Tissafernes
| Tissafernes | |
![]() Tissafernes avbildad på ett mynt, präglat omkring 400 f.Kr. | |
| Tid i befattningen 413 f.Kr.–407 f.Kr. | |
| Företrädare | Pissuthnes |
|---|---|
| Efterträdare | Kyros den yngre |
| Tid i befattningen 400 f.Kr.–395 f.Kr. | |
| Företrädare | Kyros den yngre |
| Efterträdare | Tithraustes |
| Tid i befattningen 413 f.Kr.–395 f.Kr. | |
| Företrädare | Pissuthnes |
| Efterträdare | Hekatomnos |
| Född | cirka 445 f.Kr. |
| Död | 395 f.Kr. (cirka 50 år) Kolossai, Frygien |
| Militärtjänst | |
| I tjänst för | |
| Slag/Krig | Peloponnesiska kriget (431–404 f.Kr.) Slaget vid Kunaxa (401 f.Kr.) Slaget vid Sardes (395 f.Kr.) |

Tissafernes (fornpersiska: *Čiçafarnā; klassisk grekiska: Τισσαφέρνης, Tissaphérnēs), född cirka 445 f.Kr., död 395 f.Kr. i Kolossai, Frygien, var en akemenidisk statsman och fältherre, från cirka 413 f.Kr. satrap över Lydien och Karien fram till sin död. Han regerade under Dareios II och hans son Artaxerxes II.
Etymologi
Namnet ”Tissafernes” (Τισσαφέρνης) är den grekiska återgivningen av det fornpersiska namnet *Čiçafarnā.[a] Det är en sammansättning av de två leden *Čiça (”strålande” eller ”lysande”),[1] och farnah (”glans” eller ”prakt”),[2] och tolkas vanligen som ”med strålande glans”.[1][3][4]
*Čiça är mångtydigt och kan även betyda ”ursprung” eller ”härkomst”,[5] och förekommer i mediskan som *Čiθra, vilket återspeglas i namnformen *Čiθrafarnah.[6] Namnet kan därav syfta både på personlig glans och hög börd, vilket innebär att namnet även har tolkats som ”av ädel härkomst”.[1]
Släktskap och härkomst
Mycket lite är känt om Tissafernes ursprung, och de samtida grekiska källorna ger ingen tydlig bild.[7] Han tros ha fötts någon gång mellan 455 och 445 f.Kr.,[4] med störst sannolikhet omkring 445 f.Kr.[3]
En viktig epigrafisk uppgift återfinns dock i den lykiska inskriften på Xanthosobelisken, där Tissafernes beskrivs som son till en viss Hydarnes,[7][8][b] som troligtvis tjänstgjorde som satrap över Armenien.[11] Namnet tyder på en framstående härkomst. Den förste bäraren av namnet, Hydarnes den äldre, var en av de sju sammansvurna adelsmän som år 522 f.Kr. hjälpte Dareios I till makten, och ätten kom under de följande generationerna att inneha flera av rikets högsta militära ämbeten.[7][11]

Tissafernes exakta plats i släktträdet är dock osäker och har blivit föremål för akademisk debatt. ”Hydarnes” förekommer i flera olika sammanhang, och något säkert släktskap kan inte fastställas.[12] Tissafernes har även identifierats som broder till Stateira,[13][c] som enligt den antika historikern Ktesias senare gifte sig med den blivande kungen Artaxerxes II.[15] När Dareios II lät avrätta Stateiras broder Terituchmes och dennes familj efter en revolt, påstås Tissafernes ha skonats tack vare sina diplomatiska förtjänster.[16] Dessa uppgifter är däremot omstridda och accepteras inte som säkra i modern forskning.[12][17]
Kopplingen till sydvästra Mindre Asien var också central för hans ställning. Hos Xenofon framgår det att Tissafernes under 390-talet f.Kr. förfogade över en betydande privat egendom, en så kallad oikos, i Karien,[18] vilket har tolkats som hans personliga och regionala maktbas.[7] Det har föreslagits att detta antingen var hans förfäders hemvist eller egendom som han konfiskerat efter att ha slagit ned Amorges uppror i området 412 f.Kr.[19][20][d]
Vägen till makten
Pissuthnes revolt
