Aaro Pajari
| Aaro Pajari | |
 Aaro Pajari | |
| Född | Aaro Olavi Pajari 17 juli 1897[1] Asikkala, Finland |
|---|---|
| Död | 14 oktober 1949 (52 år) Karleby, Finland |
| Nationalitet | Finländsk |
| Medborgare i | Finland och Storfurstendömet Finland |
| Sysselsättning | Militär, generalmajor |
| Befattning | |
| Divisionschef Chef för artilleriet (1945–1949) | |
| Maka | Kaija Björklund (gift 1928) |
| Föräldrar | Olli Pajari Maria Helena Laatunen |
| Utmärkelser | |
| Mannerheimkorset (1941, 1944) | |
| Redigera Wikidata | |
Aaro Olavi Pajari, född 17 juli 1897 i Asikkala, död 14 oktober 1949 i Karleby, var en finländsk generalmajor och en av de mest legendariska frontbefälhavarna under vinterkriget och fortsättningskriget. Han deltog i fem krig och var en av de fyra militärer som två gånger tilldelats Mannerheimkorset (1941 och 1944).[2]
Biografi
Tidig karriär
Pajari deltog som frivillig i finska inbördeskriget 1918 och i Aunusexpeditionen 1919.[2] Han genomgick Krigshögskolan 1924–1926 och tjänstgjorde därefter till 1939 som skyddskårsdistriktschef i Joensuu och Tammerfors.[2] På sistnämnda post väckte Pajari nationell uppmärksamhet genom att 1933 beordra skyddskåristerna att avlägsna de röda fanorna från flaggstängerna på Tavastgatan under den socialdemokratiska partikongressen. Han bestraffades för detta av överkrigsdomstolen med tjugo dygns husarrest, men uppskattades av andra kretsar.[2]
Vinterkriget
Under vinterkriget ledde Pajari Grupp Pajari, som bestod av män från Tammerfors. Gruppen slog den angripande fienden vid Tolvajärvi och Ägläjärvi och tvingade ryssarna att retirera 40 kilometer till Aittojoki, vilket bidrog väsentligt till den psykologiskt betydelsefulla segern.[2]
Fortsättningskriget
Han blev generalmajor 1941. I fortsättningskriget var Pajari divisionskommendör; ledde 18. Divisionens övergång av Vuoksen 1941 och intagningen av Hogland 1942.[2] Han deltog 1944 i striderna på Karelska näset som kommendör för den förstärkta 3. Divisionen.[2]
Lapplandskriget och efterkrigstiden
På hösten 1944 gjorde Grupp Pajari en våghalsig landstigning i tyskarnas rygg vid Torneå under Lapplandskriget. Operationen visade sig framgångsrik och bidrog i betydande grad till att städerna Torneå och Kemi besparades en större förödelse. Pajari erövrade även Rovaniemi.[2]
I oktober 1944 överräckte marskalk Mannerheim personligen Pajaris andra Mannerheimkors – men Pajari vägrade ta emot det om inte hans regementschefer belönades med motsvarande ordnar. Mannerheim gick med på detta, men vände sig därefter till general Hugo Österman och lät arrestera Pajari på order av den sovjetiska kontrollkommissionen, som påstod att Pajari låtit avrätta krigsfångar vid erövringen av Hogland. Pajari satt anhållen i nästan två månader innan kontrollkommissionen gick med på att frige honom och anklagelserna om avrättningar aldrig återkom.[2]
Efter kriget stannade Pajari kvar i försvarsmaktens tjänst, formellt som chef för artilleriet. Han fick officiellt avsked från armén dagen efter att han hade avlidit under en tjänsteresa till Österbotten 1949.[2] Två tredjedelar av hans värdefulla medaljsamling donerades av döttrarna till Museiverket, som 2006 förvärvade återstoden på auktion.
Källor
- ↑ Aaro Pajari, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, Biografiskt Lexikon för Finland ID (urn.fi): 5361-1416928957967.[källa från Wikidata]
- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ”Pajari, Aaro”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-5361-1416928957967
Övriga källor
- Pajari, Aaro i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
Externa länkar
- ”Pajari, Aaro”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-5361-1416928957967
|