Victor von Stedingk

Victor von Stedingk
Victor von Stedingk
	Titlar
	Friherre
Tidsperiod	1811
Utnämnd av	Karl XIII
Yrke	Militär
	Militärtjänst
I tjänst för	Sverige; Frankrike
Försvarsgren	Flottan
Land	Sverige
Tjänstetid	1768 - ca 1820
Enhet	Sprengtporten; Styrbjörn
Slag/krig	Nordamerikanska frihetskriget; Gustav III:s ryska krig; *Slaget vid Svensksund; Finska kriget
Utmärkelser	Kommendör med stora korset av Kungl. Svärdsorden (KmstkSO); Riddare med stora korset av 1. klass av Kungl. Svärdsorden (RmstkSO1kl); Svensksundsmedaljen); Franska militärförtjänstorden
	Personfakta
Född	11 november 1751; Letzau, Svenska Pommern
Död	30 november 1823 (72 år); Stockholm
	Släkt
Frälse- eller adelsätt	von Stedingk
Far	Christoffer Adam Steding

Victor Karl Ernst Berend Heinrich von Stedingk, född den 11 november 1751 i Letzau i Svenska Pommern, död den 30 augusti 1823 i Stockholm, var en svensk friherre och sjömilitär (generalamiral). Han var bror till Curt von Stedingk.

Biografi

Efter att ha vistats i Uppsala antogs han till kadettskolan i Karlskrona och utnämndes efter sin sjöofficersexamen 1768 till löjtnant vid Amiralitetet 1769 sedan han bland annat på kronans lastdragare gjort sjöresor. Stedingk sökte och erhöll 1770 kunglig tillåtelse att ägna sig åt utrikes sjöfart och tjänstgjorde, dels som frivillig på spanska örlogsskepp, dels som sjökapten på genuesiska och preussiska fartyg. Vid sin återkomst till Sverige befordrades han 1774 till kapten vid amiralitetet, 1777 till major vid örlogsflottan och blev samma år artillerimajor vid svenska eskadern av arméns flotta. Efter att 1778 ha blivit utnämnd till överadjutant ingick han tillsammans med brodern i fransk krigstjänst och deltog med utmärkelse i franska truppernas landstigning och erövring av öarna Grenada och Saint Martin. Sedan han 1784 blivit överstelöjtnant vid arméns flotta erhöll han vid finska krigets utbrott befälet över fregatterna Freden och Sprengtporten. Han deltog, under de båda krigsåren, i sjöslaget vid Hogland, reträtten ur Viborgska viken, då han kommenderade avantgardet ur arméns flotta och med sitt fartyg Styrbjörn trängde igenom de ryska örlogsskeppens linje omedelbart efter Dristigheten, samt i slaget vid Svensksund. Stedingk kommenderade vid Svensksund med stor skicklighet centern av svenska skärgårdsflottan. Befordrad till överste i armén 1790 blev han 1793 generaladjutant hos kungen och samma år konteramiral i skärgårdsflottan, chef för Åbo eskader samt ledamot av Rikets allmänna ärendens beredning, utnämndes 1802 till viceamiral och insattes följande året, sedan han nyss förut blivit chef för Göteborgs eskader, till ledamot i förvaltningen av sjöärendena. von Stedingk blev 1809 generaladjutant för flottorna och samma år amiral, 1811 chef för förvaltningen av sjöärendena och flottans konstruktionskår samt naturaliserad svensk adelsman och friherre samt slutligen 1818 generalamiral.

Familj

von Stedingk gifte sig 2 juli 1794 i Sunds kyrka, Åland med Lovisa Löf (1764–1832), som var dotter till taffeltäckaren Johan Gottfrid Löf och Catharina Charlotta Stålhammar samt syster till aktrisen Fredrica Löf och dansösen Euphrosyne Löf. Lovisa Löf hade 1786–1792 varit gift med översten friherre Axel Adam Hierta.^[1] von Stedingk och Löf fick tillsammans barnen Hannibal von Stedingk (1795–1808), Charlotta Fredrika Lovisa Aurora von Stedingk (1798–1850) som var gift med kaptenen friherre Bengt Ture Oxenstierna af Eka och Lindö, kaptenen friherre Carl Adam Bogislaus Styrbjörn von Stedingk (1801–1882), Adelaide Sofia Vilhelmina Carolina von Stedingk (1802–1863) som var gift med kabinettskammarherren friherre Carl Magnus Vilhelm Armfelt och överstekammarjunkaren hertig Paul Athanase Fouché d'Otrante och Emilie von Stedingk (1804–1806).^[2]