Wilhelm Malte II

Wilhelm Malte II
Greve Wilhelm Carl Gustav von Wylich und Lottum i yngre år. Porträtt från cirka 1861.
Titlar
Tidsperiod 1861–1907
Utnämnd av Vilhelm I
Tidsperiod 1861–1907
Utnämnd av Vilhelm I
Företrädare Wilhelm Malte I
Efterträdare Franz von Veltheim
Tidsperiod 1861–1907
Utnämnd av Vilhelm I
Företrädare Wilhelm Malte I
Efterträdare Franz von Veltheim
Militärtjänst
Land Kungariket Preussen Preussen
Kejsardömet Tyskland Kejsardömet Tyskland
Tjänstetid 1854-1860, 1866, 1870-1871
Grad General vid Kavallriet
Befäl Elbe-armén
Politik
Ordförande i parlamentet för Nya Västpommern och Rügen
Tillträdde 1861
Avgick 1907
Medlem av höga statsrådet
Tillträdde 1861
Kansler för det kungliga rådet
Tillträdde 1861
Personfakta
Född 16 april 1833
Neapel, Kungariket Bägge Sicilierna
Död 18 april 1907
Pegli, Genua, Kungariket Italien,
Släkt
Frälse- eller adelsätt Putbus
Föräldrar Greve Hermann Friedrich von Wylich und Lottum
Clothilde, Grevinnan zu Putbus
Barn Marie Luise
Asta Eugenie
Viktoria Wanda
Margarethe
Wanda Auguste

Wilhelm Carl Gustav Malte, Reichsgraf von Wylich und Lottum, född 16 april 1833 i Neapel, död 18 april 1907 i Pegli i Genua, var en tysk furste av ätten Kleve av Wylich und Lottum. Efter att ätten Putbus utslocknat efter Wilhelm Malte I:s död föll furstehuset Putbus på Rügen, i den manliga linjen, på Wilhelm Malte II och han blev dess arvinge och upphöjdes 1861 till preussisk furstestatus som Wilhelm Malte II, furste och herre av Putbus.

Biografi

Wilhelm Malte II var andre son till greve Hermann Friedrich von Wylich och Lottum (1796–1849) och hans hustru Clothilde, född grevinnan zu Putbus (1809–1894). Hans farfar var den preussiske generalen och finansministern Carl-Henrik von Wylich und Lottum, hans morfar var Wilhelm Malte I av Putbus, generalguvernör i Svenska Pommern och sedan 1817 i Preussen-Vorpommern.

Efter Wilhelm Malte I:s död den 26 september 1854 ärvde hans hustru Luise, frånskild grevinna av Veltheim, född Freiin von Lauterbach, Majorat. Fursteparets ende son, greve Malte (1807–1837), hade dött ogift och utan legitim arvinge (hans oäkta son hade inte rätt att ärva). När furstinnan Luise dog den 27 september 1860 ärvde Wilhelm Carl Gustav Malte, den andra sonen till Clothilde, fursteparets äldsta dotter, arvet.

På uttrycklig begäran av Wilhelm Malte I hade det svenska dokumentet om hans upphöjelse till furste 1807 föreskrivit att endast de direkta manliga efterträdarna skulle ha rätt till furstetiteln. År 1817 hade Kung Fredrik Vilhelm III bekräftat furstestatusen även för Preussen. Därför upphöjde den preussiske kung Vilhelm I i mars 1861, i strid med svenska bestämmelser, sin sonson Wilhelm Malte, Greve von Wylich och Lottum, till preussisk furstestatus med titeln Furste och herre av Putbus. Wilhelm Malte II var medlem av preussiska överhuset, fram till 1888 Obersttruchseß, samt ärftlig lantmarskalk i furstendömet Rügen och landet Barth. Som furste av Putbus hade han rätt till en viril röst, han var medlem av provinsförsamlingen i provinsen Pommern. Redan under Wilhelm Malte I fanns nära relationer mellan den preussiska kungafamiljen och huset Putbus. Kung Fredrik Vilhelm IV besökte fursteresidenset i Putbus som kronprins 1820, 1825, 1843, 1846 och 1853 som kung. De nära banden mellan Putbus och Berlin stärktes ytterligare under Wilhelm Malte II. År 1860, fortfarande under furstinnan Luises styre, besökte Kronprins Fredrik och hans fru Viktoria slottet i Putbus.