Mot slutet av 400-talet f.Kr.[e] gjorde Pissuthnes, satrapen över Lydien, uppror mot storkungen Dareios II. Det är osäkert vilka hans exakta avsikter var, men revolten innebar ett allvarligt hot mot den persiska kontrollen över västra Mindre Asien. Pissuthnes hade stöd av en betydande styrka grekiska legosoldater under befäl av den atenske befälhavaren Lykon, och lyckades under flera år upprätthålla sitt motstånd.[21]
Enligt Ktesias sändes då Tissafernes tillsammans med två andra adelsmän för att slå ned upproret.[24] Något större slag mellan de båda arméerna tycks dock aldrig ha ägt rum.[21] I stället valde de kungliga befälhavarna att muta Lykon och hans legosoldater att överge Pissuthnes. Därmed tvingades han kapitulera, och efter att ha fått löfte om nåd följde han med Tissafernes till hovet i Susa,[25] där Dareios II lät avrätta honom.[24] Som belöning för sina insatser tilldelades Tissafernes omkring 413 f.Kr.[f] Pissuthnes satrapi, medan Lykon erhöll flera städer och landområden för sitt förräderi.[24]
Kort därefter tycks han även ha utnämnts till överbefälhavare för de akemenidiska styrkorna längs Mindre Asiens västkust.[4] Thukydides beskriver honom som ”strateg över de nedre länderna”[26][g], en titel som sannolikt innebar en högre ställning än ett vanligt satrapämbete.
Peloponnesiska kriget
Tissafernes deltog i det peloponnesiska kriget. Efter Kyros den yngres uppror mot sin broder, kung Artaxerxes II, där Tissafernes stått på kungens sida, återvände han hem och förde krig mot bland annat spartanerna. Efter ett nederlag vid Sardes 395 f.Kr blev han hemkallad och avrättad.[28]
Kommentarer
- ↑ Namnet är en lingvistisk rekonstruktion. Asterisken (*) indikerar att formen inte påträffats i skrift utan rekonstruerats genom modern forskning.
- ↑ Den lykiska inskriften återger namnet som Kizzaprñna Widrñnah.[4] Eftersom faderns namn står i genitiv (ändelsen -h) fungerar det som ett patronymikon. Namnet Widrñna motsvarar det fornpersiska Vidarna, och återges i grekiskan som Hydarnes (Υδάρνης).[9][10]
- ↑ Frågan om Tissafernes verkligen var Stateiras broder är omstridd. En tolkning av Anabasis 2.3.17 förutsätter att konjunktionen ”och” utelämnas, vilket skulle göra honom till Stateiras broder. I 2.3.28 framgår det dock tydligt att Stateiras broder var en annan person, vilket använts som argument mot denna tolkning.[en 1]
- ↑ Upproret pågick cirka 414–412 f.Kr.[20]
- ↑ Det exakta året för Pissuthnes uppror är omdiskuterat. I modern forskning brukar upprorets början placeras mellan cirka 420 och 416 f.Kr. Lewis betonar att det tillgängliga källmaterialet inte medger någon säker kronologi och diskuterar dateringar från det sena 420-talet till 415 f.Kr.[21] Cook förespråkar en datering från omkring 416 f.Kr.,[22] medan Olmstead däremot avviker från de flesta moderna uppskattningarna och placerar upproret omkring 413 f.Kr.[23]
- ↑ Dateringen är liksom upprorets start även den inte helt säker. Encyclopædia Iranica anger 413 f.Kr.,[4] medan andra föreslagit något tidigare tidpunkter.
- ↑ Det grekiska ordet στρατηγὸς (”stratēgós”) betyder ordagrant ”härförare” eller ”militär befälhavare”, och översätts på svenska ofta med ”strateg”. Thukydides återger Tissafernes titel som στρατηγὸς ἦν τῶν κάτω (”stratēgós ê̂n tō̂n kátō”), ett uttryck som inte återkommer, och som vanligen översätts som ”strateg över de nedre länderna” eller ”befälhavare över kustlanden”.[27][4]
Referenser
Noter
- 1 2 3 Tavernier 2007, s. 154.
- ↑ Tavernier 2007, s. 553.
- 1 2 Llewellyn-Jones 2022, s. 404.
