| 10370 Hylonome |
|
| Upptäckt |
|---|
| Upptäckare | David Jewitt och Jane Luu |
|---|
| Upptäcktsdatum | 27 februari 1995 |
|---|
| Beteckningar |
|---|
| MPC-beteckning | 10370 Hylonome |
|---|
| Alternativnamn | 1995 DW2 |
|---|
| Uppkallad efter | Hylonome[1] |
|---|
| Småplanetskategori | centaurer |
|---|
| Omloppsbana[2] |
|---|
| Epok: 27 april 2019 |
| Aphelium | 31,42 AU |
|---|
| Perihelium | 18,98 AU |
|---|
| Halv storaxel | 25,20 AU |
|---|
| Excentricitet | 0,2469776 |
|---|
| Siderisk omloppstid | 126,49 år |
|---|
| Medelomloppshastighet | 5,933 km/s |
|---|
| Medelanomali | 67,58° |
|---|
| Inklination | 4,144° |
|---|
| Longitud för uppstigande nod | 178,1° |
|---|
| Periheliumargument | 7,515° |
|---|
| Fysikaliska data |
|---|
| Dimensioner | 65-150[3] km 70±20[4] |
|---|
| Absolut magnitud (H) | 8,6[2] |
10370 Hylonome eller (10370) Hylonome 1995 DW2 är en centaur, en småplanet vars omloppsbana korsar Uranus och Neptunus omloppsbanor. Den upptäcktes 27 februari 2005 vid Mauna Kea-observatoriet av astronomerna D. C Jewitt och J. X. Luu.
Hylonome har fått sitt namn efter en vacker kvinnlig kentaur som tog sitt liv efter att Cyllarus, hennes make, dödats.[1]
Omloppsbanan för Centaurer är på grund av påverkan från gasjättarnas gravitation instabila. Den beräknade halva livstiden för Hylonomes nuvarande omloppsbana beräknas till 6,4 miljoner år.[5]
Referenser
- 1 2 ”Minor Planet Center 10370 Hylonome” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=10370. Läst 16 februari 2019.
- 1 2 Minor Planet Center Queries, uppdaterad 5 december 2019.
- ↑ ”Hylonome”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. https://www.webcitation.org/5ywHejuwz?url=http://markandrewholmes.com/. Läst 14 september 2008.
- ↑ John Stansberry, Will Grundy, Mike Brown, Dale Cruikshank, John Spencer, David Trilling, Jean-Luc Margot (2007). ”Physical Properties of Kuiper Belt and Centaur Objects: Constraints from Spitzer Space Telescope”. University of Arizona, Lowell Observatory, California Institute of Technology, NASA Ames Research Center, Southwest Research Institute, Cornell University. http://arxiv.org/abs/astro-ph/0702538v2. Läst 22 september 2008.
- ↑ J. Horner; N.W. Evans och M.E. Bailey (2004). ”Simulations of the Population of Centaurs I: The Bulk Statistics” (PDF). Astrophysics. http://arxiv.org/abs/astro-ph?papernum=0407400.