk neoplatonism.[4]

Theon var far till matematikern Hypatia, som efterträdde honom som rektor för shans skola.[5] Theon tillägnade sin kommentar till Almagest till en pojke vid namn Epiphanius, som kan ha varit hans son.[6] I sin kommentar till Almagest skriver han också att hans dotter Hypatia bidrog till den tredje boken av Almagest och säger att "utgåvan har förberetts av filosofen, min dotter Hypatia".[7]

Arbeten

Redigerade verk

  • Det är känt att Theon redigerade Euklides Element. Han kan också ha redigerat några andra verk av Euklides och Ptolemaios, även om bevisen här är mindre säkra. Utgåvorna som tillskrivs Theon är:
  • Euklides Elementen. Theons utgåva av Elementen var den enda kända versionen tills François Peyrard upptäckte ett äldre exemplar av Elementen i Vatikanbiblioteket år 1808.[8] En jämförelse av de två versionerna visar att Theons utgåva försöker undanröja svårigheter som elever kan uppleva när de studerade texten.[9] Därför utökade han Euklides text när han tyckte att ett argument var för kort och försökte standardisera hur Euklides skrev, samt korrigerade misstag i texten, även om han ibland införde sina egna fel.[2] Thomas Little Heath noterar att Theons redigeringar inkluderar "anmärkningsvärt nära approximationer (angivna i sexagesimala bråk)".[10]
  • Ptolemaios praktiska tabeller. En samling astronomiska tabeller som ursprungligen sammanställdes av Ptolemaios.[11] Det har ofta hävdats i modern tid att Theon redigerade denna text.[12] Emellertid nämner inget av de bevarade manuskripten Theon,[13] och bevisen tyder på att de bevarade tabellerna måste vara mycket lika de tabeller som Ptolemaios tillhandahöll.[11][12] Det har dock ansetts möjligt att hans dotter Hypatia redigerade (eller verifierade) de praktiska tabellerna, eftersom Suda hänvisar till hennes arbete om den "astronomiska kanonen".[13]
  • Euklides optik. Euklides verk om optik finns bevarade i två versioner, och det har hävdats att en version kan vara en utgåva av Theon.[14]

Kommentarer

Av hans kommentarer är de som finns bevarade:

  • Kommentar till Euklides data. Detta verk är skrivet på en relativt avancerad nivå eftersom Theon tenderar att förkorta Euklides bevis snarare än att utöka dem.[2]
  • Kommentar till Euklides optik. Detta arbete på eleentär nivå tros bestå av föreläsningsanteckningar sammanställda av en elev till Theon.[2]
  • Kommentar till Almagest. Ursprungligen en kommentar till alla tretton böcker i Ptolemaios Almagest, men saknar nu bok 11 och större delen av bok 5. Kommentaren är en omarbetning av Theons egna föreläsningsanteckningar och är främst användbar för att inkludera information från förlorade verk av författare som Pappos.[1] Den är också användbar för Theons redogörelse för den grekiska metoden att arbeta med sexagesimalsystemet så som det tillämpades på beräkningar.[2]
  • Utmärkt kommentar till Ptolemaios praktiska tabeller. Detta verk har delvis bevarats. Det bestod ursprungligen av fem böcker, varav böckerna 1–3 och början av bok 4 finns bevarade. Det beskriver hur man använder Ptolemaios tabeller och ger detaljer om resonemanget bakom beräkningarna.[1]
  • Liten kommentar till Ptolemaios praktiska tabeller. Detta verk finns bevarat i sin helhet. Det består av en bok och är avsett som en introduktion för studenter.[1] I detta verk nämner Theon att vissa (icke namngivna) forntida astrologer trodde att dagjämningarnas precession, snarare än att vara en stadig oändlig rörelse, istället ändrar riktning vart 640:e år, och att den senaste vändningen hade skett 158 f.Kr.[15] Theon beskriver men stödde inte denna teori. Denna idé inspirerade Thābit ibn Qurra på 800-talet att skapa teorin om bävan för att förklara en variation som han (felaktigt) trodde påverkade precessionshastigheten.[15]
  • Kommentar till Aratus. Vissa bevarade scholia om Aratus Phaenomena tillskrivs tvivelaktigt Theon.[6]

Originalarbeten

  • Avhandling om astrolabium. Både sudiska och arabiska källor tillskriver Theon ett verk om astrolabium. Detta verk har inte bevarats, men det kan ha varit den allra första avhandlingen om astrolabium, och det var viktigt för att förmedla grekisk kunskap om detta instrument till senare tider. De bevarade avhandlingarna om astrolabium av den grekiske forskaren Johannes Philoponos från 500-talet och av den syriska forskaren Severus Sebokht från 600-talet bygger i hög grad på Theons verk.[16]
  • Katoptriker. Författarskapet till denna avhandling, som tillskrivs Euklides, är omtvistat.[17] Det har hävdats att Theon skrev eller sammanställde den.[2] Katoptrikerna handlar om ljusreflektion och speglars bildande av bilder.[17]

Bland Theons förlorade verk nämner Suda  Om tecken och observation av fåglar och kråkornas läte ; Om hundstjärnans uppgång; och Om Nilens översvämning.[3]

Eftermäle

En månkrater, Theon Junior, bär nu Theons namn.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Theon of Alexandria, 18 november 2025.

