2476 Andersen
| 2476 Andersen | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Nikolaj Tjernych |
| Upptäcktsplats | Krims astrofysiska observatorium |
| Upptäcktsdatum | 2 maj 1976 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (2476) Andersen |
| Alternativnamn | 1976 JF2, 1935 QH1, 1939 HD, 1973 YC3[1] |
| Uppkallad efter | H.C. Andersen[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Eos-asteroid[3] |
| Omloppsbana[4] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 3,369 AU |
| Perihelium | 2,683 AU |
| Halv storaxel | 3,026 AU |
| Excentricitet | 0,1132374 |
| Siderisk omloppstid | 5,26 år |
| Medelomloppshastighet | 17,12 km/s |
| Medelanomali | 137,7° |
| Inklination | 10,83° |
| Longitud för uppstigande nod | 82,25° |
| Periheliumargument | 266,1° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 20,6 km |
| Synodisk rotationsperiod | 8,2 h |
| Albedo | 0,150 |
| Absolut magnitud (H) | 11,29[4] |
2476 Andersen eller 1976 JF2[1] är en asteroid i huvudbältet. 2476 Andersen upptäcktes den 2 maj 1976 av den rysk-sovjetiske astronomen Nikolaj Tjernych vid Krims astrofysiska observatorium på Krim. Den har fått sitt namn efter den danske författaren H.C. Andersen[2].
Asteroiden har en diameter på ungefär 20 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Eos.[3]
Referenser
- 1 2 3 4 ”JPL Small-Body Database Browser 2476 Andersen” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2476. Läst 21 oktober 2017.
- 1 2 Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2476) Andersen. Springer Berlin Heidelberg. sid. 202. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2477. Läst 21 oktober 2017
- 1 2 ”AstDyS 2476 Andersen” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=2476. Läst 18 augusti 2020.
- 1 2 Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||
