Timo Sarpaneva
| Timo Sarpaneva | |
Timo Sarpaneva, 1964. | |
| Född | Timo Tapani Sarpaneva 31 oktober 1926[1][2][3] Helsingfors |
|---|---|
| Död | 2 oktober 2006[4][2] (79 år) Helsingfors |
| Begravd | Sandudds begravningsplats |
| Medborgare i | Finland[5] |
| Utbildad vid | Aalto-universitetets högskola för konst, design och arkitektur |
| Sysselsättning | Formgivare, skulptör, glaskonstnär[6][7] |
| Maka | Marjatta Sarpaneva[8] Pi Sarpaneva (g. 1954–1970) |
| Barn | 4 |
| Utmärkelser | |
| Lunningpriset (1956) Pro Finlandia-medaljen av Finlands Lejons orden (1958)[9] Hedersmedlemskap Royal Designer for Industry (1963)[10] Kommendörstecknet av Finlands Lejons orden (1975)[9] Kommendör av första graden av Dannebrogorden (1994)[9] Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden (1995)[9] | |
| Redigera Wikidata | |



Timo Tapani Sarpaneva, född 31 oktober 1926 i Helsingfors, Finland, död där 2 oktober 2006,[11] var en finländsk glaskonstnär och formgivare.
Timo Sarpaneva bedrev studier vid Konstindustriella läroverket i Helsingfors 1941–43 och 1945–48. År 1950 anställdes han som designer vid Iittala och 1955–56 var han verksam som konstnärlig ledare vid Björneborgs bomullsfabrik. I sitt arbete med glas tog Sarpaneva fram både bruksföremål och abstrakta skulpturer. Han firade framgångar under 1950-talet med glasserier som ”Lansett”, ”Orkidé” och ”Kajak”. Sarpaneva skapade som textilkonstnär bland annat inredningstyger i serien Karelia. En annan stor framgång var tyget Ambiente som tillverkades av Tampella i Tammerfors. Sarpaneva skapade även stekpannor, fiskgrytor och gjutjärnsgrytor för Rosenlew.
Han hade utställningar på många håll i Europa och Amerika och är representerad på de flesta viktiga designmuseer i världen. 1976 tilldelades han professors titel. Han var hedersmedlem i Royal Society of Arts och hedersdoktor vid Royal College of Arts i London.
Timo Sarpaneva var gift med Pi Ann-Mari Sarpaneva född Holmberg 1954–1970 och med Marjatta Sarpaneva född Svennevig från 1997 till hans död.
Han är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.[12]
Priser och utmärkelser
- 1951, 1957, 1960 – silvermedalj på Milanotriennalen[13]
- 1954, 1957 – grand prix på Milanotriennalen[13]
- 1960 – guldmedalj på Milanotriennalen[13]
- Lunningpriset, 1956
Pro Finlandia-medaljen av Finlands Lejons orden, 1958[9]- Hedersmedlemskap Royal Designer for Industry, 1963[10]
Kommendörstecknet av Finlands Lejons orden, 1975[9]
Kommendör av första graden av Dannebrogorden, 1994[9]
Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden, 1995[9]
Källor
Externa länkar
- ”Sarpaneva, Timo”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4315-1416928956921
- Sarpaneva, Timo i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
Noter
- ↑ SNAC, SNAC Ark-ID: w6t75jvd, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- 1 2 Brockhaus Enzyklopädie, F.A. Brockhaus, 1796, Brockhaus Enzyklopädie-ID: sarpaneva-timo, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ↑ Sarpaneva, Timo, Grove Art Online, 13 december 2017, 10.1093/GAO/9781884446054.ARTICLE.T2073819.[källa från Wikidata]
- ↑ läs online, The New York Times .[källa från Wikidata]
- ↑ Museum of Modern Arts webbsamling, MoMA konstnärs-ID: 5168, läst: 4 december 2019.[källa från Wikidata]
- ↑ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: xx0327431, läst: 7 januari 2025.[källa från Wikidata]
- ↑ RKDartists, RKDartists-ID: 121047, läst: 12 december 2025.[källa från Wikidata]
- ↑ Muistatko Marjatta Svennevigin – köyhän tytön tie malliksi ja Timo Sarpanevan vaimoksi (på finska), Kotiliesi, läs online, läst: 25 april 2021.[källa från Wikidata]
- 1 2 3 4 5 6 7 8 Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 1393.[källa från Wikidata]
- 1 2 läs online, www.thersa.org , läst: 9 januari 2021.[källa från Wikidata]
- ↑ Timo Sarpaneva, 79, Glassmaker, Dies
- ↑ ”Hietaniemen hautausmaan kaikki merkkihenkilöt” (pdf). Helsingfors församlingar. http://www.helsinginseurakunnat.fi/material/attachments/hautausmaat/hietaniemi/62ELBlXoU/Hietaniemen_kaikki_julkkikset_07.pdf. Läst 8 juni 2014.
- 1 2 3 Nokela, Leena, red (2001) (på finska). Vanhojen tavaroiden aarrekirja. Helsinki: Otava. sid. 277–279. Libris 12166102. ISBN 951-1-17784-2
|
