Åsta Holth

Åsta Holth
Född13 februari 1904[1][2]
Svullrya, Norge
Död16 mars 1999[1][2] (95 år)
Kongsvingers kommun, Norge
Medborgare iNorge
SysselsättningPoet, författare[3], politiker
Befattning
Suppleant till Stortinget
Stortingets mandatperiod 1954–1957, Hedmark (1954–1957)[4]
Utmärkelser
Gyldendals legat (1963)
Språklig samlings litteraturpris (1964)
Doblougska priset (1977)
Norska kungens förtjänstmedalj i guld (1984)[5]
Riddartecknet av I klass av Finlands Lejons orden (1994)[6]
Hedmark fylkeskommunes kulturpris (1995)
Redigera Wikidata

Åsta Holth Vestlien född på Svullrya i Grue i Solør 13 februari 1904, död 16 mars 1999, var en norsk författare, känd för flera romaner om skogsfinnarna, som invandrade till norska delen av Finnskogen.

Biografi

Holth växte upp på finntorpet Sør-Revholt (därav efternamnet), och gifte sig med Per Vestlien, bror till författaren Martin Vestlien. Hon hade utbildning från trädgårdsskola och konst- och hantverk. Hon var tidigt en aktiv skribent för teater med I Luråsen (Noregs Ungdomslag, 1929), Gurigjenta (1931), Byjåla (Noregs Boklag, 1934) och Vegen fram (Arbeiderteatret, 1935).

Hennes debut var berättelser från hembygden, Gamle bygdevegen: Finnskogfortellinger (novellsamling, Rosén forlag, 1944), uppföljd av diktsamlingen Porkkala-fela (Aschehoug, 1946). Därefter utkom trilogin om hennes fars släkt (Gyldendal), Paal Hendrikson Tyyskiäinen och hans fru Kerttei; Kornet og freden (1953), Steinen blømer (1963) och Kapellet (1967), även återutgiven som Finnskogtrilogien (2002). Hennes mors släkt (Plate) är beskriven i en trilogi (Gyldendal): Guldsmeden (1958), om Berendt Plate, Presten (1971) om sockenprästen Johan Plate i Enebakk och Johannes (1975) om Johannes Gjedtjernet. Under senare år utgav hon novellsamlingen Nådens år (1982), Fattigmanns kokebok (1985) och civilisationskritiska Volva (1987). Hennes sista verk var Den blå hesten (Solør-forlaget, 2000) om kvinnofrigörelse. Flera av hennes böcker är översatta, bland annat till ryska.

Hon skrev sina böcker på en säregen blandning av nynorska och bokmål.

Hon var medlem i Norges Kommunistiske Parti och motståndare till NATO och EG/EU. Hon var en tid president i Republikken Finnskogen. Hennes liv är beskrivet i Sven R. Gjems, Åsta i våre hjerter (Finnetunet museum/Norsk Skogfinsk museum, 2003). Randi Brenden har skrivit en artikel i Norsk Biografisk Leksikon, baserat på hennes egen doktorsavhandling (2004). 1995 blev hon hedrad med en byst av konstnären Skule Vaksvik.

Bibliografi (utgivet på svenska)

  • Vägen fram 1938

Se även

Priser och utmärkelser

Källor

  1. 1 2 flera författare, Norsk biografisk leksikon, Kunnskapsforlaget, Norsk biografisk leksikon-id: Åsta_Holth, läs online.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 Norsk Senter for Forskningsdata, läst: 19 februari 2026.[källa från Wikidata]
  3. ↑ Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1319593447749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]
  4. ↑ stortinget.no, Stortinget, stortingsledamots-ID: HOV.[källa från Wikidata]
  5. ↑ läs online, www.kongehuset.no .[källa från Wikidata]
  6. ↑ Erja Yläjärvi (red.), Helsingin Sanomat, Sanoma Media Finland, 11 juli 1994, s. A4 .[källa från Wikidata]

Externa länkar