Tundrahumla

Tundrahumla
Status i världen: Sårbar[1]
Status i Sverige: Nära hotad[2]
Status i Finland: Sårbar[3]
Tundrahumledrottning på väg till videblomma.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
UnderordningMidjesteklar
Apocrita
(orankad)Gaddsteklar
Aculeata
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteHumlor
Bombus
UndersläkteAlpinobombus[4]
ArtTundrahumla
B. hyperboreus
Vetenskapligt namn
§ Bombus hyperboreus
AuktorSchönherr, 1809
Synonymer

Bombus hyperboreous vulpinus Friese, 1935[5]
Bombus arcticus (Quensel in Acerbi, 1802)[6]

Jättehumla[6]
Hitta fler artiklar om djur med
Djurportalen

Tundrahumla (Bombus hyperboreus) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea).[6][5]

Utbredning

Tundrahumlan är en extremt nordlig art med cirkumpolär utbredning i nordligaste Norden, norra Ryssland samt Arktis, där den främst finns på öarna, som Novaja Zemlja, Wrangels ö med flera.[1]

I Sverige och Norge finns den endast på högfjället; i Sverige längst i norr i Sarek, Padjelanta, vid Abisko och Treriksröset, i Norge på Hardangervidda och Dovrefjell i söder, samt ett antal fjäll i Finnmarksvidda i norr.[2]

I Finland har den endast påträffats i norra Lappland, och med undantag för två fynd från 1917 respektive före 1945, endast i det nordvästligaste hörnet.[7] Den är ett av endast fyra vildlevande bin som förekommer i Arktis.

Populationen i den nearktiska regionen listas sedan 2015 som Bombus natvigi.[8]

Beskrivning

Arten är mycket stor, i Sverige är den landets största humleart, med en kroppslängd hos drottningen på 22–25 mm, och hos hanen på 18–20 mm. Arbetare är mycket sällsynta, och varierar i storlek. Mellankroppen har en brunaktig krage, och ett likaledes brunaktigt band längst bak, men är svart i övrigt. På bakkroppen har de två första tergiterna[a] också en brunaktig päls, medan resten av bakkroppen är svart. Humlans päls är mycket tjock, och färgteckningen är densamma för båda könen.[2]

Ekologi

Inga bon har hittats av tundrahumlan, och arbetare är extremt sällsynta; sommaren 2014 upptäcktes dock en i Trøndelag i Norge.[9] Det anses numera allmänt att den lever som snylthumla, det vill säga att drottningen tränger in i andra humlesamhällen, bland andra alphumla och polarhumla, dödar drottningen, och låter arbetarna i det övertagna boet föda upp dess egna ägg och larver.[10] Till skillnad från de äkta snylthumlorna (undersläktet Psithyrus) har trundrahumledrottningen en pollenkorg för att samla pollen med på bakbenen och kan effektivt bidra till polleninsamlandet.[2]

Tundrahumlan besöker olika fjällväxter som fjällmaskros, mjölke,[10] svarthö och fjällglim[2]. Den har även hittats på rödklöver och odlad strandveronika i fjällnära byar[10], samt på spiror och vedlar[2].

Hotbild

Då tundrahumlan är en så extremt nordlig art, är den hotad av temperaturhöjningen.[1]. Den är internationellt rödlistad som sårbar ("VU")[1], som nära hotad (NT) i Sverige[2] och sårbar i Finland[3].

Kommentarer

  1. ↑ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Källor

  1. 1 2 3 4 Rasmont, P., Roberts, S., Cederberg, B., Radchenko, V. & Michez, D. 2015 Bombus hyperboreus . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 13 juli 2023.
  2. 1 2 3 4 5 6 7 ”Tundrahumla Bombus hyperboreus Schönherr, 1809”. Information. Artdatabanken. 2025. https://artfakta.se/taxa/103268/information. Läst 2 februari 2025.
  3. 1 2 Juho Paukkunen (2019). ”Tundrahumla – Bombus hyperboreus”. Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204756. Läst 13 juli 2023.
  4. ↑ ”Bombus hyperboreus Schönherr, 1809” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Bombus+hyperboreus. Läst 8 augusti 2025.
  5. 1 2 ”Bombus hyperboreus Schönherr, 1809” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=714811#null. Läst 13 juli 2023.
  6. 1 2 3 ”Tundrahumla Bombus hyperboreus Schönherr, 1809”. Taxonomi. Artdatabanken. 2025. https://artfakta.se/taxa/103268/taxonomi. Läst 2 februari 2025.
  7. ↑ ”Bombus hyperboreus – Bläddra observationer”. Finlands Artdatacenter. 2019. https://laji.fi/sv/observation/map?target=MX.204756&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 13 juli 2023.
  8. ↑ Hatfield, R., Jepsen, S., Thorp, R., Richardson, L., Colla, S. & Foltz Jordan, S. 2016 Bombus natvigi . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 13 juli 2023.
  9. ↑ Sigrun Hofstad (7 januari 2016). ”Denne er ikke sett i Nord-Europa på 100 år” (på norska). Norsk Rikskringkastning. http://www.nrk.no/trondelag/sensasjonelt-humle-funn-i-norge-1.11910607. Läst 14 juli 2023.
  10. 1 2 3 Holmström, Göran (2007). Humlor - Alla Sveriges arter. Västerås: Östlings Bokförlag Symposion AB. sid. 132-133. ISBN 978-91-7139-776-8

Externa länkar