Från 1818 till mitten av 1900-talet var Lauterbach, ett distrikt i Putbus, trots avståndet till havet, ett lyxbad för adeln. För att göra bostaden mer attraktiv för badgäster beställde Wilhelm Malte II byggandet av en järnvägslinje från Putbus till badorten Binz, som invigdes sommaren 1895. Fyra år senare var hela linjen till Göhren klar.

År 1860 anslöt sig Putbus till Johanniterorden som hedersriddare och blev riddare där 1867; han var medlem av ordens pommerska kooperativ. Furstens omfattande besittning omfattade flera riddargods och gods, några av dem självförvaltade, några också utarrenderade, även till Putbus slott hörde ett 732 hektar stort gods.

Ättlingar

Wilhelm Malte II på Putbus Slott år 1906.

Wilhelm Malte II gifte sig med sin kusin Wanda Maria Freiin von Veltheim-Bartensleben (1837–1867), senare furstinnan Wanda von Putbus, den 1 juli. Döttrarna till det första fursteparet (Wilhelm Malte I och Luise), Clothilde (1809–1894), gift med greve Hermann Friedrich von Wylich och Lottum, och Asta Luise (1812–1850), gift med Franz von Veltheim (1812–1874), var mödrar till det andra fursteparet. Furstinan Wanda dog den 18 december 1867 i Berlin.

De fick fem döttrar:

  • Marie Luise Clotilde Agnes, grevinna av Wylich och Lottum, furstinna av Putbus (1858–1930), gift med 1877 Franz von Veltheim (1848–1927)
  • Asta Eugenie grevinna av Wylich och Lottum, furstinna av Putbus (1860–1934), gift med Karl von Riepenhausen (1852–1929)
  • Viktoria Wanda, grevinna av Wylich och Lottum (1861–1933), gift med 17 januari 1888 Ludolph Heinrich von Veltheim
  • Margarethe Rosa Alma, grevinna av Wylich och Lottum (1864–1948), gift med Hans Wurmb von Zinck (1849–1892)
  • Wanda Auguste, grevinna av Wylich och Lottum (1867–1930), gift med Ernst zu Löwenstein-Wertheim-Freudenberg (1854–1931)

Furstendömets arvtagare var först den äldsta dottern Marie, sedan hennes yngre syster Asta. Eftersom ingen av dem hade några överlevande ättlingar övergick furstliga Putbus Fideikommiss 1934 till den tredje dottern Viktorias son, Malte von Veltheim-Lottum, som med tillstånd av inrikesministern antog familjenamnet Malte von und zu Putbus den 20 oktober 1938. Han dog 1945 i koncentrationslägret Sachsenhausen.

Bilder

Utmärkelser

Utländska Utmärkelser

Referenser

  • Johannes Weise: Die Integration Schwedisch-Pommerns in den preußischen Staatsverband: Transformationsprozesse innerhalb von Staat und Gesellschaft. GRIN Verlag, 2008, ISBN 978-3-638-91521-2, S. 213.
  • Theodor Wengler: Der Provinzialverband Pommern. Verzeichnis der Mitglieder des Provinziallandtages. Veröffentlichungen der Historischen Kommission für Pommern, Reihe V, Band 44. Böhlau Verlag, Köln Weimar Wien 2008, ISBN 978-3-412-20109-8, S. 2, S. 46f.
  • Johanniterorden (Hrsg.): . Gedruckt bei Julius Sittenfeld, Berlin 24. Juni 1905, S.5–210  (kit.edu [abgerufen am 17. September 2021]).
  • In: Handbuch der königlichen Behörden (Hrsg.): . 2. Auflage. Verlag von Paul Niekammer, Stettin 1905, S.238f. u. vorl  . (martin-opitz-bibliothek.de [abgerufen am 17. September 2021]).
  • Georg Schmidt: . In: . Die Ahnentafel der angeheirateten Damen der v. Veltheim. Buchdruckerei des Waisenhauses, Halle a. S. 1912 (uni-duesseldorf.de [abgerufen am 17. September 2021]).

Externa länkar