Uretan

Uretan
Strukturformel
Molekylmodell
Systematiskt namnEtylkarbamat
Övriga namnEtyluretan
Kemisk formelC3H7NO2
Molmassa89,09 g/mol
UtseendeVita kristaller
CAS-nummer51-79-6
SMILESNC(=O)OCC
Egenskaper
Densitet1,056 g/cm³
Löslighet (vatten)350 g/l (11 °C)
Smältpunkt49 °C
Kokpunkt185 °C
Faror
Huvudfara
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Uretaner (efter urea och etan[1]), karbamater, är en grupp kemiska föreningar och estrar av karbaminsyra.[1] De olika ämnena innehåller uretangruppen –NH–COO–.[1]

Benämningen uretan nyttjas även specifikt för etylestern NH2COOC2H2[1] (även noterad som C3H7NO2) och med alternativnamnet etylkarbamat.[2] Amingruppen från karbaminsyra gör att detta även kan beskrivas som en amid. Den har beskrivits som cancerogen[2].

Egenskaper

Uretan bildar vita kristaller, som smälter vid 50–51 °C. Det är lättlösligt i vatten, etanol, eter, kloroform och glycerol, men svårlösligt i feta oljor och avdunstar fullständigt vid upphettning.

Användning

Uretan har tidigare använts för medicinskt bruk, bland annat som cytostatikum och som hjälpämne i narkosmedel, vilket upphörde efter det att ämnet konstaterats vara cancerframkallande. Det har använts som narkosmedel på försöksdjur, alternativt som medel för att framkalla lungcancer hos försöksdjur.[3]

Liknande ämnen

Polymerer som innehåller uretangruppen benämns polyuretan. Dessa har stor användning, bland annat som termoplast, härdplast, cellplast, cellgummi, massivt gummi, termoelast, lack,[4] lim och fiber.[5]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Ethyl carbamate, 20 april 2012.

Noter

  1. 1 2 3 4 ”uretaner - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/uretaner. Läst 30 december 2024.
  2. 1 2 ”Etylkarbamat - RIB Farliga ämnen”. rib.msb.se. https://rib.msb.se/Portal/template/pages/Kemi/Substance.aspx?id=8439. Läst 10 januari 2022.
  3. ↑ Sozio, Francesca (2021) (på engelska). Urethane-induced lung carcinogenesis. "163". Elsevier. sid. 45–57. doi:10.1016/bs.mcb.2020.09.005. ISBN 978-0-12-822534-9. https://linkinghub.elsevier.com/retrieve/pii/S0091679X20301795. Läst 30 december 2024
  4. ↑ Kingborg, Monica. ”FAHS Kapitel 29 - Taric”. tdpub. https://taricdok.tullverket.se/tulltaxan/vagledningklassificering/vagledningklassificering/forklarandeanmarkningartillhsfahs/fahskapitel29.4.601f5f37152e44cb6bf635.html. Läst 30 december 2024.
  5. ↑ ”polyuretan - Uppslagsverk”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/polyuretan. Läst 30 december 2024.

Allmänna källor

  • Meyers varulexikon, Forum, 1952