- 1 2 3 4 5 6 Schmitt 1991.
- ↑ Tavernier 2007, s. 33.
- ↑ Tavernier 2007, s. 158.
- 1 2 3 4 Lewis 1977, s. 83.
- ↑ Cook 1983, s. 85.
- ↑ Tavernier 2007, s. 21.
- ↑ Tavernier 2007, s. 65.
- 1 2 Schmitt 2004.
- 1 2 Lewis 1977, s. 84.
- ↑ Badian 2015.
- ↑ Cook 1983, s. 261.
- ↑ Ktesias, Persika, 55
- ↑ Olmstead 1948, s. 364.
- ↑ Westlake 1985, s. 44.
- ↑ Xenofon, Hellenika, 3.2.12
- ↑ Cook 1983, s. 178.
- 1 2 Cook 1983, s. 208.
- 1 2 3 Lewis 1977, s. 81.
- ↑ Cook 1983, s. 130.
- ↑ Olmstead 1948, s. 358.
- 1 2 3 Ktesias, Persika, 53
- ↑ Llewellyn-Jones 2022, s. 298.
- ↑ Thukydides, 8.5.4
- ↑ Lewis 1977, s. 86.
- ↑ Tissafernes i Nordisk familjebok (tredje upplagan, 1923–1937)
Tryckta källor
- Cook, John M. (1983). The Persian Empire. New York: Schocken Books. ISBN 0-8052-3846–8. https://archive.org/details/persianempire0000cook
- Llewellyn-Jones, Lloyd (2022). Persians: The Age of the Great Kings. London: Wildfire. ISBN 9 781 4722 7732 9
- Lewis, David M. (1977). Sparta and Persia. Leiden: E.J. Brill. ISBN 90-04-05427-8. https://archive.org/details/spartapersialect0000lewi
- Olmstead, Albert T. (1948). History of the Persian Empire. Chicago: University of Chicago Press. ISBN 0-226-62777-2. https://archive.org/details/in.ernet.dli.2015.532747
- Tavernier, Jan (2007). Iranica in the Achaemenid Period (c. 550–330 B.C.): Linguistic Study of Old Iranian Proper Names and Loanwords, Attested in Non-Iranian Texts. Leuven: Peeters Publishers. ISBN 978-90-429-1833-7. https://ia800109.us.archive.org/35/items/IranicaInTheAchaemenidPeriodca.550-330B.c..LexiconOfOldIranian/Tavernier2007_IranicaAchaemenidPeriod.pdf
Internetkällor
- Westlake, H.D (1985). ”Tissaphernes in Thucydides”. The Classical Quarterly: Vol. 35, s. 43–54. https://www.jstor.org/stable/638803.
- Schmitt, Rüdiger (1991). ”Čiθrafarnah”. Encyclopædia Iranica (webbupplaga). https://www.iranicaonline.org/articles/cirafarnah-elamite/. Läst 11 maj 2026.
- Schmitt, Rüdiger (2004). ”Hydarnes”. Encyclopædia Iranica (webbupplaga). https://www.iranicaonline.org/articles/hydarnes/. Läst 11 maj 2026.
- Badian, Ernst (2015). ”Stateira”. Encyclopaedia Iranica (webbupplaga). https://www.iranicaonline.org/articles/stateira/. Läst 26 maj 2026.
Antika källor
- Diodorus Siculus, Bibliotheca Historica, bok 14 – via Perseus Digital Library.
- Ktesias, Persika – via Livius.org.
- Xenofon
- Anabasis – via Perseus Digital Library.
- Hellenika – via Perseus Digital Library.
Originalcitat
Vidare läsning
- Bagnall, Nigel (2004). The Peloponnesian War: Athens, Sparta and the Struggle for Greece. London: Pimilco. ISBN 978-0-312-34215-9. https://archive.org/details/peloponnesianwar00bagn
- Hirsch, Stephen W. (1985). The Friendship of the Barbarians: Xenophon and the Persian Empire. Hanover: University Press of New England. ISBN 0-87451-322-7. https://archive.org/details/friendshipofbarb0000hirs
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Tissafernes.- Livius.org: Tissaphernes
- Encyclopedia Britannica: Tissaphernes
.jpg)