Noter

  1. 1 2 3 4 John M. McMahon, "Theon of Alexandria" entry in Virginia Trimble, Thomas Williams, Katherine Bracher (2007), Biographical Encyclopedia of Astronomers, pages 1133-4. Springer
  2. 1 2 3 4 5 6 O'Connor, John J.; Robertson, Edmund F., ”Theon”, MacTutor History of Mathematics archive, University of St Andrews.
  3. 1 2 ”Suda”. Arkiverad från originalet den 21 september 2022. https://web.archive.org/web/20220921114637/http://www.cs.uky.edu/~raphael/sol/sol-html/. Läst 27 maj 2026.
  4. 1 2 3 Edward Jay Watts, (2008), City and School in Late Antique Athens and Alexandria, page 191-192. University of California Press
  5. ↑ Edward Jay Watts, (2006), City and School in Late Antique Athens and Alexandria. "Hypatia and pagan philosophical culture in the later fourth century", pages 197–198. University of California Press
  6. 1 2 Smith, William; Dictionary of Greek and Roman Biography and Mythology, London (1873). "Theon"
  7. ↑ Rome, Adolphe (1931–1943). Commentaires de Pappus et de Théon d'Alexandrie sur l'Almageste. Tome III. Italy: Vatican. sid. 807
  8. ↑ Frank J. Swetz, (1994), Learning Activities from the History of Mathematics, page 18
  9. ↑ T L Heath, (1921), A History of Greek Mathematics, Vol. 1, page 57. Oxford
  10. ↑ Thomas Little Heath (1921). A history of Greek mathematics. Oxford, The Clarendon Press. https://archive.org/stream/historyofgreekma01heat#page/358/mode/2up/search/358
  11. 1 2 James Evans, (1998), The History and Practice of Ancient Astronomy, page 240 and footnote 35. Oxford University Press. ISBN 0-19-509539-1
  12. 1 2 Anne Tihon, "Theon of Alexandria and Ptolemy's Handy Tables" in Noel M. Swerdlow, (1999), Ancient Astronomy and Celestial Divination, page 359. MIT Press. ISBN 0262194228
  13. 1 2 Alan Cameron, Jacqueline Long, (1993), Barbarians and Politics at the Court of Arcadius, page 45. University of California Press. ISBN 0520065506
  14. ↑ A. Mark Smith, (1999), Ptolemy and the Foundations of Ancient Mathematical Optics, page 16. American Philosophical Society. ISBN 0871698935
  15. 1 2 James Evans, (1998), The History and Practice of Ancient Astronomy, page 276. Oxford University Press. ISBN 0-19-509539-1
  16. ↑ James Evans, (1998), The History and Practice of Ancient Astronomy, page 156. Oxford University Press. ISBN 0-19-509539-1
  17. 1 2 James Evans, (1998), The History and Practice of Ancient Astronomy, page 90. Oxford University Press. ISBN 0-19-509539-1

Vidare läsning

  • Tihon, Anne, "Theon of Alexandria and Ptolemy's Handy Tables", in Ancient Astronomy and Celestial Divination. Dibner Institute studies in the history of science and technology. Edited by N.M. Swerdlow. Cambridge, MA: MIT Press, 1999, p. 357.
  • A Rome, Commentaires de Pappus et de Théon d'Alexandrie sur l'Almageste Tome III. Théon d'Alexandrie (Rome, 1943).
  • A Tihon (ed.), Le 'Petit Commentaire' de Théon d'Alexandrie aux 'Tables faciles' de Ptolémée (Vatican City, 1978).
  • A Tihon (ed.), Le 'Grand commentaire' de Théon d'Alexandrie aux 'Tables faciles' de Ptolémée Livre I (Vatican City, 1985).
  • A Tihon (ed.), Le 'Grand commentaire' de Théon d'Alexandrie aux 'Tables faciles' de Ptolémée Livre II, III (Vatican City, 1991).

Externa länkar

Denna artikel är utgiven av Wikipedia. Texten är tillgänglig under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 om inget annat anges. Ytterligare villkor kan gälla för mediefilerna.