Yo! Noid

Yo! Noid
OriginaltitelYo! Noid
År1990
UtvecklareNow Production
UtgivareCapcom
GenrePlattform / action
Antal spelareenspelarspel
FormatNintendo Entertainment System (NES), PlayChoice-10 (arkad)

Yo! Noid är ett 2D-plattformsspel med actioninslag, utvecklat av japanska Now Production och utgivet av Capcom för Nintendo Entertainment System (NES) 1990.[1] Spelet släpptes först i Japan den 16 mars 1990 under titeln Kamen no Ninja Hanamaru (仮面の忍者 花丸) och lokaliserades därefter till Nordamerika som Yo! Noid senare samma år.[2][3]

Den västerländska versionen är en omarbetning av Kamen no Ninja Hanamaru där ninjahjälten ersattes av reklamfiguren The Noid, maskot för pizzakedjan Domino's Pizza, och handlingen flyttades till New York.[4][5] Spelet lanserades även i en arkadversion för PlayChoice-10.[6]

Spelupplägg

Spelet utspelar sig i en tecknad version av New York, där fiender ledda av Noids gröna dubbelgångare ”Mr. Green” skapar kaos i staden. Stadens borgmästare anlitar Noid för att stoppa förödelsen i utbyte mot en enorm pizza som belöning.[2] Spelaren styr Noid genom sidscrollande banor, beväpnad med ett jojo som huvudvapen.[4]

Yo! Noid saknar traditionell hälsomätare; ett enda träff från en fiende, ett fall i en avgrund eller att tiden tar slut räcker för att spelaren ska förlora ett liv.[7] Genom att samla pergamentrullar kan spelaren bygga upp ”magipoäng” som används för specialattacker som rensar skärmen eller aktiverar mer sällsynta power-ups.[8] Extra liv delas ut när spelaren når vissa poängnivåer.[4]

De flesta banor spelas till fots, men variation skapas genom sektioner där Noid åker skateboard eller använder ett litet flygfordon (autogyro).[7] Kontrollschemat följer typiska NES-plattformsspel med fokus på precisa hopp och timing.[3]

Efter flera banor avslutas sektioner med ”pizza-ätartävlingar” mot Mr. Green eller andra motståndare, där spelaren använder en kort-baserad mekanik för att avgöra hur många pizzor Noid respektive motståndaren äter varje omgång. Dessa dueller fungerar som spelets bossstrider och ersätter mer traditionella actionbaserade bosskamper.[5][9]

Instruktionshäftet till den nordamerikanska utgåvan innehöll en kupong som gav 1 US-dollar rabatt på en beställning hos Domino's Pizza, vilket förstärkte kopplingen till pizzakedjans reklamkampanjer.[10][11]

Utveckling

Yo! Noid bygger på det tidigare Famicom-spelet Kamen no Ninja Hanamaru, utvecklat av Now Production och utgivet av Capcom i Japan.[4][1] Båda spelen använder samma grundläggande spelmotor och nivåstruktur, men den västerländska versionen fick en omfattande omarbetning av grafik, figurdesign och presentation.[5]

Vid lokaliseringsarbetet samarbetade Capcom med Domino's Pizza för att använda Noid-maskoten i spelet. Detta innebar att ninjatemat, karaktären Hanamaru och flera japanskt präglade inslag byttes ut mot Noid, pizzareferenser och en mer uttalad stads- och reklamestetik.[4][5] Själva spelmekaniken – en linjär sidscrollande plattformsstruktur med ett träff ger död, plattformssektioner och specialattacker – bibehölls i stort sett oförändrad.[7][3]

Den japanska versionen lanserades den 16 mars 1990 för Famicom, medan Yo! Noid släpptes i Nordamerika i november 1990.[2][3] Kort därefter anpassades spelet även till arkadformat som en titel i Nintendos PlayChoice-10-serie, marknadsförd genom arkadflygblad från Capcom i USA.[6][12]

Mottagande

Vid lanseringen fick Yo! Noid generellt blandade omdömen. Databasen MobyGames redovisar ett genomsnittligt betyg på omkring 58 procent baserat på ett flertal kritiker- och spelarbetyg för NES-versionen.[13] Senare retrospektiva recensioner har ofta lyft fram spelets färgstarka grafik och udda reklamupplägg, men också kritiserat den höga svårighetsgraden och stundtals oförlåtande nivådesign.[7][3]

Classic Games beskriver spelet som ett typiskt NES-plattformsspel där den enkla kontrollen och variationen mellan vanliga plattformspartier och specialnivåer (som skateboardsekvenser) ger omväxling, men där ettträffssystemet och vissa hoppsektioner gör spelet frustrerande för många spelare.[7] Indie Gamer Chick framhåller i en genomgång från 2023 att spelet är tekniskt kompetent och att kartbaserade pizza-duellerna är ett intressant grepp, men sammanfattar helheten som ”mer intressant som reklamfenomen än som plattformsklassiker”.[3]

