Tsarklockan

En första tsarklocka färdigställdes omkring år 1600, under tsar Boris Godunovs regeringstid. Den vägde enligt vissa uppgifter 30 ton,^[1] enligt andra uppgifter 18 ton,^[2] och var under femtio års tid placerad i Ivan den stores klocktorn på Kreml-området.^[2] Den drabbades omkring 1650 av en brand och föll till marken och förstördes.

År 1654, under tsar Aleksej I:s regeringstid, tillvaratogs resterna av den första klockan. Resterna kompletterade med tillsats av ny metall och en andra tsarklocka göts 1655. Den vägde 100 ton men förstördes i en brand 1701.

Den nuvarande tsarklockan är den tredje i ordningen och tillkom under regeringstiden för Anna av Ryssland. Den är den största i världen, 6,14 meter hög och med en vikt av 216 ton. Klockan göts av mästaren Ivan Motorin och hans son 1733–1735. År 1737 pågick fortfarande arbeten med att slutföra ornamentering på klockan, som då var upphängd i en ställning ovanför sin gjutgrop. En brand bröt ut och under försöken att släcka branden sprack klockan och en stor bit lossnade. Dessutom havererade ställningen som klockan hängde i varvid klockan föll tillbaka i sin gjutgrop.^[3]

Efter branden 1737 var klockan kvar på gjuteriet i ett sekel. 1836 placerades klockan på en stenpiedestal bredvid Ivan den stores klocktorn i Kreml. Lutad mot piedestalen står också den lossnade biten.^[4]