Tryckaccent
Tryckaccent betyder i fonetiken att vissa partier av den uttalade ljudkedjan framhävs genom att ljudstyrkan ökas i de partierna.[1] Tryckaccent kallas även dynamisk accent eller expiratorisk accent.[1][a]
Mekanismer för ökad ljudstyrka
Namnet ”expiratorisk accent” ger intrycket att utandningensströmmens styrka (utandningens volym av luft per tidsenhet) ensam gåve upphov till tryckaccenten.[1] En annan viktig faktor är dock huruvida stämbanden går helt samman eller blott närmar sig varandra.[3] I det senare fallet slipper en del icke vibrerande luft ut genom de ofullständigt slutna stämbanden, och tonen blir svagare.[3] Ljudstyrka tros därför regleras både medelst andningsmuskulaturen och med hjälp av stämbanden.[3]
Förhållande till betoning
Tryckaccent är inte det enda sättet att framhäva ett parti av ljudkedjan, till exempel en stavelse.[4] Även längd och tonhöjd (se Ordaccent) kan bidraga.[4] Med en övergripande term kalla alla sätt att framhäva ett parti av ljudkedjan betoning.[4]
Anmärkningar
- ↑ ”Expiratorisk accent” har blivit en mindre vanlig term; den nämns inte i Nationalencyklopedin, som har tryckaccent.[2]
Referenser
Noter
- 1 2 3 Bertil Malmberg, Lärobok i fonetik. Lund 1983. ISBN 91‑40‑01607‑2. Sidan 153.
- ↑ tryckaccent i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 18 oktober 2025.
- 1 2 3 Bertil Malmberg, Lärobok i fonetik. Lund 1983. ISBN 91‑40‑01607‑2. Sidan 60.
- 1 2 3 Bertil Malmberg, Lärobok i fonetik. Lund 1983. ISBN 91‑40‑01607‑2. Sidan 153–154.
Källförteckning
- Bertil Malmberg, Lärobok i fonetik. Lund 1983. ISBN 91‑40‑01607‑2.
- Nationalencyklopedin