Arv

Trots att Yo! Noid inte räknas till de mest kända NES-spelen har det fått en viss kultstatus som ett av de tydligaste exemplen på så kallade advergames kommersiella spel skapade för att marknadsföra ett varumärke på plattformen.[5][4] Spelet lyfts ofta fram tillsammans med titlar som M.C. Kids och Cool Spot i genomgångar av reklambaserade konsolspel från slutet av 1980- och början av 1990-talet.[5]

Den 1 augusti 2017 släpptes den inofficiella fan-uppföljaren Yo! Noid 2: Enter the Void gratis på nätet. Spelet utvecklades inom ramen för speljamet ”New Jam City 2017” och använder ett tredimensionellt plattformsupplägg inspirerat av 32- och 64-bitarskonsoler.[14][15] Yo! Noid 2 har uppmärksammats i spelmedia som ett surrealistiskt men ambitiöst fanprojekt som återupplivar Noid-figuren i en modern indiekontext.[16]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 30 november 2025.
  1. 1 2 Scullion, Chris (2019) (på engelska). The NES Encyclopedia: Every Game Released for the Nintendo Entertainment System. sid. 212. ISBN 978-1-5267-3779-3. Arkiverad från originalet den 11 juli 2022. https://archive.org/details/the-nes-encyclopedia-every-game-released-for-the-nintendo-entertainment-system/page/212/mode/1up
  2. 1 2 3 ”Yo! Noid” (på engelska). IGDB. https://www.igdb.com/games/yo-noid. Läst 30 november 2025.
  3. 1 2 3 4 5 6 ”Yo! Noid (NES Review)” (på engelska). Indie Gamer Chick. 7 november 2023. https://indiegamerchick.com/2023/11/07/yo-noid-nes-review/. Läst 30 november 2025.
  4. 1 2 3 4 5 6 ”Yo! Noid (1990)” (på engelska). MobyGames. https://www.mobygames.com/game/8636/yo-noid/. Läst 30 november 2025.
  5. 1 2 3 4 5 6 ”Snack attack: The most egregious junk food advergames” (på engelska). GamesRadar+. 6 december 2012. https://www.gamesradar.com/snack-attack-most-egregious-junk-food-advergames/. Läst 30 november 2025.
  6. 1 2 ”PlayChoice-10: Yo! Noid” (på engelska). The Arcade Flyer Archive. https://flyers.arcade-museum.com/videogames/show/1837. Läst 30 november 2025.
  7. 1 2 3 4 5 ”Yo! Noid (NES) review” (på engelska). Classic Games. https://www.classic-games.net/nes/yo-noid/. Läst 30 november 2025.
  8. ↑ ”Yo! Noid (video game)” (på engelska). TV Tropes. https://tvtropes.org/pmwiki/pmwiki.php/VideoGame/YoNoid. Läst 30 november 2025.
  9. ↑ ”Yo! Noid: Nintendo’s Most Playable Domino’s Ad” (på engelska). Skitching the Elephant. 27 februari 2024. https://www.skitchingtheelephant.com/p/yo-noid-nintendos-most-playable-dominos. Läst 30 november 2025.
  10. ↑ ”Yo! Noid (prototype)” (på engelska). Nintendoplayer. https://www.nintendoplayer.com/prototype/yo-noid/. Läst 30 november 2025.
  11. ↑ ”Yo! Noid Cheats & Cheat Codes for NES” (på engelska). Cheat Code Central. 28 december 2023. https://www.cheatcc.com/articles/yo-noid-cheats-cheat-codes-for-nes/. Läst 30 november 2025.
  12. ↑ ”Yo! Noid (PlayChoice-10) [pc_ynoid”] (på engelska). Emu-land.net. https://www.emu-land.net/en/arcade/mame/roms/pc_ynoid. Läst 30 november 2025.
  13. ↑ ”Yo! Noid – Reviews” (på engelska). MobyGames. https://www.mobygames.com/game/8636/yo-noid/reviews/. Läst 30 november 2025.
  14. ↑ ”Yo! Noid Was Ahead of its Time” (på engelska). itch.io. https://dustinbragg.itch.io/yo-noid-was-ahead-of-its-time. Läst 30 november 2025.
  15. ↑ ”Yo! Noid 2: Enter the Void” (på engelska). MobyGames. https://www.mobygames.com/game/yo-noid-2-enter-the-void/. Läst 30 november 2025.
  16. ↑ ”Yo! Noid Was Ahead of its Time – Alpha Beta Gamer” (på engelska). Alpha Beta Gamer. 7 augusti 2017. https://www.alphabetagamer.com/yo-noid-was-ahead-of-its-time-download-beta/. Läst 30 november 2025.

Externa länkar

Denna artikel är utgiven av Wikipedia. Texten är tillgänglig under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 om inget annat anges. Ytterligare villkor kan gälla för mediefilerna.